AD håller informationsmöte i Göteborg, närmare bestämt:

Tid: Onsdagen den 16:e juni 2010, kl 17-21.
Plats: Sensus, sal 13, på Södra Hamngatan 29 i Göteborg.

Ingång vid Bohusbanken till höger om The Golden Days vid Brunnsparken.
Porten är låst så kom i tid för att bli insläppt.
Det går även att slinka in under fikapausen vid 19-19.30. (Medtag fika)
Ingen anmälan behövs. Men ange gärna intresset på vår sida på Facebook.

En bättre värld,

bortom partipolitik.
Alla kan direkt deltaga i de beslut som
engagerar och berör dem.

Vi är på väg in i en ny tidsålder.
Här är systemet som kommer att
revolutionera samhället,
mänskligheten och vår jord.

Det här är vägen från toppstyrning
till ett samhälle där vi alla hjälper varandra,
utan maktspel eller manipulation.

Ingen korruption. Ingen kohandel.

Och detta är en förändring som kan ske snabbt.
Vi kan förändra hela systemet, underifrån.
På bara några år kommer
hela det politiska systemet att
vändas ut-och-in.

Och detta är något vi kan göra helt fredligt
och helt inom nuvarande lagar.
Mänskligheten har under lång tid gradvis mognat för detta.
Tankarna finns på alla nivåer.
Även bland många politiker i de stora partierna.
Förändringen kommer att finna stöd även från oväntade håll.

Tid: Onsdagen den 16:e juni 2010, kl 17-21.
Plats: Sensus, sal 13, på Södra Hamngatan 29 i Göteborg.

Ingång vid Bohusbanken till höger om The Golden Days vid Brunnsparken.
Porten är låst så kom i tid för att bli insläppt.
Det går även att slinka in under fikapausen vid 19-19.30. (Medtag fika)
Ingen anmälan behövs. Men ange gärna intresset på vår sida på Facebook.

Mer än var tredje svensk skulle vilja lägga sin röst i höstens val via internet eller sms, i stället för att gå till en vallokal. Det visar en undersökning från Sifo. 38 procent svarar att de skulle föredra att rösta via datorn eller mobilen, om det var möjligt.

Estland införde som första land i världen möjligheten att rösta via internet 2007. Flera andra länder har också gjort försök med elektronisk röstning, däribland Storbritannien och Nederländerna, men har lagt ner dem.

– I Sverige har det inte ens varit på tal att införa e-röstning, säger Vivan Nilsson på valmyndigheten.

Man kan undra varför, Sverige ligger alltså flera år efter en ny demokrati som Estland!

Enligt enkäten på DNs egen blogg, så är det närmare 70% som skulle vilja ha möjligheten att utöva sina demokratiska rättigheter över internet, och under 30% som inte vill ha möjligheten.

Frågan är hur en folkomröstning om saken skulle utfalla, men det får vi förstås aldrig uppleva, etablissemanget aktar sig noga för att sätta sig i en omöjlig situation.

Reaktionerna hos politrukerna runt om i bloggosfären lät inte vänta på sig.

Hån mot demokratin tycker gester.se ..jojo, att distribuera valsedlar till mer än 3000 vallokaler under flera veckor är naturligtvis inget som bekommer en företrädare för ett etablerat parti med sitt på det torra!

Nätverket mot politisk korrekthet ser problem med påtryckningar i hemmen i liknande och talar om risken för diktatur tom… samtidigt verkar skribenten iaf ha fått upp ögonen för det svenska odemokratiska systemet så som det ser ut idag:

I en artikel på webbplatsen Second Opinion skriver forskningsledaren Jørgen Elklit:

”Resultatet av vår genomgång visade, häpnadsväckande nog, att de svenska valen visserligen är fria, men på en rad punkter inte fair, det vill säga, rättvisa, särskilt inte när det gäller små och nya partiers möjligheter att ta sig in i riksdag och andra beslutande församlingar. Det svenska valsystemet borde därför ändras för att fullt ut bli demokratiskt”

Men när Elklit försökte få den internationella studien uppmärksammad i Sverige fick han smaka på ett annat nationellt särdrag i det ur dansk synvinkel allt märkligare grannlandet: Den svenska mediacensuren.

”Vi skrev en debattartikel om det svenska valsystemets brister som dock refuserades i såväl DN, SvD, Aftonbladet som Expressen. Argumenten var oftast platsbrist, men också ämnets karaktär. Däremot var danske Politiken intresserade och publicerade artikeln (23-2-2010). I anslutning till detta behandlade PJ Anders Linder frågan i sin blogg. Det är allt, även om det också skrevs kommentarer från åtskilliga svenskar på Politikens elektroniska debattsida.

Varför anser man i Sverige att problemet inte behöver behandlas – i år är det dessutom valår – här vill vi inte spekulera.”

