Metoden som används vid detta val är att utifrån folkbokföringsregistret upprätta en röstlängd, som egentligen är en lista med medborgare som på valdagen är myndiga och mantalsskrivna inom ett visst område. Den listan prickas av när en medborgare använder sin rösträtt genom att lägga sin valsedel i en burk. Så säkerställs principen en medborgare – en röst. Valsedeln ligger i ett kuvert, och blandas med alla andra röster direkt i burken för att ytterligare säkerställa valhemligheten. Röstlängdens original finns i en eller flera datorer, men skrivs ut på papper, mest av nostalgiska skäl. Detta medför naturligtvis en möjlighet till obehörig manipulation. Men traditionen med funktionärer som prickar för en papperslista med penna, väger ännu så länge tyngre än möjligheten till maskinell felkontroll i realtid.

Själva rösten är en papperslapp, en så kallad valsedel. De redan etablerade partierna får sina valsedlar tryckta på din och min bekostnad. Just dessa valsedlar distribueras och finns tillhands i alla vallokaler av valfunktionärerna. De redan etablerade partierna behöver inte göra något alls, förutom att meddela vilka namn som ska stå på valsedlarna. Varje val underkänns tusentals röster, för att lapparna är vikta, smutsiga, eller handskrivna så slarvigt att valfunktionärerna inte säkert kan läsa dem. Här är en annan källa till möjliga fel.

De icke etablerade partierna, som inte får partistöd, måste själva finansiera upptryckningen av valsedlar. Få av dem har råd med det. De måste också se till så att valsedlarna kommer ut till 5668 vallokaler, spridda över hela landet. I praktiken en nästan omöjlig uppgift, som sållar bort många partier.

Professorn i statskunskap vid Åhus universitet, Jörgen Elklit, och fil.dr. vid Uppsala Universitet, Birgitta Widstrand, har kritiserat Sveriges valsystem just för att det reducerar tillgängligheten på valsedlar, vilket kan hindra medborgaren att rösta så som hon egentligen skulle vilja. De kritiserar också traditionen att de etablerade partiernas representanter står utanför vallokalen och delar ut valsedlar i de små valkretsarna där sannolikheten att väljare och kandidat känner varandra är stor. Det sociala trycket att rösta på den man känner igen följer alltså väljaren hela vägen till vallokalen, vilket också bidrar till att missgynna nya och små partier. Den danske EU-parlamentarikern Morten Messerschmidt, dansk folkeparti, går så långt att han rekommenderar att EU sänder observatörer för att övervaka höstens val.

Det känns nästan lite pinsamt tycker jag.

Ett elektroniskt valsystem, via Internet, skulle eliminera dessa missförhållanden i ett enda svep. Det skulle kunna programmeras med helt öppen källkod (det för människor läsbara språket i ett datorprogram) och granskas av observatörer både centralt och ute i de vallokaler som tillhandahåller uppkopplade datorer för dem som inte har uppkopplad dator hemma. Alla väljare skulle alltid ha tillgång till alla olika digitala valsedlar, i alla vallokaler och vardagsrum. Det är ingen orimlig utopi, utan har varit möjligt att åstadkomma under många år redan. Bara viljan hade funnits. Estland har gjort det sedan 2005 i lokalval och 2007 i parlamentsval. Finland har testat kommunval via nätet sedan 2008. Det är egentligen bara att imitera systemet med den manuella röstlängden som blandas ihop valkretsvis med en valsedel i ett ogenomskinligt kuvert, fast elektroniskt. Kan vi deklarera elektroniskt, borde vi också kunna rösta elektroniskt. Och identitetskontroll har vi ju redan till våra Internetbanker, så det är knappast någon gordisk knut.

Eller vad tycker du? Fram till dess att vi har ett rättvist valsystem, får vi rösta genom att för hand skriva ”Aktiv Demokrati” på en blank valsedel.

/Rikard Tordön

Lek med tanken att tröskeln för representation i riksdagen var en enda ledamot. Alltså en 349-del av rösterna, vilket skulle bli ungefär 0,3 %. Hur skulle det se ut? Det skulle naturligtvis inte gå att få representation i alla utskott för ett parti med bara en enda ledamot. Men visst skulle ledamotens åsikt kunna tillvaratas i alla fall? Till syvende och sist kokar allt beredningsarbete i och utanför utskotten ner till ett förslag till beslut. Ett förslag som man sedan kan bifalla eller avslå. Då fungerar vår fiktive 0,3 %-representant som vilken annan ledamot som helst. Hon eller han måste ta ställning till förslaget på samma villkor som alla andra. Jag kan inte se varför det skulle bli svårare att fatta ett beslut bara för att åsiktsklustren blir mindre? Lobbyarbetet för att i förväg garantera att ett förslag har majoritetsstöd blir naturligtvis rejält mycket svårare, men det har ju bara betydelse om man vill ha ”lobbykrati”, vilket inte nödvändigtvis har med demokrati att göra, eller?

Lek med en annan tanke: Bara partiledarna till partier som klarar 4 %-spärren bildar riksdag. Antalet ledamöter krymper med nuvarande partiuppsättning från 349 till 7. För att förhindra dött lopp i omröstningar får den koalition som bildar regering en extra ledamot, om det behövs för att få udda antal röster i parlamentet. Skulle en sådan riksdag skilja sig funktionellt i något avseende från den riksdag vi har idag? Nej, jag är rädd för att det skulle fungera ungefär likadant, tragiskt nog.

Argumenten för en småpartispärr vilar på en myt om att det skulle bli svårt att bilda regering om småpartier skulle behöva komma överens med större partier. I verkligheten är det faktiskt 349 ledamöter som behöver komma överens, oavsett om man har en 4 %-spärr eller inte. Kan den verkliga anledningen till att man vill ha en 4 %-spärr vara att man vill kunna fatta beslut med garanterat utfall? Att regeringen, för att slippa stå ut med osäkerheten, vill veta att ett förslag kommer att gå igenom när man lägger det, vilket man kan om man vet hur alla ledamöter kommer att ställa sig i förväg. Vilket i sin tur reducerar riksdagen till ett regeringens marionettkabinett…

Det enda som 4 %-spärren tillför politiken, som jag ser det, är förutsägbarhet. Vilket man naturligtvis kan hävda är en komponent i stabilitet, om man vill. Priset vi betalar är att demokratin blir satt ur spel. Folkets vilja representeras inte av någon, men de röstande medborgarnas makt, representeras av de partistyrelser som klarar att mobilisera minst 4 % av väljarna. Är det tillräckligt bra demokrati? Nej, inte för mig.

