AD håller informationsmöte i Göteborg, närmare bestämt:

Tid: Onsdagen den 16:e juni 2010, kl 17-21.
Plats: Sensus, sal 13, på Södra Hamngatan 29 i Göteborg.

Ingång vid Bohusbanken till höger om The Golden Days vid Brunnsparken.
Porten är låst så kom i tid för att bli insläppt.
Det går även att slinka in under fikapausen vid 19-19.30. (Medtag fika)
Ingen anmälan behövs. Men ange gärna intresset på vår sida på Facebook.

En bättre värld,

bortom partipolitik.
Alla kan direkt deltaga i de beslut som
engagerar och berör dem.

Vi är på väg in i en ny tidsålder.
Här är systemet som kommer att
revolutionera samhället,
mänskligheten och vår jord.

Det här är vägen från toppstyrning
till ett samhälle där vi alla hjälper varandra,
utan maktspel eller manipulation.

Ingen korruption. Ingen kohandel.

Och detta är en förändring som kan ske snabbt.
Vi kan förändra hela systemet, underifrån.
På bara några år kommer
hela det politiska systemet att
vändas ut-och-in.

Och detta är något vi kan göra helt fredligt
och helt inom nuvarande lagar.
Mänskligheten har under lång tid gradvis mognat för detta.
Tankarna finns på alla nivåer.
Även bland många politiker i de stora partierna.
Förändringen kommer att finna stöd även från oväntade håll.

Tid: Onsdagen den 16:e juni 2010, kl 17-21.
Plats: Sensus, sal 13, på Södra Hamngatan 29 i Göteborg.

Ingång vid Bohusbanken till höger om The Golden Days vid Brunnsparken.
Porten är låst så kom i tid för att bli insläppt.
Det går även att slinka in under fikapausen vid 19-19.30. (Medtag fika)
Ingen anmälan behövs. Men ange gärna intresset på vår sida på Facebook.

Mer än var tredje svensk skulle vilja lägga sin röst i höstens val via internet eller sms, i stället för att gå till en vallokal. Det visar en undersökning från Sifo. 38 procent svarar att de skulle föredra att rösta via datorn eller mobilen, om det var möjligt.

Estland införde som första land i världen möjligheten att rösta via internet 2007. Flera andra länder har också gjort försök med elektronisk röstning, däribland Storbritannien och Nederländerna, men har lagt ner dem.

– I Sverige har det inte ens varit på tal att införa e-röstning, säger Vivan Nilsson på valmyndigheten.

Man kan undra varför, Sverige ligger alltså flera år efter en ny demokrati som Estland!

Enligt enkäten på DNs egen blogg, så är det närmare 70% som skulle vilja ha möjligheten att utöva sina demokratiska rättigheter över internet, och under 30% som inte vill ha möjligheten.

Frågan är hur en folkomröstning om saken skulle utfalla, men det får vi förstås aldrig uppleva, etablissemanget aktar sig noga för att sätta sig i en omöjlig situation.

Reaktionerna hos politrukerna runt om i bloggosfären lät inte vänta på sig.

Hån mot demokratin tycker gester.se ..jojo, att distribuera valsedlar till mer än 3000 vallokaler under flera veckor är naturligtvis inget som bekommer en företrädare för ett etablerat parti med sitt på det torra!

Nätverket mot politisk korrekthet ser problem med påtryckningar i hemmen i liknande och talar om risken för diktatur tom… samtidigt verkar skribenten iaf ha fått upp ögonen för det svenska odemokratiska systemet så som det ser ut idag:

I en artikel på webbplatsen Second Opinion skriver forskningsledaren Jørgen Elklit:

”Resultatet av vår genomgång visade, häpnadsväckande nog, att de svenska valen visserligen är fria, men på en rad punkter inte fair, det vill säga, rättvisa, särskilt inte när det gäller små och nya partiers möjligheter att ta sig in i riksdag och andra beslutande församlingar. Det svenska valsystemet borde därför ändras för att fullt ut bli demokratiskt”

Men när Elklit försökte få den internationella studien uppmärksammad i Sverige fick han smaka på ett annat nationellt särdrag i det ur dansk synvinkel allt märkligare grannlandet: Den svenska mediacensuren.

