Tycker personligen att personliga data ska vara off record saa mycket som moejligt.
Ja, jag menar inte skostorlek, sexuell läggning eller vilka jag käkade påskmiddag med. Jag deletade mitt facebookkonto för ett par-tre år sedan, av precis de skäl som din andra länk påvisar. Nej, jag är mer intresserad av att berätta om hur jag personligen tänker om demokrati och samhällsbyggnad, samt ta del av andras personliga reflektioner om det som för oss hit till just AD´s forum.
Jag hade bestämt mig för att inte rösta alls i valet 2010. Inte ens en blankröst. Tanken bakom detta var att jag inte vill bidra till att sanktionera den representativa demokratin, alltså att min röst formellt legitimerar en annan människas beslut, som i sin tur är influerad eller rentav styrd i sitt röstbeteende av sitt parti. Nu är jag inte helt naiv, för jag har själv varit aktiv i ett (faktiskt två) etablerade politiska partier tidigare, varit viceordförande i lokalföreningen hemma i Linköping, suttit med i kommunstyrelsens demokratigrupp och varit ”förtroendevald” nämndeman i en mandatperiod. Jag är inte alls politiskt ointresserad, tvärtom, jag har svårt att låta bli mina politiska reflektioner på arbetstid.
Men min bild av dagens politik är att den består av slipad retorik, mellangruppstaktik och maktsträvan i en ohelig allians. Inte ens ideologierna har längre något inflytande över hur beslut fattas. Vill man engagera sig politiskt, blir det i realiteten som att engagera sig i vilken förening som helst: styrelsens platser måste besättas, möten måste hållas, kaffet måste ordnas och så behöver vi folk till att bemanna tältet på torget där man förväntas berätta om ett partis urvattnade kompromissformuleringar och vara återhållsam om egna tankar. Tar man sig upp i partiet, gäller det att föra fram majoritetens förslag med rätt tajming i rätt forum för att manövrera sitt parti till väljarsympatier och ett partitaktiskt gynnsamt läge.
Dessutom får man klä skott för allsköns fördomar, baserade på ens partitillhörighet. Jag var tidigare kristdemokrat, och möttes ständigt av kritik utifrån för att jag skulle vara homofob och abortmotståndare. Inget av det stämmer. Inifrån blev jag ständigt ”testad” om var min lojalitet gentemot olika partiföreträdare egentligen låg, eller så tog man för givet att jag delade uppfattningar om att islam var ett hot mot samhället och att kärnfamiljen i alla lägen var oantastlig. Inte heller det stämmer. Överallt detta innerliga behov av att kategorisera, rationalisera och placera mig i olika fack.
Min idé om det goda samhället utgår ifrån några grundläggande antaganden om människans, samhällets och gruppers natur:
Vi är däggdjur med specifika egenskaper, men inte förmer, eller kategoriskt väsensskilda från andra däggdjur.
Vi är alltigenom biologiska varelser. ”Själen” är en metafor för våra genetiskt nedärvda och inlärda beteendepreferenser.
Vi har ett väl utvecklat rovdjursbeteende. En genomsnittlig otyglad människa hemfaller åt för samhället destruktiva beteenden. Vi behöver därför regler och normer för att kunna leva i harmoni med vår omvärld.
En människa strävar efter makt och pengar. Får hon endera, kommer hennes strävan efter mer att tillta. Man blir aldrig mätt på makt eller pengar, bara mer hungrig. Därför måste makt och pengar i viss mån regleras i det goda samhället.
(jag försökte göra en ordnad lista, men HTML-taggarna kom ut i klartext i förhandsgranskningen, därav pilsmilisarna)
Utifrån dessa antaganden har jag kommit fram till att alla befintliga ideologibaserade demokratisystem inte har en rimlig chans att fungera, helt enkelt för att alla utgår från antingen en naiv humanism, eller en hänsynslös och otyglad fascism. Socialismen utgår ifrån att människan vill vara solidarisk och rättvis om bara tillgångarna fördelas lika. Liberalismen tror på den otyglade ”fria” människans självreglerande förmåga. Kristdemokratin tror på att gamla tiders kulturella värden ger en social trygghet för dagen och morgondagen. Kommunism, Feminism och Nationalism blundar för det mänskliga lidande som deras beslut medför och utgår från antagandet att samhället bygger på motsättningar mellan olika grupper. Ingen ideologi ger en helt hållbar ram för ett gott samhälle, även om det finns goda ansatser och inslag hos i princip alla.