Vad tycker du? Behövs spärren mot småpartier? Skulle politiken må bra av att nya partier lättare kunde komma in i riksdagen? Eller vore det lika bra med en niomannariksdag? Tyck till i vårt forum eller direkt här på bloggen, vi vill gärna höra din åsikt i frågan. Håller du med mig? Skriv då ”Aktiv Demokrati” på en blank valsedel i valet i september.

/Rikard Tordön

” 1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.”

Låt oss analysera lite hur mycket töjmån det egentligen finns i den formuleringen. ”All offentlig makt” är ganska klart, tycker jag. Det syftar som jag ser det på hur lagar stiftas, hur myndighetsutövning får gå till och hur vi använder gemensamma resurser. Men smaka på den listiga formuleringen ”utgår från folket”. ”Utgår” betyder ju att makten har sitt ursprung någonstans, men inte nödvändigtvis att makten styrs från det ursprunget. Ett fartyg utgår från en hamn, men det har ingenting med fartygets destination att göra, eller hur det styrs på vägen dit. Eller är det bara jag som har knycklat till det i onödan? Kanske menar man att makten ska innehas av folket och utgå i betydelsen ”delas ut” för att fatta besluten?

Nästa stycke är intressant. Där står fri åsiktsbildning och allmän och lika rösträtt i samma mening. Kan lagstiftaren ha menat att de hänger ihop, att de ska ha ett funktionellt samband? Alltså att rösträtten är allmänhetens, att alla röster har lika värde och att det man använder rösten till är att fatta beslut om de åsikter som i frihet har bildats? Det smakar direktdemokrati i sådana fall, tycker jag.

Sen blir det svårare. Makten förverkligas genom representativt och parlamentariskt statsskick och kommunalt självstyre. Vad betyder det? ”Representativt och parlamentariskt” innebär att någon eller något representerar dig och din makt i ett ”parlament”, alltså en fristående församling utan beroenden till övriga intressenter i samhället. Här tycker jag att det glappar ganska rejält med verkligheten och med de tidigare formuleringarna i paragrafen. ”Representativt” är vagt, för vad är det som representeras? Är det din fritt bildade åsikt i en eller flera frågor, eller är det du som medborgare som representeras av en annan medborgare. Det första skulle jag definiera som demokrati och det andra som förmyndarskap.

”Parlamentariskt” låter bra, men stämmer inget vidare med verkligheten. Riksdagen är inte oberoende, utan influeras väldigt mycket i sina beslut av de intresseföreningar som kallas ”politiska partier”, som i sin tur styrs av ett fåtal politiskt aktiva medlemmar. Om “kommunal självstyrelse” finns i realiteten kan man verkligen ifrågasätta, eftersom kommunerna i olika grad är beroende av finansiellt statsstöd.

Sen har man lagt in en rimlig avgränsning i att den makt man utövar måste följa redan stiftade lagar. Okej.

Nu vill jag uppmuntra dig att tänka lite på det du läst. Vilken demokrati stämmer bäst överens med regeringsformen tycker du? Representativ Direktdemokrati, som Aktiv Demokrati förespråkar, eller Parti- och blockdemokrati, som andra förespråkar?

Själv har jag min uppfattning klar. Direktdemokratin stämmer betydligt bättre med svensk grundlag, än rådande ordning. Låt oss därför arbeta för att göra demokratin till det den är avsedd att vara: Ett skick där folkets makt delas ut med allmän och lika röst, för att besluta om de åsikter som i frihet har bildats.

/Rikard Tordön

AD håller informationsmöte i Göteborg, närmare bestämt:

Tid: Onsdagen den 16:e juni 2010, kl 17-21.
Plats: Sensus, sal 13, på Södra Hamngatan 29 i Göteborg.

Ingång vid Bohusbanken till höger om The Golden Days vid Brunnsparken.
Porten är låst så kom i tid för att bli insläppt.
Det går även att slinka in under fikapausen vid 19-19.30. (Medtag fika)
Ingen anmälan behövs. Men ange gärna intresset på vår sida på Facebook.

En bättre värld,

bortom partipolitik.
Alla kan direkt deltaga i de beslut som
engagerar och berör dem.

Vi är på väg in i en ny tidsålder.
Här är systemet som kommer att
revolutionera samhället,
mänskligheten och vår jord.

Det här är vägen från toppstyrning
till ett samhälle där vi alla hjälper varandra,
utan maktspel eller manipulation.

Ingen korruption. Ingen kohandel.

Och detta är en förändring som kan ske snabbt.
Vi kan förändra hela systemet, underifrån.
På bara några år kommer
hela det politiska systemet att
vändas ut-och-in.

Och detta är något vi kan göra helt fredligt
och helt inom nuvarande lagar.
Mänskligheten har under lång tid gradvis mognat för detta.
Tankarna finns på alla nivåer.
Även bland många politiker i de stora partierna.
Förändringen kommer att finna stöd även från oväntade håll.

Tid: Onsdagen den 16:e juni 2010, kl 17-21.
Plats: Sensus, sal 13, på Södra Hamngatan 29 i Göteborg.

Ingång vid Bohusbanken till höger om The Golden Days vid Brunnsparken.
Porten är låst så kom i tid för att bli insläppt.
Det går även att slinka in under fikapausen vid 19-19.30. (Medtag fika)
Ingen anmälan behövs. Men ange gärna intresset på vår sida på Facebook.

Mer än var tredje svensk skulle vilja lägga sin röst i höstens val via internet eller sms, i stället för att gå till en vallokal. Det visar en undersökning från Sifo. 38 procent svarar att de skulle föredra att rösta via datorn eller mobilen, om det var möjligt.

Estland införde som första land i världen möjligheten att rösta via internet 2007. Flera andra länder har också gjort försök med elektronisk röstning, däribland Storbritannien och Nederländerna, men har lagt ner dem.