”Vi skrev en debattartikel om det svenska valsystemets brister som dock refuserades i såväl DN, SvD, Aftonbladet som Expressen. Argumenten var oftast platsbrist, men också ämnets karaktär. Däremot var danske Politiken intresserade och publicerade artikeln (23-2-2010). I anslutning till detta behandlade PJ Anders Linder frågan i sin blogg. Det är allt, även om det också skrevs kommentarer från åtskilliga svenskar på Politikens elektroniska debattsida.

Varför anser man i Sverige att problemet inte behöver behandlas – i år är det dessutom valår – här vill vi inte spekulera.”

Sverige skämmer alltså ut sig på hemmaplan samtidigt som man skickar “skickliga” valobservatörer till Afghanistan och annorstädes där man tydligen inte fattat detta med demokrati så bra som vi i Sverige.

Lagändring nödvändig – annars valobservatörer från OSSE

Jørgen Elklit menar att en lagändring innan riksdagsvalet 2010 är den enda möjliga lösningen för Sverige att undkomma en pinsam internationell uppmärksamhet. Det brådskar naturligtvis med att ändra lagen, menar Elklint, men kanske kan man med lite god vilja åstadkomma en lagändring före valet i september.

Alternativet torde nämligen vara än mer skrämmande för det svenska politiska etablissemanget. En av de danska medlemmarna i Europaparlamentet, Morten Messerschmidt från Dansk Folkeparti, har nämligen ifrågasatt om de svenska valen uppfyller internationell standard när det gäller att skydda valhemligheten. Därför krävde han att internationella observatörer skulle granska det kommande svenska riksdagsvalet, vilket också är upprinnelsen till Elklits internationella studie.

Jørgen Elklit, professor i statskunskap vid Aarhus Universitet fortsätter på Second opinion vidare:

Mycket av det som sker före valdagen (registrering, valkampanjer, information till väljarna och så vidare) anser vi således vara oproblematiskt, och detsamma skulle även internationella observatörer göra.

Hanteringen av valsedlar och genomförandet av valet innebär dock att nya och mindre partier i Sverige möter problem på tre fronter:

(1) Av ekonomiska skäl har de svårt att trycka tillräckligt antal valsedlar,

(2) De har av samma skäl svårt att få valsedlarna distribuerade till samtliga vallokaler, och

(3) De har inte tillräckligt antal medlemmar för att dela ut valsedlar vid vallokalerna i de kretsar där de har kandidater.

Effekten av det svenska valsystemet skulle därför kunna karakteriseras som ett systematiskt (och kanske medvetet?) hinder för dessa partiers potentiella väljare att rösta, något som alla valobservatörsorganisationer (som EU:s EOM och OSCE/ODIHR) naturligtvis genast skulle kritisera. Om den administrativa myndigheten i Sverige, som ansvarar för valet, inte lyckats åstadkomma att alla väljare får möjlighet att rösta på sitt parti/kandidat, då är det något som inte fungerar och valet kan inte karakteriseras som fair!

Ekonomin spelar en avgörande roll för de små och nya partierna då de måste betala sina valsedlar själva. I valet till Europaparlamentet förra året hade det nya partiet Feministiskt Initiativ inte råd att trycka tillräckligt med valsedlar. Räddningen kom då från Björn från ABBA som bekostade deras valsedlar!

Det andra huvudproblemet under valdagen som vi vill lyfta fram är det selektiva utdelandet av valsedlar, som sker utanför många vallokaler. Oavsett vilken princip som ligger bakom partirepresentanternas närvaro, så är det självklart att några väljare inte tar alla valsedlar. Ofta har endast de stora partierna möjlighet att ställa upp med röstsedelsutdelare, då de mindre partierna saknar resurser att representeras i samtliga vallokaler under hela valdagen.

Detta innebär att det är lätt att skaffa sig ett intryck av vilket parti en väljare inte röstar på. Därför kan väljare som tar emot valsedlar från nya och eventuellt kontroversiella partier automatiskt misstänkas av andra väljare – och av de andra närvarande partirepresentanterna – för att sympatisera med ett av dessa.