Min vision av det goda samhället bygger på ett samspel mellan olika funktioner, eller roller, som förhoppningsvis neutraliserar makthungern och ger förutsättningar för informerade beslut utan taktisk egennyttig baktanke.
Samhällets roll är att skapa strukturer för hur makt ska utövas. Ramarna för vem som beslutar vad och på vilken nivå olika beslut fattas.
Partiets roll är att stödja dess funktionärer i deras uppdrag.
Politikernas, funktionärernas roll är att objektivt förklara beslutsunderlaget för medborgarna, presentera ett sätt att fatta beslut, och administrera beslutet. Politikerna står alltså för själva processen i det politiska arbetet.
Medborgarnas roll är att i dialog utforma förslag och själva fatta det informerade beslutet. Medborgarna ska stå för semantiken, själva innehållet i politiken.
Mitt idealparti är ett nollfrågeparti. Ett parti som inte har en egen uppfattning om någon fråga alls, förutom just att upprätthålla en demokratisk beslutsstruktur. Ingen ideologi, ingen lobbyorganisation i bakgrunden, ingen egentlig makt att slå vakt om, inga större finansiella resurser som komprometterar agendan, men en brinnande vilja att förklara och beskriva det goda samhället för dess medborgare. Partiets funktionärer är knapptryckare i proportion till medborgaromröstningens utfall, samt ”politiska mentorer” åt allmänheten. Deras roll ska vara motsatt lobbyistens, det vill säga skala av alla särintressen och ideologiska värderingar och presentera en objektiv lättförståelig bild av beslutsunderlaget. Eller åtminstone två likvärdigt balanserade bilder.
I det stora hela verkar Aktiv demokrati motsvara mina förväntningar väl. Jag har ännu inte tagit till mig allt i partiprogrammet, för det var ganska komplicerat om jag ska vara ärlig. Men än så länge är det inget jag ryggar för. Det kan nog bli en röst i valet till riksdagen i alla fall.
[quote]Tycker personligen att personliga data ska vara off record saa mycket som moejligt. [/quote]
Ja, jag menar inte skostorlek, sexuell läggning eller vilka jag käkade påskmiddag med. Jag deletade mitt facebookkonto för ett par-tre år sedan, av precis de skäl som din andra länk påvisar. Nej, jag är mer intresserad av att berätta om hur jag personligen tänker om demokrati och samhällsbyggnad, samt ta del av andras personliga reflektioner om det som för oss hit till just AD´s forum.
Jag hade bestämt mig för att inte rösta alls i valet 2010. Inte ens en blankröst. Tanken bakom detta var att jag inte vill bidra till att sanktionera den representativa demokratin, alltså att min röst formellt legitimerar en annan människas beslut, som i sin tur är influerad eller rentav styrd i sitt röstbeteende av sitt parti. Nu är jag inte helt naiv, för jag har själv varit aktiv i ett (faktiskt två) etablerade politiska partier tidigare, varit viceordförande i lokalföreningen hemma i Linköping, suttit med i kommunstyrelsens demokratigrupp och varit ”förtroendevald” nämndeman i en mandatperiod. Jag är inte alls politiskt ointresserad, tvärtom, jag har svårt att låta bli mina politiska reflektioner på arbetstid.
Men min bild av dagens politik är att den består av slipad retorik, mellangruppstaktik och maktsträvan i en ohelig allians. Inte ens ideologierna har längre något inflytande över hur beslut fattas. Vill man engagera sig politiskt, blir det i realiteten som att engagera sig i vilken förening som helst: styrelsens platser måste besättas, möten måste hållas, kaffet måste ordnas och så behöver vi folk till att bemanna tältet på torget där man förväntas berätta om ett partis urvattnade kompromissformuleringar och vara återhållsam om egna tankar. Tar man sig upp i partiet, gäller det att föra fram majoritetens förslag med rätt tajming i rätt forum för att manövrera sitt parti till väljarsympatier och ett partitaktiskt gynnsamt läge.