– I Sverige har det inte ens varit på tal att införa e-röstning, säger Vivan Nilsson på valmyndigheten.

Man kan undra varför, Sverige ligger alltså flera år efter en ny demokrati som Estland!

Enligt enkäten på DNs egen blogg, så är det närmare 70% som skulle vilja ha möjligheten att utöva sina demokratiska rättigheter över internet, och under 30% som inte vill ha möjligheten.

Frågan är hur en folkomröstning om saken skulle utfalla, men det får vi förstås aldrig uppleva, etablissemanget aktar sig noga för att sätta sig i en omöjlig situation.

Reaktionerna hos politrukerna runt om i bloggosfären lät inte vänta på sig.

Hån mot demokratin tycker gester.se ..jojo, att distribuera valsedlar till mer än 3000 vallokaler under flera veckor är naturligtvis inget som bekommer en företrädare för ett etablerat parti med sitt på det torra!

Nätverket mot politisk korrekthet ser problem med påtryckningar i hemmen i liknande och talar om risken för diktatur tom… samtidigt verkar skribenten iaf ha fått upp ögonen för det svenska odemokratiska systemet så som det ser ut idag:

I en artikel på webbplatsen Second Opinion skriver forskningsledaren Jørgen Elklit:

”Resultatet av vår genomgång visade, häpnadsväckande nog, att de svenska valen visserligen är fria, men på en rad punkter inte fair, det vill säga, rättvisa, särskilt inte när det gäller små och nya partiers möjligheter att ta sig in i riksdag och andra beslutande församlingar. Det svenska valsystemet borde därför ändras för att fullt ut bli demokratiskt”

Men när Elklit försökte få den internationella studien uppmärksammad i Sverige fick han smaka på ett annat nationellt särdrag i det ur dansk synvinkel allt märkligare grannlandet: Den svenska mediacensuren.

”Vi skrev en debattartikel om det svenska valsystemets brister som dock refuserades i såväl DN, SvD, Aftonbladet som Expressen. Argumenten var oftast platsbrist, men också ämnets karaktär. Däremot var danske Politiken intresserade och publicerade artikeln (23-2-2010). I anslutning till detta behandlade PJ Anders Linder frågan i sin blogg. Det är allt, även om det också skrevs kommentarer från åtskilliga svenskar på Politikens elektroniska debattsida.

Varför anser man i Sverige att problemet inte behöver behandlas – i år är det dessutom valår – här vill vi inte spekulera.”

Sverige skämmer alltså ut sig på hemmaplan samtidigt som man skickar “skickliga” valobservatörer till Afghanistan och annorstädes där man tydligen inte fattat detta med demokrati så bra som vi i Sverige.

Lagändring nödvändig – annars valobservatörer från OSSE

Jørgen Elklit menar att en lagändring innan riksdagsvalet 2010 är den enda möjliga lösningen för Sverige att undkomma en pinsam internationell uppmärksamhet. Det brådskar naturligtvis med att ändra lagen, menar Elklint, men kanske kan man med lite god vilja åstadkomma en lagändring före valet i september.

Alternativet torde nämligen vara än mer skrämmande för det svenska politiska etablissemanget. En av de danska medlemmarna i Europaparlamentet, Morten Messerschmidt från Dansk Folkeparti, har nämligen ifrågasatt om de svenska valen uppfyller internationell standard när det gäller att skydda valhemligheten. Därför krävde han att internationella observatörer skulle granska det kommande svenska riksdagsvalet, vilket också är upprinnelsen till Elklits internationella studie.

Jørgen Elklit, professor i statskunskap vid Aarhus Universitet fortsätter på Second opinion vidare:

Mycket av det som sker före valdagen (registrering, valkampanjer, information till väljarna och så vidare) anser vi således vara oproblematiskt, och detsamma skulle även internationella observatörer göra.

Hanteringen av valsedlar och genomförandet av valet innebär dock att nya och mindre partier i Sverige möter problem på tre fronter:

(1) Av ekonomiska skäl har de svårt att trycka tillräckligt antal valsedlar,

(2) De har av samma skäl svårt att få valsedlarna distribuerade till samtliga vallokaler, och

(3) De har inte tillräckligt antal medlemmar för att dela ut valsedlar vid vallokalerna i de kretsar där de har kandidater.

Effekten av det svenska valsystemet skulle därför kunna karakteriseras som ett systematiskt (och kanske medvetet?) hinder för dessa partiers potentiella väljare att rösta, något som alla valobservatörsorganisationer (som EU:s EOM och OSCE/ODIHR) naturligtvis genast skulle kritisera. Om den administrativa myndigheten i Sverige, som ansvarar för valet, inte lyckats åstadkomma att alla väljare får möjlighet att rösta på sitt parti/kandidat, då är det något som inte fungerar och valet kan inte karakteriseras som fair!

Ekonomin spelar en avgörande roll för de små och nya partierna då de måste betala sina valsedlar själva. I valet till Europaparlamentet förra året hade det nya partiet Feministiskt Initiativ inte råd att trycka tillräckligt med valsedlar. Räddningen kom då från Björn från ABBA som bekostade deras valsedlar!

Det andra huvudproblemet under valdagen som vi vill lyfta fram är det selektiva utdelandet av valsedlar, som sker utanför många vallokaler. Oavsett vilken princip som ligger bakom partirepresentanternas närvaro, så är det självklart att några väljare inte tar alla valsedlar. Ofta har endast de stora partierna möjlighet att ställa upp med röstsedelsutdelare, då de mindre partierna saknar resurser att representeras i samtliga vallokaler under hela valdagen.

Detta innebär att det är lätt att skaffa sig ett intryck av vilket parti en väljare inte röstar på. Därför kan väljare som tar emot valsedlar från nya och eventuellt kontroversiella partier automatiskt misstänkas av andra väljare – och av de andra närvarande partirepresentanterna – för att sympatisera med ett av dessa.

Det är nog primärt denna del av förfarandet som många utlänningar har svårt att acceptera därför att de ser den som en kränkning av principen om hemlig röstning och som ett subtilt sätt att utöva valtryck. Det är också detta förhållande som betyder, att det är svårt att godkänna det svenska valet som helt fair i relation till väljarna.