Sverige skämmer alltså ut sig på hemmaplan samtidigt som man skickar “skickliga” valobservatörer till Afghanistan och annorstädes där man tydligen inte fattat detta med demokrati så bra som vi i Sverige.

Lagändring nödvändig – annars valobservatörer från OSSE

Jørgen Elklit menar att en lagändring innan riksdagsvalet 2010 är den enda möjliga lösningen för Sverige att undkomma en pinsam internationell uppmärksamhet. Det brådskar naturligtvis med att ändra lagen, menar Elklint, men kanske kan man med lite god vilja åstadkomma en lagändring före valet i september.

Alternativet torde nämligen vara än mer skrämmande för det svenska politiska etablissemanget. En av de danska medlemmarna i Europaparlamentet, Morten Messerschmidt från Dansk Folkeparti, har nämligen ifrågasatt om de svenska valen uppfyller internationell standard när det gäller att skydda valhemligheten. Därför krävde han att internationella observatörer skulle granska det kommande svenska riksdagsvalet, vilket också är upprinnelsen till Elklits internationella studie.

Jørgen Elklit, professor i statskunskap vid Aarhus Universitet fortsätter på Second opinion vidare:

Mycket av det som sker före valdagen (registrering, valkampanjer, information till väljarna och så vidare) anser vi således vara oproblematiskt, och detsamma skulle även internationella observatörer göra.

Hanteringen av valsedlar och genomförandet av valet innebär dock att nya och mindre partier i Sverige möter problem på tre fronter:

(1) Av ekonomiska skäl har de svårt att trycka tillräckligt antal valsedlar,

(2) De har av samma skäl svårt att få valsedlarna distribuerade till samtliga vallokaler, och

(3) De har inte tillräckligt antal medlemmar för att dela ut valsedlar vid vallokalerna i de kretsar där de har kandidater.

Effekten av det svenska valsystemet skulle därför kunna karakteriseras som ett systematiskt (och kanske medvetet?) hinder för dessa partiers potentiella väljare att rösta, något som alla valobservatörsorganisationer (som EU:s EOM och OSCE/ODIHR) naturligtvis genast skulle kritisera. Om den administrativa myndigheten i Sverige, som ansvarar för valet, inte lyckats åstadkomma att alla väljare får möjlighet att rösta på sitt parti/kandidat, då är det något som inte fungerar och valet kan inte karakteriseras som fair!

Ekonomin spelar en avgörande roll för de små och nya partierna då de måste betala sina valsedlar själva. I valet till Europaparlamentet förra året hade det nya partiet Feministiskt Initiativ inte råd att trycka tillräckligt med valsedlar. Räddningen kom då från Björn från ABBA som bekostade deras valsedlar!

Det andra huvudproblemet under valdagen som vi vill lyfta fram är det selektiva utdelandet av valsedlar, som sker utanför många vallokaler. Oavsett vilken princip som ligger bakom partirepresentanternas närvaro, så är det självklart att några väljare inte tar alla valsedlar. Ofta har endast de stora partierna möjlighet att ställa upp med röstsedelsutdelare, då de mindre partierna saknar resurser att representeras i samtliga vallokaler under hela valdagen.

Detta innebär att det är lätt att skaffa sig ett intryck av vilket parti en väljare inte röstar på. Därför kan väljare som tar emot valsedlar från nya och eventuellt kontroversiella partier automatiskt misstänkas av andra väljare – och av de andra närvarande partirepresentanterna – för att sympatisera med ett av dessa.

Det är nog primärt denna del av förfarandet som många utlänningar har svårt att acceptera därför att de ser den som en kränkning av principen om hemlig röstning och som ett subtilt sätt att utöva valtryck. Det är också detta förhållande som betyder, att det är svårt att godkänna det svenska valet som helt fair i relation till väljarna.

Enligt vår uppfattning är det dock i högre grad själva systemet för utdelning av valsedlar som är problematiskt, eftersom detta i princip åstadkommer en oacceptabel och systematisk snedvridning av valet som missgynnar små och nya partier.

Vår slutsats är därför att det är partierna som äger problemen, problem som handlar om produktionen och distributionen av valsedlarna. Genom att partierna har tagit över ansvaret, kan de svenska valen därför inte sägas vara ”free and fair” – visst är de fria men i varje fall inte helt fair.

En lösning på detta skeva förhållande kunde, enligt vår mening, vara att låta Valmyndigheten och länsstyrelserna få i uppdrag att utforma en för alla partier gemensam valsedel i varje krets, det vill säga det som sker i de flesta andra länder. Då blir det ointressant på vilket sätt valsedlarna överlämnas till väljarna, och väljaren behöver överhuvudtaget inte ta ställning till vilken valsedel hon tar emot – alla i samma valkrets får nämligen samma röstsedel.