Dessutom får man klä skott för allsköns fördomar, baserade på ens partitillhörighet. Jag var tidigare kristdemokrat, och möttes ständigt av kritik utifrån för att jag skulle vara homofob och abortmotståndare. Inget av det stämmer. Inifrån blev jag ständigt ”testad” om var min lojalitet gentemot olika partiföreträdare egentligen låg, eller så tog man för givet att jag delade uppfattningar om att islam var ett hot mot samhället och att kärnfamiljen i alla lägen var oantastlig. Inte heller det stämmer. Överallt detta innerliga behov av att kategorisera, rationalisera och placera mig i olika fack.
Min idé om det goda samhället utgår ifrån några grundläggande antaganden om människans, samhällets och gruppers natur:
:arrow: Vi är däggdjur med specifika egenskaper, men inte förmer, eller kategoriskt väsensskilda från andra däggdjur.
:arrow: Vi är alltigenom biologiska varelser. ”Själen” är en metafor för våra genetiskt nedärvda och inlärda beteendepreferenser.
:arrow: Vi har ett väl utvecklat rovdjursbeteende. En genomsnittlig otyglad människa hemfaller åt för samhället destruktiva beteenden. Vi behöver därför regler och normer för att kunna leva i harmoni med vår omvärld.
:arrow: En människa strävar efter makt och pengar. Får hon endera, kommer hennes strävan efter mer att tillta. Man blir aldrig mätt på makt eller pengar, bara mer hungrig. Därför måste makt och pengar i viss mån regleras i det goda samhället.
(jag försökte göra en ordnad lista, men HTML-taggarna kom ut i klartext i förhandsgranskningen, därav pilsmilisarna)
Utifrån dessa antaganden har jag kommit fram till att alla befintliga ideologibaserade demokratisystem inte har en rimlig chans att fungera, helt enkelt för att alla utgår från antingen en naiv humanism, eller en hänsynslös och otyglad fascism. Socialismen utgår ifrån att människan vill vara solidarisk och rättvis om bara tillgångarna fördelas lika. Liberalismen tror på den otyglade ”fria” människans självreglerande förmåga. Kristdemokratin tror på att gamla tiders kulturella värden ger en social trygghet för dagen och morgondagen. Kommunism, Feminism och Nationalism blundar för det mänskliga lidande som deras beslut medför och utgår från antagandet att samhället bygger på motsättningar mellan olika grupper. Ingen ideologi ger en helt hållbar ram för ett gott samhälle, även om det finns goda ansatser och inslag hos i princip alla.
Min vision av det goda samhället bygger på ett samspel mellan olika funktioner, eller roller, som förhoppningsvis neutraliserar makthungern och ger förutsättningar för informerade beslut utan taktisk egennyttig baktanke.
:arrow: Samhällets roll är att skapa strukturer för hur makt ska utövas. Ramarna för vem som beslutar vad och på vilken nivå olika beslut fattas.
:arrow: Partiets roll är att stödja dess funktionärer i deras uppdrag.
:arrow: Politikernas, funktionärernas roll är att objektivt förklara beslutsunderlaget för medborgarna, presentera ett sätt att fatta beslut, och administrera beslutet. Politikerna står alltså för själva processen i det politiska arbetet.
:arrow: Medborgarnas roll är att i dialog utforma förslag och själva fatta det informerade beslutet. Medborgarna ska stå för semantiken, själva innehållet i politiken.
Mitt idealparti är ett nollfrågeparti. Ett parti som inte har en egen uppfattning om någon fråga alls, förutom just att upprätthålla en demokratisk beslutsstruktur. Ingen ideologi, ingen lobbyorganisation i bakgrunden, ingen egentlig makt att slå vakt om, inga större finansiella resurser som komprometterar agendan, men en brinnande vilja att förklara och beskriva det goda samhället för dess medborgare. Partiets funktionärer är knapptryckare i proportion till medborgaromröstningens utfall, samt ”politiska mentorer” åt allmänheten. Deras roll ska vara motsatt lobbyistens, det vill säga skala av alla särintressen och ideologiska värderingar och presentera en objektiv lättförståelig bild av beslutsunderlaget. Eller åtminstone två likvärdigt balanserade bilder.
I det stora hela verkar Aktiv demokrati motsvara mina förväntningar väl. Jag har ännu inte tagit till mig allt i partiprogrammet, för det var ganska komplicerat om jag ska vara ärlig. Men än så länge är det inget jag ryggar för. Det kan nog bli en röst i valet till riksdagen i alla fall.