Enligt vår uppfattning är det dock i högre grad själva systemet för utdelning av valsedlar som är problematiskt, eftersom detta i princip åstadkommer en oacceptabel och systematisk snedvridning av valet som missgynnar små och nya partier.

Vår slutsats är därför att det är partierna som äger problemen, problem som handlar om produktionen och distributionen av valsedlarna. Genom att partierna har tagit över ansvaret, kan de svenska valen därför inte sägas vara ”free and fair” – visst är de fria men i varje fall inte helt fair.

En lösning på detta skeva förhållande kunde, enligt vår mening, vara att låta Valmyndigheten och länsstyrelserna få i uppdrag att utforma en för alla partier gemensam valsedel i varje krets, det vill säga det som sker i de flesta andra länder. Då blir det ointressant på vilket sätt valsedlarna överlämnas till väljarna, och väljaren behöver överhuvudtaget inte ta ställning till vilken valsedel hon tar emot – alla i samma valkrets får nämligen samma röstsedel.

Det betyder att valsedeln kan bli ganska omfattande, men vad gör det? I länder som Danmark, Bosnien-Hercegovina och Den Demokratiska Republiken Kongo kan väljarna utan svårigheter hantera stora valsedlar. Det kan naturligtvis inte förhålla sig så, att frågan om valsedelns storlek och antalet namn på denna, avgör om Sverige skall genomföra sina val på ett sätt som överensstämmer med internationell standard på området – eller hur?

Det brådskar naturligtvis med att ändra lagen, men kanske kan man med lite god vilja åstadkomma en lagändring före valet i september.

Feministerna har samma problem som alla andra småpartier i bananrepubliken Sverige, och vill givetvis se en förändring.

Nuvarande system gör att många röstar på ett annat parti än de skulle önska. De som förlorar mest på detta är väljarna. De förlorar sin grundläggande rättighet att få lägga sin röst på det parti de själva skulle vilja. Jämtlänningarna är rätt ute som vill förändra valsystemet och jag hoppas att nuvarande riksdagspartierna kan se bortom sina egna intressen och rösta igenom ett nytt valsystem.

Yeah…tell us about it…Någon lagändring lär vi inte få se 2010 iaf. “Detta är ju ingen stor fråga” enligt etablissemanget.

Men varför ska ni vara så aviga till samarbete över partigränserna, Fi?? Det ekar ihåligt att bara gnälla och be gammelpartierna att rasera sina “patriarkat”…

Kritikerna skräms av att ngn i hemmet kan titta över axeln när man röstar, eller att rösterna ju måste registreras av myndigheterna och att därför valhemligheten är röjd för oss alla.

Allt det här är problem som givetvis måste (och kan!) adresseras, men man kan ju till att börja med fråga sig varför Sverige inte sedan länge är bland de länder som kritiserar Estland för bristande demokrati. Men det kanske kommer om gammelmedia slutar mörka hela frågan. Aktiv Demokrati har sedan förslag om ytterst säkra system, där varje väljare i princip skulle ha ett krypterat valkonto, som bara denne själv skulle kunna se innehållet i. Detta är tänkt för ADs interna direktdemokrati, men principen kan givetvis även användas för att säkerställa valhemligheten i allmänna val till minst lika hög nivå som hos de internetbanker som nära nog alla idag accepterar som säkra. Allt handlar om vilja.

Som alternativ kan man som nämnts ovan förstås i de allmänna valen trycka upp för alla partier gemensamma valsedlar, varav alla enbart får en enda, där man kryssar det parti man vill rösta på. Det blir ett stort papper om alla småpartier vill vara med, men detta fungerar bra i andra länder så det kan knappast vara ett argument emot. Totala mängden tryckta valsedlar skulle dessutom minska kraftigt till förmån för skattebetalarnas pengar och miljön, samt då förstås demokratin (inte helt oväsentligt..).

Magnus Gustavsson

medlem av partiet Aktiv Demokrati

Klockrent, Janne!

Se reportaget, och försök komma ihåg hela tiden att detta händer i Sverige, inte i Rom, eller Moskva…

I Göteborg har vi GOA-gubbar, som tillsammans med villiga leverantörer ser till att få en stor del av kakan i form av egna förmåner, som byggjobb, bilreparationer, bildäck, etc, i utbyte mot att de skriver avtal om uppdrag och leveranser till olika kommunala bolag.

Alla i stan gillar inte det här…:

http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.359799-anneli-hulthen-jag-blir-asforbannad

Det kan man ju förstå.. Det är också tydligt hur politikerstyrd en blaska som GP är som ju i flera år fått tips om saken tydligen, men valt att inte rapportera om det. Som vanligt är det inte bara röda laget som är insyltat förstår man, även om kanske de nu inblandade är gamla arbetare som under decennier jobbat sig uppåt till sina positioner. Det såg ju inte ut att vara några högutbildade ljushuvuden precis…

Men hur många funderar på de bakomliggande mekanismerna vid den här typen av korruption?

Vi har en slö, representativt vald politikerskara, som helst inte vill veta om några oegentligheter som kan skada deras egna anseende.

Följden blir givetvis att ev. kontroll aldrig utförs med de kritiska ögon som man borde använda. En revisionsavdelning som hänvisar till den aktuella förvaltningen på fråga om varför de inte granskat räkenskaper och dyligt på åratal, trots ett flertal tips ifrån övriga leverantörer som ej haft någon chans att få göra affärer med kommunens bolag.

Ska man skratta eller gråta?

Saken kommer iaf tydligen att kanske tas upp av Riksenheten mot korruption, men vi kan nog alla tvivla rätt mycket på om någon någonsin kommer att dömas för brott. Som vanligt.

Lösningen? Jag ni vet vad vi i Aktiv Demokrati tycker…

Genom att ta bort själva syltburken, så blir vi också av med de kletiga fingrarna. Bort med parasiterna från kommunal förvaltning, och låt medborgarna ta makten direkt via en ny och fullt transparent modell! Vi kan börja i Göteborg.