Det är nog primärt denna del av förfarandet som många utlänningar har svårt att acceptera därför att de ser den som en kränkning av principen om hemlig röstning och som ett subtilt sätt att utöva valtryck. Det är också detta förhållande som betyder, att det är svårt att godkänna det svenska valet som helt fair i relation till väljarna.

Enligt vår uppfattning är det dock i högre grad själva systemet för utdelning av valsedlar som är problematiskt, eftersom detta i princip åstadkommer en oacceptabel och systematisk snedvridning av valet som missgynnar små och nya partier.

Vår slutsats är därför att det är partierna som äger problemen, problem som handlar om produktionen och distributionen av valsedlarna. Genom att partierna har tagit över ansvaret, kan de svenska valen därför inte sägas vara ”free and fair” – visst är de fria men i varje fall inte helt fair.

En lösning på detta skeva förhållande kunde, enligt vår mening, vara att låta Valmyndigheten och länsstyrelserna få i uppdrag att utforma en för alla partier gemensam valsedel i varje krets, det vill säga det som sker i de flesta andra länder. Då blir det ointressant på vilket sätt valsedlarna överlämnas till väljarna, och väljaren behöver överhuvudtaget inte ta ställning till vilken valsedel hon tar emot – alla i samma valkrets får nämligen samma röstsedel.

Det betyder att valsedeln kan bli ganska omfattande, men vad gör det? I länder som Danmark, Bosnien-Hercegovina och Den Demokratiska Republiken Kongo kan väljarna utan svårigheter hantera stora valsedlar. Det kan naturligtvis inte förhålla sig så, att frågan om valsedelns storlek och antalet namn på denna, avgör om Sverige skall genomföra sina val på ett sätt som överensstämmer med internationell standard på området – eller hur?

Det brådskar naturligtvis med att ändra lagen, men kanske kan man med lite god vilja åstadkomma en lagändring före valet i september.

Feministerna har samma problem som alla andra småpartier i bananrepubliken Sverige, och vill givetvis se en förändring.

Nuvarande system gör att många röstar på ett annat parti än de skulle önska. De som förlorar mest på detta är väljarna. De förlorar sin grundläggande rättighet att få lägga sin röst på det parti de själva skulle vilja. Jämtlänningarna är rätt ute som vill förändra valsystemet och jag hoppas att nuvarande riksdagspartierna kan se bortom sina egna intressen och rösta igenom ett nytt valsystem.

Yeah…tell us about it…Någon lagändring lär vi inte få se 2010 iaf. “Detta är ju ingen stor fråga” enligt etablissemanget.

Men varför ska ni vara så aviga till samarbete över partigränserna, Fi?? Det ekar ihåligt att bara gnälla och be gammelpartierna att rasera sina “patriarkat”…

Kritikerna skräms av att ngn i hemmet kan titta över axeln när man röstar, eller att rösterna ju måste registreras av myndigheterna och att därför valhemligheten är röjd för oss alla.

Allt det här är problem som givetvis måste (och kan!) adresseras, men man kan ju till att börja med fråga sig varför Sverige inte sedan länge är bland de länder som kritiserar Estland för bristande demokrati. Men det kanske kommer om gammelmedia slutar mörka hela frågan. Aktiv Demokrati har sedan förslag om ytterst säkra system, där varje väljare i princip skulle ha ett krypterat valkonto, som bara denne själv skulle kunna se innehållet i. Detta är tänkt för ADs interna direktdemokrati, men principen kan givetvis även användas för att säkerställa valhemligheten i allmänna val till minst lika hög nivå som hos de internetbanker som nära nog alla idag accepterar som säkra. Allt handlar om vilja.

Som alternativ kan man som nämnts ovan förstås i de allmänna valen trycka upp för alla partier gemensamma valsedlar, varav alla enbart får en enda, där man kryssar det parti man vill rösta på. Det blir ett stort papper om alla småpartier vill vara med, men detta fungerar bra i andra länder så det kan knappast vara ett argument emot. Totala mängden tryckta valsedlar skulle dessutom minska kraftigt till förmån för skattebetalarnas pengar och miljön, samt då förstås demokratin (inte helt oväsentligt..).

