De ser framåt, uppåt och bortåt.

Många kritiserar mig för att se alltför positivt på allting.

Man måste se bakåt också, påstår de och försöker vrida mitt huvud 180 grader.

Aj, kvider jag och stretar emot.

Men kalkylen då, svarar Förnuftet, planerna, beräkningarna, var har du dom.

Här, säger jag och knackar mig på huvudet, härinne finns det, precis som det här jag skriver nu, det finns inuti huvudet ända tills jag skriver ner det, då finns det här, på dataskärmen eller utskriften och inte längre i mitt huvud, bara som fragment.

Ordning och Förnuft vägrar att acceptera det. De vill ha allt på papperet, långt innan det finns i huvudet och långt innan tankarna har kretsat klart.

Därför blir väldigt mycket som planeras inte så bra.

Entusiasterna har lämnar bordet, de gillar inte långsamhet och den naturliga tröghet som alltid är en naturlig del av planeringen.

Men det som Ordning och Förnuft aldrig har förstått, det är att utan Entusiasterna så avstannar allt arbete, alla idéer dör ut och kvar finns bara en massa små kolumner och streck hit och dit som skall förklara vad som skall ändras.

De människor som måste tänka om sätter effektivt alla sina käppar i alla tänkbara hjul och kvar finns en massa papper och en massa människor som aldrig får vara med om det fantastiska att få se en verklig förändring eftersom deras käppar bildar en stabil och ogenomtränglig pallisad, det som skall ändras omges av ett minfält skapat av fördomar, förakt och misstro.

Skolan är ett sådant exempel.

Vår så kallade demokratiska utveckling är ett annat.

Men nu, äntligen, så finns det en chans att lösa upp detta stillestånd.

Att förändra, att skapa en hållbar demokratisk spännande utveckling.

Men först måste Entusiasterna, Ordning och Förnuft tillsammans enas om vilka regler som alla måste följa och vilka villkor som skall utgör själva grunden för den byggnad som vi allesammans skall betrakta som vår gemensamma egendom och som vi allesammans skall värna som om den vore vår privata.

Vid varje ideologisk nydanande omvälvning så står vi inför gigantiska problem.

Ett av de allra största och ofta det som får ideologierna att störta samman är att ganska omgående så går det att urskilja olika grupperingar av människor som har det gemensamt att de, och inga andra, sitter inne med den absoluta sanningen.

Entusiasterna har den i början, Ordningen har de tvärsäkert efter ett tag och Förnuftet har haft den hela tiden.
En grupp som är svår att upptäcka och nästan omöjlig att stoppa är Psykopaterna.

De kliver alltid in på scenen en bit in i tragedierna och tar med den paranoida självsäkerhet som är typisk för dem över rodret på den virrande skutan och påstår sig vara de enda som kan säkra färden över okända vatten.

Många är de exempel som jag har studerat, allt från grannskapsprojekt i Fagersjö på 50-talet till stora historiska händelser som Ryska Revolutionen, från små föreningar i byar till diktaturers uppkomst utifrån en demokratisk valprocedur.

Det finns bara ett sätt att motverka en sådan utveckling.

Det är att aldrig backa undan för odemokratiska utvecklingsskeenden.

Att aldrig tillåta att någon blir tystad.

Att aldrig tillåta att någon inte har rätt att ifrågasätta utvecklingen.

Att aldrig lita på att någon enskild person är ensam bättre än ett kollektiv.

Demokrati är en långsam process, en process där alla känner sig delaktiga och alla har samma rätt att uttrycka sig.

Sedan kan man inte garantera att alla skall få sin vilja igenom, att alla kan bestämma.

Men ingen ska behöva somna på kvällen och känna sig förbigången, överkörd eller nonchalerad.

För det är när vi handlar så mot varandra som vi omedvetet driver utvecklingen mot ett odemokratiskt, slutet samhälle där ett fåtal vältaliga och psykopatiska människor tar ifrån oss den makt som vi av naturen är ämnade att hantera själva.

Därför måste vi lita på varandra, lita på att vi vågar säga vad vi tycker, att vi vågar kritisera varandra och ha åsikter som inte alltid stämmer överens med alla andras.

Det är så vi ska skapa det demokratiska samhälle som de flesta av oss redan har färdigt.
I huvudet.

Bild: (CC BY-ND) USDAgov

Demokrati är med andra ord inte att de styrande skall likna de styrda utan de styrda skall ha reella möjligheter att avsätta de styrande som förlorat deras förtroende. Politiker måste inte likna folket, SvD, 2012

Vi ska bli smalare, fetare, röra på oss, lugna ner oss, göra sånt vi sagt att vi ska, inte göra så mycket, älska varandra, göra slut, gå upp tidigt, slappa mer, skaffa ett arbete, cykla dit, i alla fall ta tåget, läsa böcker, tidningar, se mindre på tv, sluta gnälla, säga ifrån, vara glad och sluta klaga.

Listan kan bli ganska diger och visar egentligen bara på en enda sak, den att det aldrig är för sent att ge upp.

De allra flesta av oss har nog slutat att lova en massa saker. Vi gör dem istället.

Vad jag tänker göra kommer ni nog att märka och om ni inte gör det så har ni i alla fall ingen aning om vad det är som är i görningen och lika bra är ju det.

Då kan ju jag göra lite som jag vill och ni kanske bara ser beundrande på mig och tänker att tänk så mycket han hinner med.

Eller tvärtom.

I alla fall så ser jag denna nya tid, som då alltså är nästa år, an med tillförsikt, som vanligt.

Det har ju så här i slutet på året plötsligt blivit ganska intressant att försöka skåda in i framtiden.

Jag har ju kastats ut ur ett parti, ett ganska märkligt och odemokratiskt sådant men tack vare att de inte ville ha mig med så fick jag ändan ur vagnen och lusläste igenom webben för att utröna om det fanns några politiskt intresserade människor i vårt avlånga land som var intresserade av demokratiska beslutsprocesser.

Det fanns det.

Även ett parti, Aktiv Demokrati.

Lite fräscht, kanske nytt och ganska spännande.

Därför skall jag nu ifrångå mina idéer om att det är onödigt att påstå att man skall göra något bestämt det kommande året.

Jag tänker nämligen göra det.

Jag tänker arbeta lite för det som jag tror är något av det viktigaste som finns för det mänskliga släktet.

Nämligen demokrati och jämlikhet.

Jag vet att ordet demokrati har många tolkningar och jämlikhet ännu fler men jag vill ändå försöka arbeta för att dess innebörd skall betyda att varje människa, varje levande varelse, varje plats på jorden skall få finnas och leva under trygga och bestående former.

Nu är jag nyfiken på att få veta vad ni har för idéer om ert kommande liv, vilka storverk skall ni åstadkomma och hur är era önskemål med tanke på arbetet inom Aktiv Demokrati.