Uppdatering 100504 (någon som är förvånad?):

Studera noga nu hur den ansvariga politikern börjar manövrera sig ut ur sitt ansvar!:

Uppmanar du de kommunala bolagen att kontrollera sina eventuella tidigare affärer med Allbäck?- Nej, det gör jag inte. Från politiskt håll kan vi inte gå in och göra egna undersökningar. Det måste vara upp till varje bolag. Det vi gör nu är att i möjligaste mån säkra systemen så att vi minimerar riskerna för liknande händelser i framtiden.

Förra veckan sa du att du ville vända på varje sten i den här muthärvan? Måste ni inte gå bakåt i tiden då?- Statsåklagaren kommer i morgon och ska titta på vad som har hänt.

Men han kommer att titta på idrotts- och föreningsförvaltningen och Familjebostäder. Vore det inte idé att även se närmare på övriga bostadsbolag och förvaltningars eventuella affärer med Allbäck?- Jag ska prata med stadsjuristen Gunnar Andersson och stadskansliet. Men vi kan inte själva jaga runt.

Men politiker kan ju ta ett initiativ till granskning?- Nu får vi landa och se till att de nya kontrollsystemen kommer på plats.

Snart är det val igen…

Magnus Gustavsson

medlem av partiet Aktiv Demokrati

Redaktionen verkar ha drabbats av någon slags total härdsmälta där man tydligen glömt bort vem det är som bestämmer i det här landet.

Martin Peterson verkar ha klurat ut ett alldeles eget sätt att lösa problemet med att väljare ibland inte gör som etablissemanget vill. Han föreslår att de “riktiga partierna”, dvs de som styrt landet de senaste decennierna helt enkelt ska skapa ett antiparti som ska rösta tvärt emot  i alla frågor det oönskade partiet röstar, han drar paralleller med det kvittningssystem som partierna skapats för att inte äventyra maktbalansen vid sjukdom och liknande partierna emellan.

Även om ändamålet kanske kan se sympatiskt ut, om man inte gillar SD, så är det förbluffande hur en redaktion för en av landets största opinionsbildare kan släppa igenom ett sådant alster.

Det är rent ut sagt korkat att inte förstå att sådana här metoder enbart bidrar till att reta upp redan ursinniga medborgare som upplever att ingen lyssnar på dem!

Skulle detta bli en antagen strategi vill folk nog veta det före valet, så att de kan taktikrösta på partier som istället kan erbjuda verklig förändring. Än en gång ser vi de representativa partierna krampaktigt försvara redan vunna privilegier, i sanning en dödsryckning av rang.

Skribenten som med tanke på publiceringen säkerligen har kontakter med ett flertal partier i maktens korridorer avslutar med några lugnande ord:

Låt mig avslutningsvis påpeka att det förslag jag förespråkar på intet sätt är odemokratiskt. Att flera partier samarbetar för att minska ett litet partis inflytande är helt i enlighet med de demokratiska spelreglerna.

Jotack, det är ju allmänt känt att etablissemanget tror de vet vad demokrati är numera och att helga medlen med ändamålet aldrig kan vara fel.

Men vi som har lite mer insikter i vad demokrati är och vem som (iaf tills nu) egentligen har makten i landet kan nu i god tid inför valet dra våra slutsatser och en gång för alla kasta ut dessa parasiter som kallar sig för demokrater och försvarare av de mänskliga rättigheterna och allt annat fint de ändå inte tror på när kamerorna släckts ned. (Valstugereportaget kommer sent att glömmas)

Just nu tävlar riksdagspartierna om att avfärda förslaget, men det kan mycket väl vara tomma ord, kanske skrevs hela förslaget för att ge dem denna konstlade poäng i ämnet demokrati.

Det är dags för helt andra tag nu, ge inte makteliten 4 år till att förstöra det här landet utan rösta in ett parti som du själv kan kontrollera, det har du nämligen (än så länge) rätt till! Det finns bara ett sådant parti som ställer upp i riksdagsvalet 2010, och det heter Aktivdemokrati! Ta en titt i vårt partiprogam nu, och fundera på om det inte är hög tid att tänka utanför lådan!

Magnus Gustavsson,

Som inte ger ett vitten för SD och deras unkna fascist-retorik, men som är beredd att göra allt för att ta makten tillbaka till medborgarna. Demokrati är trots allt viktigare än att ett småparti inte ska få tillåtas göra bort sig när det synas i riksdagsarbetet!

Pingat på Intressant.se

Andra bloggar som också skrivit om förslaget:Knuff

Följ min blogg med bloglovin

Så välformulerat!:

Politikernas mest använda manipulationsteknik är undanhållande av information. Om man ser en debatt så kan man tro att en av de mer personligt riktade manipulationsteknikerna är mest vanlig. Men när man tänker efter så inser man att effekten av politikernas käbblande blir att man får reda på väldigt lite faktisk information om vad de talar för eller emot. Det är det som gör att de medelst semantiska hårklyverier kan vifta bort väldigt mycket av det som sagts. Jag påpekar i kapitlet om bloggar och “gammelmedia” att det egentligen inte finns någon orsak till att vi ska nöja oss med snabba, ytliga genomgångar som är lätta att vinkla när verktyget för att både läsa och skriva vettiga presentationer finns i varje hem. Det finns ingen orsak att vi ska nöja oss med mindre från våra politiker heller. När de refererar till en undersökning, utskottstänkande, händelse, vad som helst, så finns det inte längre någon orsak att inte kräva en sammanfattning på nätet som länkar till berörda och nämnda dokument.

Många av politikerna gillar inte internet. Det har gjort Undanhållande av information så mycket svårare.

Det är just detta som är det största problemet, vi får aldrig veta de verkliga argumenten och orsakerna till våra kära folkvaldas beslut!

Så vilka chanser har egentligen tredja stadsmakten eller vi väljare att fatta rationella beslut och välja in “rätt” personer i vårt parlament? Nej, just det, inga alls mer eller mindre, istället ska vi välja dem som presenteras oss med motivet: “om de missköter sig så blir de av med jobbet!”

Och detta skulle alltså vara den enda lilla garanti vi har emot maktmissbruk och korruption?

