Jag skulle vilja skriva en lång avhandling för att förklara hur jag tänker här. Men jag hinner inte så jag ska försöka förmedla detta utan att det ska ta allt för lång tid.
Här är en artikel som beskriver principen:
http://en.wikipedia.org/wiki/Soft_paternalismJag anser att vi bör sträva att minska antalet regler, krav, restriktioner, etc. Att minska restriktionerna är viktigt för att regler aldrig kan vara optimala i alla möjliga situationer.
Ett förenklat exempel på detta är en gräsmatta med skylten "gå ej på gräset". Anledningen kan vara att gräset är ömtåligt och skulle inte kunna hantera att många går på det. Om vi vill att denna regel ska följas så mycket det bara går, skulle vi kunna ha en automatisk kanon som skjuter den person som försöker överträda, eller någon form av osynlig vägg som omöjliggör dig att överträda. Men vad händer om det uppstår en speciell situation där du vill göra en överträdelse. Exempelvis om du råkat tappa något på gräset eller ditt barn har vandrat iväg ut på gräset, eller du har väldigt bråttom till en plats som ligger på andra sidan. För sådana situationer är det inte alls bra att full kraft används för att hindra dig från överträdelse eller straffa dig maximalt. Och det hjälper inte heller att räkna upp ett antal undantag till förbudet. För skulle det stå "förbjudet att beträda gräset, med undantag av att hämta ett barn", så skulle detta inte täcka upp alla andra möjliga situationer som kan tänkas ske. Oavsett mängden regler kommer det fortfarande finnas många situationer som reglerna inte behandlar. Och ju fler regler, desto mer komplext blir systemet.
Detsamma gäller på liknande sätt för regler i föreningar eller på webbplatser.
På en webbsida eller i ett datorprogram kan du tvinga användaren att följa en regel genom att helt enkelt inte erbjuda ett alternativ. Detta leder till samma typ av inflexibilitet.
Alternativet till regler eller "KRAV" kan vi kalla för "STÖD". Ett sådant stöd kan ges genom de alternativ på webbplatsen som är förvalda, eller hur alternativen presenteras för användaren.
För exemplet med gräsmattan, kan du exempelvis placera ut gångvägar där människor vill gå, och kanske placera ut buskar eller liknande intill gångvägen vid de punkter där vi vill ha färre personer som går ut på gräset. Det går även att använda mer tåligt gräs eller en annan typ av galler eller liknande som gräset kan växa igenom, för att hantera antalet personer.
I de flesta fall kan vi alltså forma webbplats, programvara, etc, för att fungera så att de önskade målen eller syftena med systemen uppfylls. Inte med krav, utan med stöd. Stöd genom utformningen. Användarna ska inte uppleva, restriktion, krav, begränsning, hot eller liknande. Istället formar vi systemet så att det är lätt att göra det som användaren vill, på ett sätt som uppfyller både individuella och gemensamma mål.
Därför vill jag heller inte ha några fasta/oflexibla gränser vad gäller exempelvis omröstningstid, quorum, antalet delegander per delegat, osv, osv.
Det finns en stor tendens vid problemlösning att lösa ett specifikt problem genom att införa nya regler. Detta leder med tiden till en allt tjockare lagbok. Vi bör lösa problem genom DESIGN. Inte genom lagar. STÖD istället för KRAV.
Därför röstar jag i regel emot införandet av nya regler.
Jag skulle vilja skriva en lång avhandling för att förklara hur jag tänker här. Men jag hinner inte så jag ska försöka förmedla detta utan att det ska ta allt för lång tid.
Här är en artikel som beskriver principen:
http://en.wikipedia.org/wiki/Soft_paternalism
Jag anser att vi bör sträva att minska antalet regler, krav, restriktioner, etc. Att minska restriktionerna är viktigt för att regler aldrig kan vara optimala i alla möjliga situationer.
Ett förenklat exempel på detta är en gräsmatta med skylten "gå ej på gräset". Anledningen kan vara att gräset är ömtåligt och skulle inte kunna hantera att många går på det. Om vi vill att denna regel ska följas så mycket det bara går, skulle vi kunna ha en automatisk kanon som skjuter den person som försöker överträda, eller någon form av osynlig vägg som omöjliggör dig att överträda. Men vad händer om det uppstår en speciell situation där du vill göra en överträdelse. Exempelvis om du råkat tappa något på gräset eller ditt barn har vandrat iväg ut på gräset, eller du har väldigt bråttom till en plats som ligger på andra sidan. För sådana situationer är det inte alls bra att full kraft används för att hindra dig från överträdelse eller straffa dig maximalt. Och det hjälper inte heller att räkna upp ett antal undantag till förbudet. För skulle det stå "förbjudet att beträda gräset, med undantag av att hämta ett barn", så skulle detta inte täcka upp alla andra möjliga situationer som kan tänkas ske. Oavsett mängden regler kommer det fortfarande finnas många situationer som reglerna inte behandlar. Och ju fler regler, desto mer komplext blir systemet.
Detsamma gäller på liknande sätt för regler i föreningar eller på webbplatser.
På en webbsida eller i ett datorprogram kan du tvinga användaren att följa en regel genom att helt enkelt inte erbjuda ett alternativ. Detta leder till samma typ av inflexibilitet.
Alternativet till regler eller "KRAV" kan vi kalla för "STÖD". Ett sådant stöd kan ges genom de alternativ på webbplatsen som är förvalda, eller hur alternativen presenteras för användaren.
För exemplet med gräsmattan, kan du exempelvis placera ut gångvägar där människor vill gå, och kanske placera ut buskar eller liknande intill gångvägen vid de punkter där vi vill ha färre personer som går ut på gräset. Det går även att använda mer tåligt gräs eller en annan typ av galler eller liknande som gräset kan växa igenom, för att hantera antalet personer.
I de flesta fall kan vi alltså forma webbplats, programvara, etc, för att fungera så att de önskade målen eller syftena med systemen uppfylls. Inte med krav, utan med stöd. Stöd genom utformningen. Användarna ska inte uppleva, restriktion, krav, begränsning, hot eller liknande. Istället formar vi systemet så att det är lätt att göra det som användaren vill, på ett sätt som uppfyller både individuella och gemensamma mål.
Därför vill jag heller inte ha några fasta/oflexibla gränser vad gäller exempelvis omröstningstid, quorum, antalet delegander per delegat, osv, osv.
Det finns en stor tendens vid problemlösning att lösa ett specifikt problem genom att införa nya regler. Detta leder med tiden till en allt tjockare lagbok. Vi bör lösa problem genom DESIGN. Inte genom lagar. STÖD istället för KRAV.
Därför röstar jag i regel emot införandet av nya regler.