Metoden som används vid detta val är att utifrån folkbokföringsregistret upprätta en röstlängd, som egentligen är en lista med medborgare som på valdagen är myndiga och mantalsskrivna inom ett visst område. Den listan prickas av när en medborgare använder sin rösträtt genom att lägga sin valsedel i en burk. Så säkerställs principen en medborgare – en röst. Valsedeln ligger i ett kuvert, och blandas med alla andra röster direkt i burken för att ytterligare säkerställa valhemligheten. Röstlängdens original finns i en eller flera datorer, men skrivs ut på papper, mest av nostalgiska skäl. Detta medför naturligtvis en möjlighet till obehörig manipulation. Men traditionen med funktionärer som prickar för en papperslista med penna, väger ännu så länge tyngre än möjligheten till maskinell felkontroll i realtid.

Själva rösten är en papperslapp, en så kallad valsedel. De redan etablerade partierna får sina valsedlar tryckta på din och min bekostnad. Just dessa valsedlar distribueras och finns tillhands i alla vallokaler av valfunktionärerna. De redan etablerade partierna behöver inte göra något alls, förutom att meddela vilka namn som ska stå på valsedlarna. Varje val underkänns tusentals röster, för att lapparna är vikta, smutsiga, eller handskrivna så slarvigt att valfunktionärerna inte säkert kan läsa dem. Här är en annan källa till möjliga fel.

De icke etablerade partierna, som inte får partistöd, måste själva finansiera upptryckningen av valsedlar. Få av dem har råd med det. De måste också se till så att valsedlarna kommer ut till 5668 vallokaler, spridda över hela landet. I praktiken en nästan omöjlig uppgift, som sållar bort många partier.

Professorn i statskunskap vid Åhus universitet, Jörgen Elklit, och fil.dr. vid Uppsala Universitet, Birgitta Widstrand, har kritiserat Sveriges valsystem just för att det reducerar tillgängligheten på valsedlar, vilket kan hindra medborgaren att rösta så som hon egentligen skulle vilja. De kritiserar också traditionen att de etablerade partiernas representanter står utanför vallokalen och delar ut valsedlar i de små valkretsarna där sannolikheten att väljare och kandidat känner varandra är stor. Det sociala trycket att rösta på den man känner igen följer alltså väljaren hela vägen till vallokalen, vilket också bidrar till att missgynna nya och små partier. Den danske EU-parlamentarikern Morten Messerschmidt, dansk folkeparti, går så långt att han rekommenderar att EU sänder observatörer för att övervaka höstens val.

Det känns nästan lite pinsamt tycker jag.

Ett elektroniskt valsystem, via Internet, skulle eliminera dessa missförhållanden i ett enda svep. Det skulle kunna programmeras med helt öppen källkod (det för människor läsbara språket i ett datorprogram) och granskas av observatörer både centralt och ute i de vallokaler som tillhandahåller uppkopplade datorer för dem som inte har uppkopplad dator hemma. Alla väljare skulle alltid ha tillgång till alla olika digitala valsedlar, i alla vallokaler och vardagsrum. Det är ingen orimlig utopi, utan har varit möjligt att åstadkomma under många år redan. Bara viljan hade funnits. Estland har gjort det sedan 2005 i lokalval och 2007 i parlamentsval. Finland har testat kommunval via nätet sedan 2008. Det är egentligen bara att imitera systemet med den manuella röstlängden som blandas ihop valkretsvis med en valsedel i ett ogenomskinligt kuvert, fast elektroniskt. Kan vi deklarera elektroniskt, borde vi också kunna rösta elektroniskt. Och identitetskontroll har vi ju redan till våra Internetbanker, så det är knappast någon gordisk knut.

Eller vad tycker du? Fram till dess att vi har ett rättvist valsystem, får vi rösta genom att för hand skriva ”Aktiv Demokrati” på en blank valsedel.

/Rikard Tordön

Lek med tanken att tröskeln för representation i riksdagen var en enda ledamot. Alltså en 349-del av rösterna, vilket skulle bli ungefär 0,3 %. Hur skulle det se ut? Det skulle naturligtvis inte gå att få representation i alla utskott för ett parti med bara en enda ledamot. Men visst skulle ledamotens åsikt kunna tillvaratas i alla fall? Till syvende och sist kokar allt beredningsarbete i och utanför utskotten ner till ett förslag till beslut. Ett förslag som man sedan kan bifalla eller avslå. Då fungerar vår fiktive 0,3 %-representant som vilken annan ledamot som helst. Hon eller han måste ta ställning till förslaget på samma villkor som alla andra. Jag kan inte se varför det skulle bli svårare att fatta ett beslut bara för att åsiktsklustren blir mindre? Lobbyarbetet för att i förväg garantera att ett förslag har majoritetsstöd blir naturligtvis rejält mycket svårare, men det har ju bara betydelse om man vill ha ”lobbykrati”, vilket inte nödvändigtvis har med demokrati att göra, eller?