En säkerhetsventil som rostat fast sedan länge och egentligen aldrig varit konstruerad för att ge ngn verklig säkerhet, för hur ska väljarna kunna veta om de folkvalda gör ett bra jobb eller inte när massvis med relevant information saknas?

Slutsatsen kan bara bli att vi måste byta system så att informationen kan flöda fritt, och det enda sättet jag sett så här långt är just att de som ska fatta besluten också gör detta med full transparens. Och de enda som vill göra detta är faktiskt – vi själva. Vi har inget att dölja, vi vill veta hur det ligger till och varför något föreslås oss!

Om ett år är det val.

Magnus Gustavsson

medlem av Aktivdemokrati

Vi har skrivit om det i många år här på Aktivdemokratis hemsidor. Nu kommer rösterna från de som inte orkar längre. Starkt att iaf våga berätta om hur det fungerar för svenska medborgare så att de har en chans att ställa saker och ting tillrätta i kommande val.

Anne-Marie Pålsson sa i samband med riksdagen i dag följande till Politikerbloggen och TV4Nyheterna:
- Den reella makten menar jag ligger i de centrala partikanslierna. Och där har man inte alls haft något intresse av att dela med sig av makten. Man har tyckt att det varit bekvämare att makten legat kvar i partikanslierna än överförs till riksdagen.

Kanske är det en av förklaringarna till att 30 riksdagsledamöter redan hoppat av sina uppdrag under innevarande mandatperiod.
Det är rekordmånga. Under föregående mandatperiod (åren 2002-2006) lämnade bara 13 ledamöter. Och mandatperioden innan dess (1998-2002) hoppade 20 ledamöter av.

- Omsättning är bra när den inte blir för stor. Jag tror att en riksdag blir aldrig bättre än sina ledamöters förmåga att komma ut. Och deras förmåga att komma ut handlar väldigt mycket om genomslag i media, konstaterar talmannen Per Westerberg.

När Anne-Marie Pålsson får frågan “Man har inte så mycket att säga till om som riksdagsledamot?” — då blir svaret:
- Nej, man har inte det. Väldigt lite.

Lösningen är givetvis att vi tar tillbaka makten och låter de som vill påverka politiken göra detta på ett öppet och transparent sätt, där alla med kunskaper tillåts delta och påverka.

Direkt makt via Aktivdemokrati är snart möjligt…

Magnus Gustavsson

medlem av Aktivdemokrati

Vad kännetecknar egentligen ett gammelparti och de strukturer som dessa upprätthåller och vaktar som en ilsken bandhund?

Och är det verkligen vad vi vill ha? George Washington varnade i sitt avskedstal för följderna av ett partisystem han troligen redan tyckte sig ana på hemmaplan och i Europa.

Jag citerar en annan blog rakt av, för detta är bra:

Partisanship is natural for humans. We seek out and align ourselves with others who share our views. Through them, we hone our ideas and gain courage from the knowledge that we are not alone in our beliefs. Partisanship gives breadth, depth and volume to our voice. In and of itself, partisanship is not only inevitable, it is healthy.

On the other hand, partisans have a penchant for denigrating those who think differently, often without considering the salient parts of opposing points of view. They seek the power to impose their views on those who don’t share them, while overlooking their own shortcomings. Communism and National Socialism showed these tendencies. Both had features that attracted broad public support throughout a national expanse and both degenerated into destructive forces because their partisans gained control of their governments.

The danger in Communism and National Socialism was not that they attracted partisan support; it was that the partisans gained control of government. In general, partisanship is healthy when it helps us give voice to our views. It is destructive when it achieves power. All ideologies, whether of the right or the left, differ from Communism and National Socialism only in the extent to which their partisans are able to impose their biases on the public.

Our first President was keenly aware of the dangers factionalism posed for our new nation. In his 1796 Farewell Address, George Washington said (in part):

“I have already intimated to you the danger of parties in the State, with particular reference to the founding of them on geographical discriminations. Let me now take a more comprehensive view, and warn you in the most solemn manner against the baneful effects of the spirit of party generally.

This spirit, unfortunately, is inseparable from our nature, having its root in the strongest passions of the human mind. It exists under different shapes in all governments, more or less stifled, controlled, or repressed; but in those of the popular form it is seen in its greatest rankness and is truly their worst enemy….

It serves always to distract the public councils and enfeeble the public administration. It agitates the community with ill-founded jealousies and false alarms; kindles the animosity of one part against another; foments occasionally riot and insurrection. It opens the door to foreign influence and corruption, which finds a facilitated access to the government itself through the channels of party passion. Thus the policy and the will of one country are subjected to the policy and will of another.

There is an opinion that parties in free countries are useful checks upon the administration of the government, and serve to keep alive the spirit of liberty. This within certain limits is probably true; and in governments of a monarchical cast patriotism may look with indulgence, if not with favor, upon the spirit of party. But in those of the popular character, in governments purely elective, it is a spirit not to be encouraged. From their natural tendency it is certain there will always be enough of that spirit for every salutary purpose; and there being constant danger of excess, the effort ought to be by force of public opinion to mitigate and assuage it. A fire not to be quenched, it demands a uniform vigilance to prevent its bursting into a flame, lest, instead of warming, it should consume.”

Partisanship is a vital part of society … provided it is always a voice and never a power. The danger is not in partisanship, it is in allowing partisans to control government.

Our political infrastructure is controlled by the very factionalism Washington decried. If we are to, as Dr. Junn said, “… strive to improve our democratic system of institutions and structures.” must we not examine the effect of the partisanship which controls our nation’s politics?

Fred

Så vad är det egentligen vi röstat in sedan den “fria rösträtten”  infördes i de flesta “demokratiska” länder i slutet av 18- och början av 1900-talet?

Vi väljer helt enkelt mellan olika lojalitets-klubbar. Det blir mkt tydligt när vi ibland får titta in bakom kulisserna på riskdagsgruppsmöten och regeringsförhandlingar.

Lojalitet är vad som premieras över allt annat. Fråga vilken riksdagsman du vill, nog är hans första prioritet att likrikta sig med sitt parti, nästan alla har ju tom skrivit på papper den dagen de blev invalda i vårt kära parlament, få känner dock till detta utan tror att en enskild riksdagsledamot inte har några problem att rösta efter eget huvud.