Det betyder att valsedeln kan bli ganska omfattande, men vad gör det? I länder som Danmark, Bosnien-Hercegovina och Den Demokratiska Republiken Kongo kan väljarna utan svårigheter hantera stora valsedlar. Det kan naturligtvis inte förhålla sig så, att frågan om valsedelns storlek och antalet namn på denna, avgör om Sverige skall genomföra sina val på ett sätt som överensstämmer med internationell standard på området – eller hur?

Det brådskar naturligtvis med att ändra lagen, men kanske kan man med lite god vilja åstadkomma en lagändring före valet i september.

Feministerna har samma problem som alla andra småpartier i bananrepubliken Sverige, och vill givetvis se en förändring.

Nuvarande system gör att många röstar på ett annat parti än de skulle önska. De som förlorar mest på detta är väljarna. De förlorar sin grundläggande rättighet att få lägga sin röst på det parti de själva skulle vilja. Jämtlänningarna är rätt ute som vill förändra valsystemet och jag hoppas att nuvarande riksdagspartierna kan se bortom sina egna intressen och rösta igenom ett nytt valsystem.

Yeah…tell us about it…Någon lagändring lär vi inte få se 2010 iaf. “Detta är ju ingen stor fråga” enligt etablissemanget.

Men varför ska ni vara så aviga till samarbete över partigränserna, Fi?? Det ekar ihåligt att bara gnälla och be gammelpartierna att rasera sina “patriarkat”…

Kritikerna skräms av att ngn i hemmet kan titta över axeln när man röstar, eller att rösterna ju måste registreras av myndigheterna och att därför valhemligheten är röjd för oss alla.

Allt det här är problem som givetvis måste (och kan!) adresseras, men man kan ju till att börja med fråga sig varför Sverige inte sedan länge är bland de länder som kritiserar Estland för bristande demokrati. Men det kanske kommer om gammelmedia slutar mörka hela frågan. Aktiv Demokrati har sedan förslag om ytterst säkra system, där varje väljare i princip skulle ha ett krypterat valkonto, som bara denne själv skulle kunna se innehållet i. Detta är tänkt för ADs interna direktdemokrati, men principen kan givetvis även användas för att säkerställa valhemligheten i allmänna val till minst lika hög nivå som hos de internetbanker som nära nog alla idag accepterar som säkra. Allt handlar om vilja.

Som alternativ kan man som nämnts ovan förstås i de allmänna valen trycka upp för alla partier gemensamma valsedlar, varav alla enbart får en enda, där man kryssar det parti man vill rösta på. Det blir ett stort papper om alla småpartier vill vara med, men detta fungerar bra i andra länder så det kan knappast vara ett argument emot. Totala mängden tryckta valsedlar skulle dessutom minska kraftigt till förmån för skattebetalarnas pengar och miljön, samt då förstås demokratin (inte helt oväsentligt..).

Magnus Gustavsson

medlem av partiet Aktiv Demokrati

Klockrent, Janne!

Se reportaget, och försök komma ihåg hela tiden att detta händer i Sverige, inte i Rom, eller Moskva…

I Göteborg har vi GOA-gubbar, som tillsammans med villiga leverantörer ser till att få en stor del av kakan i form av egna förmåner, som byggjobb, bilreparationer, bildäck, etc, i utbyte mot att de skriver avtal om uppdrag och leveranser till olika kommunala bolag.

Alla i stan gillar inte det här…:

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.359799-anneli-hulthen-jag-blir-asforbannad

Det kan man ju förstå.. Det är också tydligt hur politikerstyrd en blaska som GP är som ju i flera år fått tips om saken tydligen, men valt att inte rapportera om det. Som vanligt är det inte bara röda laget som är insyltat förstår man, även om kanske de nu inblandade är gamla arbetare som under decennier jobbat sig uppåt till sina positioner. Det såg ju inte ut att vara några högutbildade ljushuvuden precis…

Men hur många funderar på de bakomliggande mekanismerna vid den här typen av korruption?

Vi har en slö, representativt vald politikerskara, som helst inte vill veta om några oegentligheter som kan skada deras egna anseende.

Följden blir givetvis att ev. kontroll aldrig utförs med de kritiska ögon som man borde använda. En revisionsavdelning som hänvisar till den aktuella förvaltningen på fråga om varför de inte granskat räkenskaper och dyligt på åratal, trots ett flertal tips ifrån övriga leverantörer som ej haft någon chans att få göra affärer med kommunens bolag.

Ska man skratta eller gråta?

Saken kommer iaf tydligen att kanske tas upp av Riksenheten mot korruption, men vi kan nog alla tvivla rätt mycket på om någon någonsin kommer att dömas för brott. Som vanligt.

