När jag var i Stockholm nyligen fick jag ett exemplar av boken "Om Egokrati" från haja.
Författare: Sune Karlsson.
Om Egokrati.
"Vad varje politiker ser fram emot och drömmer om är en rejäl statsbegravning"
Publicerad 1974.
Boken tar bland annat upp en vision om direktdemokrati med maskiner i hemmet som kopplas till TV-apparaten, och med fingeravtryckskännare, som tillåter alla att rösta direkt. Idag är detta inte längre science fiction.
Jag läste valda delar och har ett par saker jag vill ta upp angående innehållet.
1. KompromisserNär du röstar på ett förslag, är det vad du själv önskar, eller vad du tror andra önskar?
Det är viktigt att vara tydlig i varför man röstar som man gör. Är det för att det är bäst för dig själv eller bäst för andra? Ibland kanske man röstar för vad man
tror är bäst för andra eller bäst för det gemensamma. Men för att veta vad det är de flesta vill ha måste man ge uttryck för
sin egen önskan snarare än en gissning av vad andra vill ha.
Det är också väsentligt att tydligt skilja på önskat utfall och föreslagen metod för att nå utfallet. Det kan visa sig att målet är gemensamt men att olika personer har olika tro om vad som är bästa vägen att nå målet. En annan person kanske har hittat en mycket bättre lösning än den som du själv tänkt på. Det kan resultera i att utfallet blir
bättre för dig själv om du går med på den lösning som du inte själv först velat rösta på. I dessa fall kan expertis och vetenskap medverka till att hitta den bättre lösningen.
Många människor verkar ha ett beteende att vilja kompromissa. Med kompromiss menas här att man ger upp en del av det man vill ha för att förverkliga andra delar. I diskussioner kan det mycket väl komma fram lösningar där ingen behöver kompromissa och där resultatet blir bättre än vad någon part på egen hand kunnat tänka sig. Ofta kompromissar man för att man inte längre orkar förhandla eller för att man tror att energin bättre kan läggas på andra områden. Men med de nya teknologiska möjligheter vi har idag, kan vi fördela arbetet mellan oss på ett sådant sätt att vi inte behöver välja mellan den ena eller andra aktiviteten. Alla problem kan behandlas för bästa lösning.
Metoder för att nå bra lösningar och konsensusbeslut har kontinuerligt utvecklats. Dessa möjligheter ökar nu exponentiellt med webben och datoriseringen då hela mänsklighetens intelligens kan utnyttjas.
2. Demokratisk tjänstgöringEn idé som framrörs i boken är att välja ut en delmängd av befolkningen för att rösta på respektive fråga. Detta är en metod som använts på många håll. Det finns demokratiexperiment där ett slumpvis urval av invånare valts ut för att ingå i grupper för att diskutera problem och ta fram lösningar i en stad eller liknande. Liknande metod används på vissa platser för att välja ut en jury för att ta beslut i rättsprocesser. En liknande metod har använts av bloggen och forumet slashdot.org där deltagare då och då får rollen tilldelad sig att ranka kommentarsinlägg (eller ranka personers rankningar). Det gör att när man väl får den uppgiften, tar man den på ett större allvar för att göra ett bra jobb.
I en framtid där alla beslut tags direktdemokratiskt skulle ett slumpvis urval vara ett sätt att begränsa arbetsbördan för varje medborgare när det gäller att sätta sig in i frågor för att ta ett beslut. Om utfallet inte skulle vara tillräckligt tydligt, tillräckligt skilt från 50%, skulle man kunna gå över till en full omröstning för hela befolkningen.
När jag var i Stockholm nyligen fick jag ett exemplar av boken "Om Egokrati" från haja.
Författare: Sune Karlsson.
Om Egokrati.
"Vad varje politiker ser fram emot och drömmer om är en rejäl statsbegravning"
Publicerad 1974.
Boken tar bland annat upp en vision om direktdemokrati med maskiner i hemmet som kopplas till TV-apparaten, och med fingeravtryckskännare, som tillåter alla att rösta direkt. Idag är detta inte längre science fiction. :-)
Jag läste valda delar och har ett par saker jag vill ta upp angående innehållet.
[b]1. Kompromisser[/b]
När du röstar på ett förslag, är det vad du själv önskar, eller vad du tror andra önskar?
Det är viktigt att vara tydlig i varför man röstar som man gör. Är det för att det är bäst för dig själv eller bäst för andra? Ibland kanske man röstar för vad man [b]tror[/b] är bäst för andra eller bäst för det gemensamma. Men för att veta vad det är de flesta vill ha måste man ge uttryck för [b]sin egen[/b] önskan snarare än en gissning av vad andra vill ha.
Det är också väsentligt att tydligt skilja på önskat utfall och föreslagen metod för att nå utfallet. Det kan visa sig att målet är gemensamt men att olika personer har olika tro om vad som är bästa vägen att nå målet. En annan person kanske har hittat en mycket bättre lösning än den som du själv tänkt på. Det kan resultera i att utfallet blir [b]bättre[/b] för dig själv om du går med på den lösning som du inte själv först velat rösta på. I dessa fall kan expertis och vetenskap medverka till att hitta den bättre lösningen.
Många människor verkar ha ett beteende att vilja kompromissa. Med kompromiss menas här att man ger upp en del av det man vill ha för att förverkliga andra delar. I diskussioner kan det mycket väl komma fram lösningar där ingen behöver kompromissa och där resultatet blir bättre än vad någon part på egen hand kunnat tänka sig. Ofta kompromissar man för att man inte längre orkar förhandla eller för att man tror att energin bättre kan läggas på andra områden. Men med de nya teknologiska möjligheter vi har idag, kan vi fördela arbetet mellan oss på ett sådant sätt att vi inte behöver välja mellan den ena eller andra aktiviteten. Alla problem kan behandlas för bästa lösning.
Metoder för att nå bra lösningar och konsensusbeslut har kontinuerligt utvecklats. Dessa möjligheter ökar nu exponentiellt med webben och datoriseringen då hela mänsklighetens intelligens kan utnyttjas.
[b]2. Demokratisk tjänstgöring[/b]
En idé som framrörs i boken är att välja ut en delmängd av befolkningen för att rösta på respektive fråga. Detta är en metod som använts på många håll. Det finns demokratiexperiment där ett slumpvis urval av invånare valts ut för att ingå i grupper för att diskutera problem och ta fram lösningar i en stad eller liknande. Liknande metod används på vissa platser för att välja ut en jury för att ta beslut i rättsprocesser. En liknande metod har använts av bloggen och forumet slashdot.org där deltagare då och då får rollen tilldelad sig att ranka kommentarsinlägg (eller ranka personers rankningar). Det gör att när man väl får den uppgiften, tar man den på ett större allvar för att göra ett bra jobb.
I en framtid där alla beslut tags direktdemokratiskt skulle ett slumpvis urval vara ett sätt att begränsa arbetsbördan för varje medborgare när det gäller att sätta sig in i frågor för att ta ett beslut. Om utfallet inte skulle vara tillräckligt tydligt, tillräckligt skilt från 50%, skulle man kunna gå över till en full omröstning för hela befolkningen.