Lek med en annan tanke: Bara partiledarna till partier som klarar 4 %-spärren bildar riksdag. Antalet ledamöter krymper med nuvarande partiuppsättning från 349 till 7. För att förhindra dött lopp i omröstningar får den koalition som bildar regering en extra ledamot, om det behövs för att få udda antal röster i parlamentet. Skulle en sådan riksdag skilja sig funktionellt i något avseende från den riksdag vi har idag? Nej, jag är rädd för att det skulle fungera ungefär likadant, tragiskt nog.

Argumenten för en småpartispärr vilar på en myt om att det skulle bli svårt att bilda regering om småpartier skulle behöva komma överens med större partier. I verkligheten är det faktiskt 349 ledamöter som behöver komma överens, oavsett om man har en 4 %-spärr eller inte. Kan den verkliga anledningen till att man vill ha en 4 %-spärr vara att man vill kunna fatta beslut med garanterat utfall? Att regeringen, för att slippa stå ut med osäkerheten, vill veta att ett förslag kommer att gå igenom när man lägger det, vilket man kan om man vet hur alla ledamöter kommer att ställa sig i förväg. Vilket i sin tur reducerar riksdagen till ett regeringens marionettkabinett…

Det enda som 4 %-spärren tillför politiken, som jag ser det, är förutsägbarhet. Vilket man naturligtvis kan hävda är en komponent i stabilitet, om man vill. Priset vi betalar är att demokratin blir satt ur spel. Folkets vilja representeras inte av någon, men de röstande medborgarnas makt, representeras av de partistyrelser som klarar att mobilisera minst 4 % av väljarna. Är det tillräckligt bra demokrati? Nej, inte för mig.

Vad tycker du? Behövs spärren mot småpartier? Skulle politiken må bra av att nya partier lättare kunde komma in i riksdagen? Eller vore det lika bra med en niomannariksdag? Tyck till i vårt forum eller direkt här på bloggen, vi vill gärna höra din åsikt i frågan. Håller du med mig? Skriv då ”Aktiv Demokrati” på en blank valsedel i valet i september.

/Rikard Tordön

” 1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.”

Låt oss analysera lite hur mycket töjmån det egentligen finns i den formuleringen. ”All offentlig makt” är ganska klart, tycker jag. Det syftar som jag ser det på hur lagar stiftas, hur myndighetsutövning får gå till och hur vi använder gemensamma resurser. Men smaka på den listiga formuleringen ”utgår från folket”. ”Utgår” betyder ju att makten har sitt ursprung någonstans, men inte nödvändigtvis att makten styrs från det ursprunget. Ett fartyg utgår från en hamn, men det har ingenting med fartygets destination att göra, eller hur det styrs på vägen dit. Eller är det bara jag som har knycklat till det i onödan? Kanske menar man att makten ska innehas av folket och utgå i betydelsen ”delas ut” för att fatta besluten?

Nästa stycke är intressant. Där står fri åsiktsbildning och allmän och lika rösträtt i samma mening. Kan lagstiftaren ha menat att de hänger ihop, att de ska ha ett funktionellt samband? Alltså att rösträtten är allmänhetens, att alla röster har lika värde och att det man använder rösten till är att fatta beslut om de åsikter som i frihet har bildats? Det smakar direktdemokrati i sådana fall, tycker jag.

Sen blir det svårare. Makten förverkligas genom representativt och parlamentariskt statsskick och kommunalt självstyre. Vad betyder det? ”Representativt och parlamentariskt” innebär att någon eller något representerar dig och din makt i ett ”parlament”, alltså en fristående församling utan beroenden till övriga intressenter i samhället. Här tycker jag att det glappar ganska rejält med verkligheten och med de tidigare formuleringarna i paragrafen. ”Representativt” är vagt, för vad är det som representeras? Är det din fritt bildade åsikt i en eller flera frågor, eller är det du som medborgare som representeras av en annan medborgare. Det första skulle jag definiera som demokrati och det andra som förmyndarskap.