Lösningen? Jag ni vet vad vi i Aktiv Demokrati tycker…

Genom att ta bort själva syltburken, så blir vi också av med de kletiga fingrarna. Bort med parasiterna från kommunal förvaltning, och låt medborgarna ta makten direkt via en ny och fullt transparent modell! Vi kan börja i Göteborg.

Uppdatering 100504 (någon som är förvånad?):

Studera noga nu hur den ansvariga politikern börjar manövrera sig ut ur sitt ansvar!:

Uppmanar du de kommunala bolagen att kontrollera sina eventuella tidigare affärer med Allbäck?- Nej, det gör jag inte. Från politiskt håll kan vi inte gå in och göra egna undersökningar. Det måste vara upp till varje bolag. Det vi gör nu är att i möjligaste mån säkra systemen så att vi minimerar riskerna för liknande händelser i framtiden.

Förra veckan sa du att du ville vända på varje sten i den här muthärvan? Måste ni inte gå bakåt i tiden då?- Statsåklagaren kommer i morgon och ska titta på vad som har hänt.

Men han kommer att titta på idrotts- och föreningsförvaltningen och Familjebostäder. Vore det inte idé att även se närmare på övriga bostadsbolag och förvaltningars eventuella affärer med Allbäck?- Jag ska prata med stadsjuristen Gunnar Andersson och stadskansliet. Men vi kan inte själva jaga runt.

Men politiker kan ju ta ett initiativ till granskning?- Nu får vi landa och se till att de nya kontrollsystemen kommer på plats.

Snart är det val igen…

Magnus Gustavsson

medlem av partiet Aktiv Demokrati

Redaktionen verkar ha drabbats av någon slags total härdsmälta där man tydligen glömt bort vem det är som bestämmer i det här landet.

Martin Peterson verkar ha klurat ut ett alldeles eget sätt att lösa problemet med att väljare ibland inte gör som etablissemanget vill. Han föreslår att de “riktiga partierna”, dvs de som styrt landet de senaste decennierna helt enkelt ska skapa ett antiparti som ska rösta tvärt emot  i alla frågor det oönskade partiet röstar, han drar paralleller med det kvittningssystem som partierna skapats för att inte äventyra maktbalansen vid sjukdom och liknande partierna emellan.

Även om ändamålet kanske kan se sympatiskt ut, om man inte gillar SD, så är det förbluffande hur en redaktion för en av landets största opinionsbildare kan släppa igenom ett sådant alster.

Det är rent ut sagt korkat att inte förstå att sådana här metoder enbart bidrar till att reta upp redan ursinniga medborgare som upplever att ingen lyssnar på dem!

Skulle detta bli en antagen strategi vill folk nog veta det före valet, så att de kan taktikrösta på partier som istället kan erbjuda verklig förändring. Än en gång ser vi de representativa partierna krampaktigt försvara redan vunna privilegier, i sanning en dödsryckning av rang.

Skribenten som med tanke på publiceringen säkerligen har kontakter med ett flertal partier i maktens korridorer avslutar med några lugnande ord:

Låt mig avslutningsvis påpeka att det förslag jag förespråkar på intet sätt är odemokratiskt. Att flera partier samarbetar för att minska ett litet partis inflytande är helt i enlighet med de demokratiska spelreglerna.

Jotack, det är ju allmänt känt att etablissemanget tror de vet vad demokrati är numera och att helga medlen med ändamålet aldrig kan vara fel.

Men vi som har lite mer insikter i vad demokrati är och vem som (iaf tills nu) egentligen har makten i landet kan nu i god tid inför valet dra våra slutsatser och en gång för alla kasta ut dessa parasiter som kallar sig för demokrater och försvarare av de mänskliga rättigheterna och allt annat fint de ändå inte tror på när kamerorna släckts ned. (Valstugereportaget kommer sent att glömmas)

Just nu tävlar riksdagspartierna om att avfärda förslaget, men det kan mycket väl vara tomma ord, kanske skrevs hela förslaget för att ge dem denna konstlade poäng i ämnet demokrati.

Det är dags för helt andra tag nu, ge inte makteliten 4 år till att förstöra det här landet utan rösta in ett parti som du själv kan kontrollera, det har du nämligen (än så länge) rätt till! Det finns bara ett sådant parti som ställer upp i riksdagsvalet 2010, och det heter Aktivdemokrati! Ta en titt i vårt partiprogam nu, och fundera på om det inte är hög tid att tänka utanför lådan!

Magnus Gustavsson,

Som inte ger ett vitten för SD och deras unkna fascist-retorik, men som är beredd att göra allt för att ta makten tillbaka till medborgarna. Demokrati är trots allt viktigare än att ett småparti inte ska få tillåtas göra bort sig när det synas i riksdagsarbetet!