Magnus Gustavsson

medlem av partiet Aktiv Demokrati

Klockrent, Janne!

Se reportaget, och försök komma ihåg hela tiden att detta händer i Sverige, inte i Rom, eller Moskva…

I Göteborg har vi GOA-gubbar, som tillsammans med villiga leverantörer ser till att få en stor del av kakan i form av egna förmåner, som byggjobb, bilreparationer, bildäck, etc, i utbyte mot att de skriver avtal om uppdrag och leveranser till olika kommunala bolag.

Alla i stan gillar inte det här…:

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.359799-anneli-hulthen-jag-blir-asforbannad

Det kan man ju förstå.. Det är också tydligt hur politikerstyrd en blaska som GP är som ju i flera år fått tips om saken tydligen, men valt att inte rapportera om det. Som vanligt är det inte bara röda laget som är insyltat förstår man, även om kanske de nu inblandade är gamla arbetare som under decennier jobbat sig uppåt till sina positioner. Det såg ju inte ut att vara några högutbildade ljushuvuden precis…

Men hur många funderar på de bakomliggande mekanismerna vid den här typen av korruption?

Vi har en slö, representativt vald politikerskara, som helst inte vill veta om några oegentligheter som kan skada deras egna anseende.

Följden blir givetvis att ev. kontroll aldrig utförs med de kritiska ögon som man borde använda. En revisionsavdelning som hänvisar till den aktuella förvaltningen på fråga om varför de inte granskat räkenskaper och dyligt på åratal, trots ett flertal tips ifrån övriga leverantörer som ej haft någon chans att få göra affärer med kommunens bolag.

Ska man skratta eller gråta?

Saken kommer iaf tydligen att kanske tas upp av Riksenheten mot korruption, men vi kan nog alla tvivla rätt mycket på om någon någonsin kommer att dömas för brott. Som vanligt.

Lösningen? Jag ni vet vad vi i Aktiv Demokrati tycker…

Genom att ta bort själva syltburken, så blir vi också av med de kletiga fingrarna. Bort med parasiterna från kommunal förvaltning, och låt medborgarna ta makten direkt via en ny och fullt transparent modell! Vi kan börja i Göteborg.

Uppdatering 100504 (någon som är förvånad?):

Studera noga nu hur den ansvariga politikern börjar manövrera sig ut ur sitt ansvar!:

Uppmanar du de kommunala bolagen att kontrollera sina eventuella tidigare affärer med Allbäck?- Nej, det gör jag inte. Från politiskt håll kan vi inte gå in och göra egna undersökningar. Det måste vara upp till varje bolag. Det vi gör nu är att i möjligaste mån säkra systemen så att vi minimerar riskerna för liknande händelser i framtiden.

Förra veckan sa du att du ville vända på varje sten i den här muthärvan? Måste ni inte gå bakåt i tiden då?- Statsåklagaren kommer i morgon och ska titta på vad som har hänt.

Men han kommer att titta på idrotts- och föreningsförvaltningen och Familjebostäder. Vore det inte idé att även se närmare på övriga bostadsbolag och förvaltningars eventuella affärer med Allbäck?- Jag ska prata med stadsjuristen Gunnar Andersson och stadskansliet. Men vi kan inte själva jaga runt.

Men politiker kan ju ta ett initiativ till granskning?- Nu får vi landa och se till att de nya kontrollsystemen kommer på plats.

Snart är det val igen…

Magnus Gustavsson

medlem av partiet Aktiv Demokrati

Redaktionen verkar ha drabbats av någon slags total härdsmälta där man tydligen glömt bort vem det är som bestämmer i det här landet.

Martin Peterson verkar ha klurat ut ett alldeles eget sätt att lösa problemet med att väljare ibland inte gör som etablissemanget vill. Han föreslår att de “riktiga partierna”, dvs de som styrt landet de senaste decennierna helt enkelt ska skapa ett antiparti som ska rösta tvärt emot  i alla frågor det oönskade partiet röstar, han drar paralleller med det kvittningssystem som partierna skapats för att inte äventyra maktbalansen vid sjukdom och liknande partierna emellan.