Lojailitet är också vad som är totalt nödvändigt när det gäller en regeringsbildning. Från den stund man gjort upp om en regering ska det väldigt mkt till för att man ska lämna den inslagna kursen och börja uttala sig negativt om en annan regeringsmedlem eller dennes ideer. Nej sådant ska bara riktas mot oppositionen, eller den närstående lobbygrupper, annars hotar ju hela regeringen att falla i bitar, det har vi sett många exempel på.

Lojalitet, lojalitlet, överallt denna förlamande lojalitet!

Utan ett tribe-tänkande, utan en mysig grupp att tillhöra som man kan kriga tillsammans emot illvilliga, dumma oppositionen skulle många goda ideer kanske kunna växa fram och prövas på sina egna meriter istället för utifrån VEM som är upphovet till ide’n!

Den för mig helt självklara slutsatsen är att utan ideologi-stammar så skulle ideerna ha en chans, och kunna tävla emot varandra på lika villkor, inte kunna dödas direkt pga ursprung. Direktdemokrati är helt enkelt en drivbänk för ideer, och ett sätt att värdera dem utifrån varje relevent aspekt för att slutligen låta de som har makten avgöra, dvs medborgarna.

Varför är detta så skrämmande för etablissemanget kan ju var och en räkna ut med lilltån.

Magnus Gustavsson

medlem av Aktivdemokrati

Aktivdemokrati har kämpat emot politruck-välde sedan länge och det är bra att det hela nu lyfts fram i gammelmedia.

Exempel där var och en får bilda sig en om uppfattning om vilken bias vissa självutnämnda redigerare har i känsliga ämnen som rör demokrati och gammelpartiernas dominans:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskussion:Representativ_direktdemokrati

http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskussion:Direkt_demokrati/Arkiv_1

http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskussion:Direkt_demokrati/Arkiv_2

Att frågan är känslig belyses ju också av det märkliga svaret en herr Guldbrandsson presterar , där förstås journalister inte begriper ngt om hur WP fungerar.

Problemet är nog lite större än så om jag får säga min mening.

Ovanstående gäller ju redigeringar gjorda av hängivna wikipedianer, reportaget handlar om redigeringar gjorda av anonyma användare, jag vet inte vad som är värst.  Dagen rapporterar korrekt om Ella Bohlins borttagna medlemsskap i Livets ord, vilket hedrar dem trots allt.

Magnus Gustavsson,

medlem av Aktivdemokrati

Folkpartiets Annika Beijbom försöker på något underligt vis framhålla att fp skulle ha en chans att komma på banan till 2014, rädda vad som räddas kan, andas väl den slutsatsen..:

Det är odemokratiskt att ett litet politiskt engagerat fåtal inom klubbar för inbördes beundran ska ha all makt när det gäller att utse riksdagskandidaterna för 2010 års val. Senaste nytt från PP:s Mikael Nilsson är att i provvalet nu får medlemmarna i Piratpartiet sätta ihop sin helt egen lista. Alltså en lista per medlem. Alla dessa listor vägs sedan ihop till sammanlagt fem listor med hjälp av en Condorcet-metod. Jag hoppas vi kommer se fler kreativa lösningar för att sammanställa framtidens listor mera demokratiskt. För gammelpartierna, inklusive mitt eget, är valet 2010 för tidigt men till 2014 ska vi vara på banan!

Tyvärr, Annika, det är helt andra “grepp” som måste till för att attrahera ungdomen idag, och samma individer 2014, när de som andragångsväljare  blivit än mer politiskt besvikna.

Och tyvärr, mp och alla ni andra gammelpartister:

Man kan inte lappa och laga på en förlegad demokratimodell, det är den representativa demokratin det är fel på, nomineringsprocessen må vara hur rutten som helst, folk går inte på era lögner, misstag och ursäkter mkt längre.

Folket kommer snart att kasta ut er allihop ur maktens korridorer, ni har tydligt visat att ni inte är vare sig mogna uppgiften, eller ens besitter förmågan att erkänna det för er själva.

Färre och färre politiskt engagerade vill koka kaffe i 10 år till det gamla gardet för att på nåder kanske bli nominerad på ålderns höst när man “byggt” sitt nätverk.

Det håller inte längre.

PP må ha nya friska ideer om hur en mer rättvis nomineringsprocess ska gå till, men till syvende og sist, kommer även PP:s riksdagsledamöter att sitta där på kammaren och bestämma själva i varje liten votering. Kanske än mer, eftersom en partipiska i PP kan ställa till med betydligt mer oreda än i ett traditionellt uppbyggt parti, med hållhakar till höger och vänster på alla med något som helst inflytande.

Politiska vildar från PP skulle därför kunna våga mer än från andra partier. Bra kanske en del tycker, men vad är det som säger att det är partimedlemmarnas vilja som kommer att råda?

Grundproblemet är att man koncentrerar alldeles fär mkt makt till den enskilde riksdagsledamoten. Gammelpartierna håller god kontroll på detta genom vuxenmobbing och “nätverk”, men det kan ju knappast rubriceras demokratiskt.

Istället är det direkt styrda “knapptryckare” vi borde ha i plenisalen. Folk som skrivit på lydnadskontrakt som skulle ge kännbara civilrättsliga straff om de bröts.

Dessa knapptryckare ska åläggas att handla som partiets medlemmar beslutar, och om vem som helst med rösträtt i Sveriges allmänna val kan bli medlem – ja då kan man tala om verklig demokrati.

Demokrati i betydelsen folkstyre.

Det här börjar folk inom Piratpartiet att förstå, men jag tvivlar på att de styrande vill ge så mycket makt till enskilda medlemmar inom PP -  troligen kommer PP att utvecklas till ett mer traditionellt parti, vilket kommer att marginalisera dem på liknande sätt som skedde med t.ex Nydemokrati. Man kan bara tänka sig frustrationen hos alla PP:s engagerade ungdomar…

Jag har sagt det förut, och jag tvingas upprepa det:

Det finns inga andra fullvärdiga demokratiska partier som kandiderar till Sveriges riksdag än Aktivdemokrati.