Pingat på Intressant.se

Andra bloggar som också skrivit om förslaget:Knuff

Följ min blogg med bloglovin

Så välformulerat!:

Politikernas mest använda manipulationsteknik är undanhållande av information. Om man ser en debatt så kan man tro att en av de mer personligt riktade manipulationsteknikerna är mest vanlig. Men när man tänker efter så inser man att effekten av politikernas käbblande blir att man får reda på väldigt lite faktisk information om vad de talar för eller emot. Det är det som gör att de medelst semantiska hårklyverier kan vifta bort väldigt mycket av det som sagts. Jag påpekar i kapitlet om bloggar och “gammelmedia” att det egentligen inte finns någon orsak till att vi ska nöja oss med snabba, ytliga genomgångar som är lätta att vinkla när verktyget för att både läsa och skriva vettiga presentationer finns i varje hem. Det finns ingen orsak att vi ska nöja oss med mindre från våra politiker heller. När de refererar till en undersökning, utskottstänkande, händelse, vad som helst, så finns det inte längre någon orsak att inte kräva en sammanfattning på nätet som länkar till berörda och nämnda dokument.

Många av politikerna gillar inte internet. Det har gjort Undanhållande av information så mycket svårare.

Det är just detta som är det största problemet, vi får aldrig veta de verkliga argumenten och orsakerna till våra kära folkvaldas beslut!

Så vilka chanser har egentligen tredja stadsmakten eller vi väljare att fatta rationella beslut och välja in “rätt” personer i vårt parlament? Nej, just det, inga alls mer eller mindre, istället ska vi välja dem som presenteras oss med motivet: “om de missköter sig så blir de av med jobbet!”

Och detta skulle alltså vara den enda lilla garanti vi har emot maktmissbruk och korruption?

En säkerhetsventil som rostat fast sedan länge och egentligen aldrig varit konstruerad för att ge ngn verklig säkerhet, för hur ska väljarna kunna veta om de folkvalda gör ett bra jobb eller inte när massvis med relevant information saknas?

Slutsatsen kan bara bli att vi måste byta system så att informationen kan flöda fritt, och det enda sättet jag sett så här långt är just att de som ska fatta besluten också gör detta med full transparens. Och de enda som vill göra detta är faktiskt – vi själva. Vi har inget att dölja, vi vill veta hur det ligger till och varför något föreslås oss!

Om ett år är det val.

Magnus Gustavsson

medlem av Aktivdemokrati

Aktivdemokrati har kämpat emot politruck-välde sedan länge och det är bra att det hela nu lyfts fram i gammelmedia.

Exempel där var och en får bilda sig en om uppfattning om vilken bias vissa självutnämnda redigerare har i känsliga ämnen som rör demokrati och gammelpartiernas dominans:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskussion:Representativ_direktdemokrati

http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskussion:Direkt_demokrati/Arkiv_1

http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskussion:Direkt_demokrati/Arkiv_2

Att frågan är känslig belyses ju också av det märkliga svaret en herr Guldbrandsson presterar , där förstås journalister inte begriper ngt om hur WP fungerar.

Problemet är nog lite större än så om jag får säga min mening.

Ovanstående gäller ju redigeringar gjorda av hängivna wikipedianer, reportaget handlar om redigeringar gjorda av anonyma användare, jag vet inte vad som är värst.  Dagen rapporterar korrekt om Ella Bohlins borttagna medlemsskap i Livets ord, vilket hedrar dem trots allt.

Magnus Gustavsson,

medlem av Aktivdemokrati

Alla de som tidigare tvingats välja mellan sju partier för att deras röst ska påverka balansen i riksdagen kan, om Demokratiskt Initiativ blir verklighet, välja mellan ca 20 partier som dessutom kommer ha stor chans att få mandat i riksdagen efter valet.

Alla partierna kan denna gång välja att diskutera och vara ute i god tid innan sina kongresser, vilket kan garantera ett lyckat genomförande. Hur många av de som tidigare tvekade att rösta på ett litet parti kommer nu känna sig fyllda med förtroende att äntligen rösta på ett litet parti?

Feminism, fildelning, integritet, pensioner, EU och sjukvård har länge retat upp folk. Den splittring som finns i kombination med 4%-spärren ger oss inte demokrati, den saboterar demokratin.

Hur många av de som röstar blankt eller ligger på sofflocket kommer finna stort nöje i att rösta om vi kan ge dem fler alternativ?

Kanske Sverige kan komma så högt som 90% med denna strategi? De stora partierna har de senaste valen skapat fler vallokaler, vilket gör det extra besvärligt för de mindre partierna att placera ut valsedlar och Piratpartiets valsedlar kastades t.o.m. bort i strid mot vallagen.

Samarbete för att komma fram med folkets vilja blir därför en logisk följd.

Gudrun Schyman ur Feministiskt Initiativ uttalar sig negativt om demokratin i sin blogg: ”Vem värnar demokratin?”