Även om ändamålet kanske kan se sympatiskt ut, om man inte gillar SD, så är det förbluffande hur en redaktion för en av landets största opinionsbildare kan släppa igenom ett sådant alster.

Det är rent ut sagt korkat att inte förstå att sådana här metoder enbart bidrar till att reta upp redan ursinniga medborgare som upplever att ingen lyssnar på dem!

Skulle detta bli en antagen strategi vill folk nog veta det före valet, så att de kan taktikrösta på partier som istället kan erbjuda verklig förändring. Än en gång ser vi de representativa partierna krampaktigt försvara redan vunna privilegier, i sanning en dödsryckning av rang.

Skribenten som med tanke på publiceringen säkerligen har kontakter med ett flertal partier i maktens korridorer avslutar med några lugnande ord:

Låt mig avslutningsvis påpeka att det förslag jag förespråkar på intet sätt är odemokratiskt. Att flera partier samarbetar för att minska ett litet partis inflytande är helt i enlighet med de demokratiska spelreglerna.

Jotack, det är ju allmänt känt att etablissemanget tror de vet vad demokrati är numera och att helga medlen med ändamålet aldrig kan vara fel.

Men vi som har lite mer insikter i vad demokrati är och vem som (iaf tills nu) egentligen har makten i landet kan nu i god tid inför valet dra våra slutsatser och en gång för alla kasta ut dessa parasiter som kallar sig för demokrater och försvarare av de mänskliga rättigheterna och allt annat fint de ändå inte tror på när kamerorna släckts ned. (Valstugereportaget kommer sent att glömmas)

Just nu tävlar riksdagspartierna om att avfärda förslaget, men det kan mycket väl vara tomma ord, kanske skrevs hela förslaget för att ge dem denna konstlade poäng i ämnet demokrati.

Det är dags för helt andra tag nu, ge inte makteliten 4 år till att förstöra det här landet utan rösta in ett parti som du själv kan kontrollera, det har du nämligen (än så länge) rätt till! Det finns bara ett sådant parti som ställer upp i riksdagsvalet 2010, och det heter Aktivdemokrati! Ta en titt i vårt partiprogam nu, och fundera på om det inte är hög tid att tänka utanför lådan!

Magnus Gustavsson,

Som inte ger ett vitten för SD och deras unkna fascist-retorik, men som är beredd att göra allt för att ta makten tillbaka till medborgarna. Demokrati är trots allt viktigare än att ett småparti inte ska få tillåtas göra bort sig när det synas i riksdagsarbetet!

Pingat på Intressant.se

Andra bloggar som också skrivit om förslaget:Knuff

Följ min blogg med bloglovin

Vad kännetecknar egentligen ett gammelparti och de strukturer som dessa upprätthåller och vaktar som en ilsken bandhund?

Och är det verkligen vad vi vill ha? George Washington varnade i sitt avskedstal för följderna av ett partisystem han troligen redan tyckte sig ana på hemmaplan och i Europa.

Jag citerar en annan blog rakt av, för detta är bra:

Partisanship is natural for humans. We seek out and align ourselves with others who share our views. Through them, we hone our ideas and gain courage from the knowledge that we are not alone in our beliefs. Partisanship gives breadth, depth and volume to our voice. In and of itself, partisanship is not only inevitable, it is healthy.

On the other hand, partisans have a penchant for denigrating those who think differently, often without considering the salient parts of opposing points of view. They seek the power to impose their views on those who don’t share them, while overlooking their own shortcomings. Communism and National Socialism showed these tendencies. Both had features that attracted broad public support throughout a national expanse and both degenerated into destructive forces because their partisans gained control of their governments.

The danger in Communism and National Socialism was not that they attracted partisan support; it was that the partisans gained control of government. In general, partisanship is healthy when it helps us give voice to our views. It is destructive when it achieves power. All ideologies, whether of the right or the left, differ from Communism and National Socialism only in the extent to which their partisans are able to impose their biases on the public.