”Parlamentariskt” låter bra, men stämmer inget vidare med verkligheten. Riksdagen är inte oberoende, utan influeras väldigt mycket i sina beslut av de intresseföreningar som kallas ”politiska partier”, som i sin tur styrs av ett fåtal politiskt aktiva medlemmar. Om “kommunal självstyrelse” finns i realiteten kan man verkligen ifrågasätta, eftersom kommunerna i olika grad är beroende av finansiellt statsstöd.

Sen har man lagt in en rimlig avgränsning i att den makt man utövar måste följa redan stiftade lagar. Okej.

Nu vill jag uppmuntra dig att tänka lite på det du läst. Vilken demokrati stämmer bäst överens med regeringsformen tycker du? Representativ Direktdemokrati, som Aktiv Demokrati förespråkar, eller Parti- och blockdemokrati, som andra förespråkar?

Själv har jag min uppfattning klar. Direktdemokratin stämmer betydligt bättre med svensk grundlag, än rådande ordning. Låt oss därför arbeta för att göra demokratin till det den är avsedd att vara: Ett skick där folkets makt delas ut med allmän och lika röst, för att besluta om de åsikter som i frihet har bildats.

/Rikard Tordön

A) Kloka och kunniga proffs, som har som jobb att fatta beslut, gör det.
B) Du och jag och många andra vanliga människor, fattar beslutet. Visserligen kloka och kunniga, men ändå amatörer i beslutsfattande och inte särskilt pålästa.

Om vi nu utgår från att våra politiker faktiskt är kloka och kunniga proffs, och bättre inlästa än oss på området de ska fatta beslut om, är det då inte bättre att de gör det utan inblandning av oss? Nej, jag tror faktiskt att vi ofta luras av ett tankefel här. Klokhet och kunskap behöver inte bindas vid samma person som fattar beslutet, det går ju att istället använda klokheten och kunskapen för att upplysa andra människor som sedan kan fatta informerade och kloka beslut. Eller hur?

Och kanske tvärtom också? Alltså: ett beslut blir bättre om den kloke och kunnige beslutsfattaren får influenser från fler perspektiv, fler människor som kan se tänkbara konsekvenser som ingen tänkt på innan.

Det finns saker som gör att proffsens beslut tappar kvalité, oavsett hur kloka de är. Exempel på sådana faktorer är partitaktik och ”partipiska”, där allianser skapas med andra syften än bästa möjliga kvalité i besluten. En annan faktor är så kallat groupthink, en gruppsykologisk process som stänger ute influenser utifrån, tonar ned eller släcker ut intern självkritik och främjar tankar som gynnar den egna gruppens homogenitet. När sådant drabbar styrelser i näringsliv eller politik brukar det gå riktigt, riktigt illa. Direktdemokrati motverkar sådana processer, genom att beslutsfattandet förläggs utanför den lilla ”proffsgruppen”.

Min vision är ett samhälle som tar de politiska besluten genom direkt demokrati, inte bara av rättviseskäl, utan helt enkelt för att besluten kommer att hålla högre kvalité. Ett samhälle där kloka och kunniga människor tar fram ett bra beslutsunderlag, som sedan vi medborgare tar ansvar för att besluta om. Delar du min vision? Hör av dig! Hoppa in i Aktiv Demokrati´s forum och bolla dina tankar med oss. Kommentera direkt här i bloggen, eller skriv bara ”Aktiv Demokrati” på en blank valsedel i september. Ditt budskap är vår mat.

/Rikard Tordön

Låter det bra? Fint! Då är det bara att rösta på Aktiv Demokrati i september.

Men vi som redan är medlemmar i partiet skulle bli väldigt glada om vi fick ta del av dina idéer redan nu. Det är det som är en av de stora finesserna med direktdemokrati,
- man behöver inte vänta på ett visst datum för att få veta vad allmänheten tycker. Så, vad är dina tankar om direktdemokrati? Är det något som inte låter tilltalande? Något som du tror man kan känna sig främmande inför? Eller vad är det som är tilltalande med direktdemokrati för just dig? Vi som redan är medlemmar eller deltar i diskussionerna på forumet har hyfsad koll på vad vi tycker och vill. Men vad vill du som läser det här, som inte redan är engagerad i rörelsen för mer folkmakt?

Kommentera gärna direkt i bloggen, eller besök vårt diskussionsforum, du behöver inte vara medlem för att registrera dig och skriva där. Vi är mycket angelägna om att ta del av just dina tankar om direktdemokrati, för det är utifrån dina idéer vi kommer att utvecklas. Hör av dig! Vi lyssnar!

/Rikard Tordön