Valmyndigheten kontrar: ”Schyman har fel om valsedlar”

…men det är klart som korvspad att valmyndigheten är politiskt allierad med sittande makt och att vallagen gynnar de sittande partierna. De vill inte ha konkurrens, helt enkelt och glömmer medvetet bort det viktigaste som finns, nämligen demokratin.

De stora partierna har partistöd. Det har inte de små partierna, därför har de inte haft en rimlig chans fram tills nu. Hur demokratiskt är detta egentligen?

Medborgarna tillåts inte prioritera mellan partierna på ett demokratiskt sätt. Alla partier borde givetvis uppmärksammas i proportionerlig andel till medlemsantalet, samt ges proportionerlig andel partistöd.

Om man ska ha en 4%-spärr ska folket givetvis kunna rangordna sina röster mellan stora och små partier så att inte deras röst är bortkastad om förstahandsvalet och andrahandsvalet inte kommer in.

Styrelser och medlemmar i de inblandade partierna kan nu diskutera saken fram till sina kongresser och lägga förslag till dem samt utse representanter till samarbetet.

Det ska bli intressant att se hur valet kommer se ut när effekten av av att vara en stor grupp ges även till de mindre partierna att rida på.

Votera nedan!

Ett besök på riksdagens hemsida säger tyvärr inte så mkt om den saken, dels orkar få tränga igenom de torra rapporterna och propositionerna, vilka med vilje verkar skrivas så krångligt det bara är möjligt, dels saknas det möjlighet att få reda på speciellt mkt om hur just din riksdagsrepresentant sköter sig.

En lösning vore en site som på ett överskådligt sätt kunde presentera statistik om just detta. Pether Sörling heter mannen som skapat just detta, tack Peter!:

http://www.rod.se/intervjun/cia-haller-koll-pa-riksdagsledamoterna

http://cia.sourceforge.net/

På siten kan man se hur ofta samtliga ledamöter ens behagat delta i voteringar, hur de röstat och om de ev.  gått emot sin partilinje någonsin.

En liknande site på EU-nivå finns också:  http://votewatch.eu/

För den som trodde att vi hade självständigt tänkande och ansvarskännande riksdagsledamöter i Sverige blir det hela nog en besvikelse dock.

T.ex. så är det endast 19 riksdagsledamöter som gått emot sitt partis instruktioner mer än 3 gånger det senaste året. Inte speciellt imponerande med tanke på att man faktiskt är vald på personligt mandat.

Med den principen kunde man förvänta sig lite mer tycker jag. Det framgår tydligt att partierna finns till för att “hjälpa” riksdagsledamöterna att bestämma hur de skall rösta.

Synd då att partierna i sin tur styrs av kanske ett tiotal personer i resp . parti, och inte  av partimedlemmar eller ens de väljare som personröstat på resp. kandidat.

Var det det här som var så viktigt att få till när personvalsreformen drevs igenom av de stora partierna?

Ett billigt sätt att kunna säga att man “utvecklat demokratin”, tycks det.

Nej, ska vi ha knapptryckare i riksdagen så krävs det att de styrs av folket, de som faktiskt betalar kalaset. Men det är ju inget ngt etablerat parti är intresserat av av naturliga skäl.

Nej, de vill ju fortsätta som förut, som sittande fåglar för lobbyisters och andra mörka krafter och bekvämt kassera in partistöd så man kan köpa propaganda för nästa val igen och fortsätta att konservera sin maktställning.

Dags alltså att rösta in ett nytt sorts parti, där ingen partistyrelse eller annan elit kan avgöra voteringarna i förväg, ett direktdemokratiskt parti!

Aktivdemokratis parlamentledamöter kommer aldrig att rösta eller agera i strid med hur partiets medlemmar direktdemokratiskt beslutat, endast så kan makten föras tillbaka till folket, där den enligt de flesta länders konstitution hör hemma. Endast så kan vi få ett slut på elitism, hemlighetsmakeri och uppgivet politikerförakt.  Endast så undviker vi att än mörkare krafter tar sig in med få röster i parlamenten i avsaknad av vettiga alternativ.

Varför inte prova konceptet i söndagens EU-val?

Magnus Gustavsson,

EU-kandidat för www.aktivdemokrati.se

Dessa kandidater är enligt direktdemokratiskt beslut i Aktivdemokrati:

Magnus Gustavsson, ingenjör

Martin Gustavsson, ingenjör

(Kandidaterna är ej släkt)

Kandidaterna förbinder sig att agera helt enligt besluten som fattas i Aktivdemokratis direktdemokratiska system, något som är helt unikt inom hela EU. De kommer i huvudsak att koncentrera sig på att föra ut informationen om de förestående besluten i god före de ska fattas, på ett sätt som journalister inte har möjlighet pga sekretess och andra hindrer. Detta ger alla i Sverige en unik insyn och vid behov möjlighet att bli medlem i Aktivdemokrati, för att kunna styra partiets ledamöter på det sätt de finner bäst.

