Först lite om mig själv (så ni vet på ett ungefär vem ni har att göra med ).
Man, 49, gift, långtidssjukskriven och morfinist (sjukvården anser sig inte kunna göra mer), jobbat sedan jag var 16 inom transportsektorn samt sista tio åren som lärare. Intresserad och involverad fackligt med bland annat arbetsmiljö och rättvisa i yngre år. Tidigare röstat rött men aldrig mer något av de "etablerade" partierna.
Då jag nu fått uppleva hur sjuka behandlas av främst Försäkringskassan så undrar jag hur AD ser på sjukförsäkringsfrågorna, men även sjukvård, skola och övrig omsorg i samhället?
Vi är väldigt många i min situation som idag känner oss helt utanför samhället då vi saknar allt vad stöd heter, en del vill organisera sig på olika sätt men det bästa är ju som bekant att samla allt under ett tak så att rösterna blir fler och starkare, frågan är bara var?
Ibland (när man mår hyfsat och ilskan är på topp) funderar man själv på att starta ett parti eller förening, men frågan är om det skulle lyckas. I mitten på nittiotalet så var det på G att startas en förening för sjuka och arbetslösa (intresseförening) i Linköping, de fick dock avslag då det ansågs vara samhällsomstörtande verksamhet!!
Med detta nu inte sagt att jag känner mig som en enfråge individ, det finns massor i samhället som jag tycker är helt fel, ex straffskalorna för vissa brott, bristen på folkomröstningar i vissa frågor samt mycket mer.
MVH/Robert