Our first President was keenly aware of the dangers factionalism posed for our new nation. In his 1796 Farewell Address, George Washington said (in part):

“I have already intimated to you the danger of parties in the State, with particular reference to the founding of them on geographical discriminations. Let me now take a more comprehensive view, and warn you in the most solemn manner against the baneful effects of the spirit of party generally.

This spirit, unfortunately, is inseparable from our nature, having its root in the strongest passions of the human mind. It exists under different shapes in all governments, more or less stifled, controlled, or repressed; but in those of the popular form it is seen in its greatest rankness and is truly their worst enemy….

It serves always to distract the public councils and enfeeble the public administration. It agitates the community with ill-founded jealousies and false alarms; kindles the animosity of one part against another; foments occasionally riot and insurrection. It opens the door to foreign influence and corruption, which finds a facilitated access to the government itself through the channels of party passion. Thus the policy and the will of one country are subjected to the policy and will of another.

There is an opinion that parties in free countries are useful checks upon the administration of the government, and serve to keep alive the spirit of liberty. This within certain limits is probably true; and in governments of a monarchical cast patriotism may look with indulgence, if not with favor, upon the spirit of party. But in those of the popular character, in governments purely elective, it is a spirit not to be encouraged. From their natural tendency it is certain there will always be enough of that spirit for every salutary purpose; and there being constant danger of excess, the effort ought to be by force of public opinion to mitigate and assuage it. A fire not to be quenched, it demands a uniform vigilance to prevent its bursting into a flame, lest, instead of warming, it should consume.”

Partisanship is a vital part of society … provided it is always a voice and never a power. The danger is not in partisanship, it is in allowing partisans to control government.

Our political infrastructure is controlled by the very factionalism Washington decried. If we are to, as Dr. Junn said, “… strive to improve our democratic system of institutions and structures.” must we not examine the effect of the partisanship which controls our nation’s politics?

Fred

Så vad är det egentligen vi röstat in sedan den “fria rösträtten”  infördes i de flesta “demokratiska” länder i slutet av 18- och början av 1900-talet?

Vi väljer helt enkelt mellan olika lojalitets-klubbar. Det blir mkt tydligt när vi ibland får titta in bakom kulisserna på riskdagsgruppsmöten och regeringsförhandlingar.

Lojalitet är vad som premieras över allt annat. Fråga vilken riksdagsman du vill, nog är hans första prioritet att likrikta sig med sitt parti, nästan alla har ju tom skrivit på papper den dagen de blev invalda i vårt kära parlament, få känner dock till detta utan tror att en enskild riksdagsledamot inte har några problem att rösta efter eget huvud.

Lojailitet är också vad som är totalt nödvändigt när det gäller en regeringsbildning. Från den stund man gjort upp om en regering ska det väldigt mkt till för att man ska lämna den inslagna kursen och börja uttala sig negativt om en annan regeringsmedlem eller dennes ideer. Nej sådant ska bara riktas mot oppositionen, eller den närstående lobbygrupper, annars hotar ju hela regeringen att falla i bitar, det har vi sett många exempel på.

Lojalitet, lojalitlet, överallt denna förlamande lojalitet!

Utan ett tribe-tänkande, utan en mysig grupp att tillhöra som man kan kriga tillsammans emot illvilliga, dumma oppositionen skulle många goda ideer kanske kunna växa fram och prövas på sina egna meriter istället för utifrån VEM som är upphovet till ide’n!

Den för mig helt självklara slutsatsen är att utan ideologi-stammar så skulle ideerna ha en chans, och kunna tävla emot varandra på lika villkor, inte kunna dödas direkt pga ursprung. Direktdemokrati är helt enkelt en drivbänk för ideer, och ett sätt att värdera dem utifrån varje relevent aspekt för att slutligen låta de som har makten avgöra, dvs medborgarna.

Varför är detta så skrämmande för etablissemanget kan ju var och en räkna ut med lilltån.

Magnus Gustavsson

medlem av Aktivdemokrati