Inget annat land kommer att ha denna möjlighet, och inget annat parti i Sverige vågar ge sina medlemmar denna makt!

Även om endast en enda ledamot väljs in ifrån Aktivdemokrati, så kommer hela EU:s befolkning att kunna få stor nytta av denna trojanska häst (i positiv betydelse), eftersom det stora problemet idag inom EU är den bristande transparensen och insynen bakom de stängda dörrar där EU-parlamentarikerna tyvärr fattar de flesta besluten efter eget huvud.

Dessutom skulle ett inväljande av ett direktdemokratiskt parti i EU-parlamentet att skapa en betydligt större kunskap om vad riktig demokrati innebär, och varför det är så viktigt att medborgarna tar makten åter från den politiska adeln som allt för länge tillskansat sig både egna personliga fördelar, men, och vad faktiskt värre är, även i sin tur lämnat över det mesta av makten till välbetalda lobbyister och främmande makt. Ett enda exempel på detta är utvecklingen på integritetsområdet.

Stora delar av dagens EU-parlamentariker har röstat för flera inskränkningar i den personliga integriteten, och tyvärr ser vi ju att attackerna återkommer gång efter gång (via medlemsländernas ministermöten) tills direktiven från främst USA är införda. Det handlar tyvärr inte bara om upphovsrättsproblematiken, detta är bara ett välkommet argument för att öka kontrollen av informationsflödet över internet, ngt som etablissemanget yrvaket nyligen konstaterat i praktiken skulle kunna hota deras egna maktstrukturer.

I dagens riksdagsdebatt har ännu inte ett enda ord om detta problem nämnts i skrivande stund ( kl 11:55), vilket ju med all önskvärd tydlighet visar vilka dåliga alternativ de etablerade partierna är som våra representanter i EU. Reinfeldt käbblar med Mona om budgetunderskott i Sverige, arbetsrätten och liknande, och Peter Eriksson påpekar bristerna hos regeringens klimatpolitik, Björklund vill bygga ny kärnkraft för att på det sättet lösa hela Europas klimatproblem. Han vill också införa ett europeiskt FBI… Den organiserade brottsligheten skulle vara så svårbemästrad att Björklund vill skapa en underavdelning direkt till USA:s övervakningscentral, en viktig pusselbit i det internationella nätverket för att skydda oss medborgare emot oss själva. Mönstret blir tydligare och tydligare.

Man pratar om EU som ett fredsprojekt och som en lösning på den ekonomiska krisen och för miljön. Visst, men man nämner givetvis inget om alla de inskränkningar för medborgarna som i praktiken hotar demokratin och den fria åsiktsbildningen. Dessa ska vi tydligen vara tacksamma för i rädslans namn. Det är därför hög tid att ta makten åter från dessa elitister som för länge sedan tappat kontakten med sina arbetsgivare, medborgarna. Utvecklingen går nämligen allt snabbare, de åtgärder som införts i kriget mot terrorismens namn, finns ju kvar, och det tillkommer gradvis mer och mer. Vad spelar då arbetsrätten, miljön eller Eurofrågan för roll?

Det brukar heta att utan ekonomiska förutsättningar kan inga andra saker heller skapas. Sant, men vad kan vi göra utan demokrati? Ett nytt Stasi kommer knappast att ge oss medborgare något alls mer än större rädsla, tom för våra egna grannar. En upphävd brevhemlighet är första spiken i kistan för i princip hela samhället som vi ser det idag. Det är övervakningssamhället som etablissemanget inte vill prata om, alla medborgare i EU bör fråga sig varför de kandiderande partierna inte vill nämna, som är den viktigaste frågan samt hur man kan komma bort i från beslutsordningen som tagit oss dit vi är idag, ett systemfel ligger tydligt runt halsen i form av den lättledda och korrupta representativa demokratin.

Den enda vägen ut från detta träsk av lobbyister och raka rör från främmande makts övervakningscentraler är därför att byta ut de lättstyrda representativa paralmentarikerna mot oss själva.

Utnyttja därför din rätt innan det är försent, och välj in ett parti som kan göra en verklig skillnad; ett medlemsstyrt parti, utan möjlighet för korruption och korridorsnack utan insyn! Endast på det sättet kommer det att bli möjligt att bryta den nuvarande utvecklingen där allt färre beslut fattas av medborgarna själva till förmån för industri, lobbyism och främmande makt.

Aktivdemokrati har inte de ekonomiska resurser som i sann maktkonserverande anda normalt krävs, för att kunna bekosta upptryckning av miljontals valsedlar att utdelas flera ggr om till alla Sveriges hushåll.

Man måste därför använda en blank valsedel om man vill rösta på Aktivdemokrati.

Gör så här:

Ta en blank valsedel och skriv exakt detta:      www.aktivdemokrati.se

Vill du sedan personrösta ritar du en ruta under, som du kryssar i, följt av namnet på kandidaten du vill rösta på.

OBS att det är viktigt att man skriver exakt ovanstående, inga stavfel eller förkortningar eller tillägg till ovanstående accepteras, din röst förklaras då ogiltig!!

Efteråt kommer du att känna stor tillfredställelse med att du iaf gjorde vad du kunde för att rädda demokratin. Tala sedan om för släkt och vänner vad du tycker om dagens EU, och hur man som enskild medborgare kan få mer makt medans tid är.

Är du inte redan medlem i Aktivdemokrati så bli det så snart du känner att du vill ha ett ord med i laget, alla medborgare med rösträtt i Sverige har rätt att bli medlem i Aktivdemokrati!

Magnus Gustavsson, kandidat till EU-parlamentet 2009

Medlem i partiet www.aktivdemokrati.se

Det är därför glädjande att kunna konstatera att demokratins spelregler och funktion i Sverige idag trots allt börjar att ifrågasättas och att flera vågar debattera ämnet på de politiska bloggarna.

Opassande har funderat en hel del på partiernas kräftgång och kommit fram till att ideologierna är på väg att dö ut, till förmån för just, sakpolitk, precis vad vi i AD förespråkar.

Vårt samhälle går mot en tid av delad kunskap. Dvs — man hjälper varandra att få reda på så mycket som möjligt i olika frågor. Alla och envar kan delta i dialogen, och gör det också. Partierna själva rör sig mot mer slutenhet och förbud mot öppna dialoger. Man pratar om entreprenörer som passar på när det gamla och etablerade vägrar förändra sig i fildelningsdebatten, och så sker naturligtvis också inom politiken.

Det börjar bli mindre viktigt med hela paketlösningar, och helpaketspartierna har ofrivilligt bidragit med den sortens utveckling själva med sina “valfokusfrågor” och bortglömda ideologier. Inte sällan handlar det om ganska små skillnader i ställningstaganden mellan blocken, men de säljs som om det vore avgrundsskillnader. En taktik som vanliga väljare börjar märka mer och mer, och inte sällan blir det en tävling i popularitet snarare än något annat.

Kunde inte sagt det bättre själv..Undrar förresten om det inte var undertecknad som först använde begreppet gammelpolitik…

Buddy jesus har liknande ideer :

Öppen Källkod som politisk modell

Jag har länge funderat på att omsätta tanken bakom Öppen källkod i politisk drivkraft, lite som Barack Obama har gjort i sin presidentvalskampanj på senare tid, fast på riktigt.

Min tanke var att starta ett parti som hade alla sina omröstningar via internet, som förenade alla människor oavsett ålder och bostadsort och hade ett partiprogram som uppdaterades ofta, utifrån vad medlemmarna vill åstadkomma.

Tanken var att alla skulle vara delaktiga och kunna driva sina egna intressen. Var man intresserad av utrikespolitiska frågor så skulle man få grotta ner sig i dessa, inte behöva ta omvägen om kommunalpolitiska myntvändar-kommittéer där all ideologisk drivkraft förlorats.

Grundidén kunde stavas Empowerment och uttydas att möjliggöra.

Jag har sneglat mycket på Linuxvärlden och dess sätt att lösa saker och ting. Alldeles nyss läste jag bloggen Att dricka liberalt som lyfte fram fördelarna med att jobba enligt öppen källkods-modell, och jag kan bara rekommendera en läsning.

Jesus…får jag bara ödmjukast upplysa dig om att partiet redan finns, men det heter AD…inte PP, än iallafall..

Roligt att notera att det tydligen finns många funderingar om direktdemokrati även i Piratpartiet.

Kanske herr Falkvinge blir tvungen att lyssna på medlemmarna till slut…?

Visst kan enfrågepartier spela en roll också i framtidens demokratiska samhälle, men hur många kommer som sagt att vilja rösta in potentiella politiska vildar vilka man omöjligen kan kontrollera de närmaste 4 åren?

Eller om de skulle komma att till fullo följa PP:s utlovade strategi att lägga ned sina röster i alla andra frågor än de upphovsrättsliga och medborgerliga frågorna, vem vill då låta den övriga majoriteten avgöra resten, helt utan demokratiskt mandat från sig själv?

Detta är frågorna som fortfarande står obesvarade, men som så enkelt skulle kunna få sin lösning om de nya partierna bara kunde släppa drömmen om vågmästarrollen till förmån för rejält och hederligt sakpolitiskt arbete inom och utom parlamentet.

Magnus Gustavsson,

medlem av Aktivdemokrati, det enda direktdemokratiska partiet på riksplanet i Sverige!