Endast Aktivdemokrati vågar låta sina medlemmar ha sista ordet, och detta kommer att bli det enda folket accepterar, fortare än gammelpartierna anar.

Varför vill inga gammelpartister debattera direktdemokrati?

Magnus Gustavsson

Medlem i Aktivdemokrati.se

Men nu är det nya tider. Plötsligt måste de stå till svars på ett helt annat  sätt än tidigare.  Brott mot ideologier och vallöften glöms inte  bort lika lätt längre. Den som undrar vilka som snällt på uppdrag från främmande makt röstade igenom FRA-lagen, IPred och alla andra  vidrigheter, kan numera enkelt på några sekunder hitta det mesta om saken i bloggosfären.

Vi har äntligen börjat få en  slags politikens pricerunner, fast bättre, eftersom vi bygger den tillsammans, tom gammelmedia hjälper till ibland!

Vad vi ser är helt enkelt att folk börjar förstå att det partierna gömmer sig bakom som de  kallar ideologi, endast är de där skyltarna om låga priser utanför dyra affärn. Man måste syna sakfrågorna, det går inte att lita på fina skyltar.

Idag är det valdag.

Glöm inte bort att endast om många röstar kommer det att hända något. Glöm inte bort FRA, IPRED, Terrorkriget, fartkamerorna, den förljugna statistiken, och vilka som gav oss allt detta.

Glöm heller inte bort att även skatter, hälsa, skolan, försvaret och just dina hjärtefrågor behöver beslutas om.

Endast med många röster på de du inte tappat förtroendet helt för, så kan de få något inflytande.

Soffan duger inte. Soffan är gammelpartiernas bästa vän, den lockar med opium för folket i form av enkel underhållning, spel, sport och hollywoods passiviserande kultur.

Stig upp ett slag idag, eller förbli tyst för alltid.

Tack alla som hjälpt till att stödja Aktivdemokrati, till slut kommer stenen att urholkas, men bara via fler och fler röster!

Magnus Gustavsson

EU-kandidat för Aktiv Demokrati

Jag gör det enkelt för dig istället!:

• Till miljövänner: Läs här och byt ut PP mot AD, och var säker på att även miljöfrågorna kommer att belysas så som DU vill.
• Till liberaler: Läs här och inse att allt inte är som det verkar hos de liberala. Ska vi även räkna in Centern till de liberala så ser det ju inte mkt bättre ut.
• Till socialister: EU är ett gigantiskt socialistiskt projekt säger en del. OK, så varför handlar det mesta inom EU om att fördela våra pengar till jordbruket och om att bekämpa “organiserad brottslighet”? Jag tror arbetarrörelsen skulle ha en hel del att vinna på att börja driva sina egna frågor istället för att låta CIA och främmande makt sätta agendan hela tiden. När man har parlamentariker i Bryssel som snällt tar upp och driver ideer som dessa istället för socialism, då är det dags att agera.
• Till borgerliga:I Sverige har vi Calle Bildt, mannen som var nära nog först med att inse kvaliteerna hos ett världsomspännande datanät. Det kan ingen ta ifrån honom. Förra årets övervakningsdebatt när man efter något år villigt plockade upp det Bodström dragit igång visade dock att det även hos borgerlighetens frontalfigurer finns en helt annan agenda än liberala och integritetsvärnande ideal. Bildt har genom sin blogg-serie “”FRI med FRA” tappert försökt försvara det hela utifrån ett UD- och försvarsperspektiv, men det gick inget vidare, eller vad tycker ni? Nej, vill man ha bra villkor för entrepenörer och företagande, då är det nog nödvändigt att slå vakt om brevhemlighet och fria kommunikationer.  Som Karl Sigfrid kanske…
• Till de som oroar sig för att den svenska värdegrunden, vad nu den innebär, snart kommer att gå under i det muslimska korståget: Ja, i bloggosfären är väl SD:s framfart det som omskrivits mest näst efter FRA-debaclet antar jag, exemplen är ju oändliga, men här ser vi kanske en sansad debatt, var och en får ju bilda sig en uppfattning..  SD är ett enfrågeparti och är fö enligt mig bara pga det diskvalificerat.

Slutsatsen blir att det inte finns ett enda etablerat parti som förtjänar våra röster i årets EU-val.

Bland de nya finns det bara två val som jag ser det, PP eller AD, de enda gräsrotspartierna värda namnet, som ställer upp.

PP har två problem;

1.  Man vägrar införa direktdemokrati och kommer oavsett hur  välmenande de styrande i ledningen är, oundvikligen förr eller senare råka in i svårigheter, svekdebatt osv.

2. Man är och förblir ett få frågeparti. Man vägrar att ha en politik för annat än medborgerliga rättigheter, iofs ngt av det viktigaste man kan intressera sig för. Men det räcker inte för det betyder att man lämnar walkover på alla de andra frågorna där man kommer att låta den partigrupp som har turen att få PP som valboskap, besluta allt utan närmare motivering.

Det betyder att alla andra frågor kommer att förvärras eller fortsätta på samma spår som nu. Jag tror få svenska väljare tycker det är OK, svensken är kritiksk till EU med all rätt och t.ex. det nya Lissabonfördraget innebär starten för ett lättkontrollerat EU med USA som förebild (jag gillar mkt med USA, men maktkoncentrationen till presidenten är mkt farlig), och detta kommer tyvärr att öka i betydelse, det har både övervakningsdebatten, terrorism”kriget” och finanskrisen visat tydligt de senaste åren.

Återstår då ett enda alternativ: Aktivdemokrati.

Endast detta parti kan bidra till att lösa ovanstående problem. Endast detta parti kan på sikt öppna ögonen hos majoriteten så att vi börjar kräva riktig demokrati, transparens och medbestämmande istället för dagens despotiska styre.  Låstasdemokratins dagar är räknade, allt annat skulle innebära katastrof, och jag är en okuvlig optimist i grunden.

Min röst kan väl inte göra någon skillnad, det blir väl de gamla vanliga betonghäckarna som åker till Bryssel iaf?

Fel, gammelpartierna håller på att tappa greppet, och det syns och märks först i EU-val där väljarna är mer öppna för att testa nya lösningar. Tom de traditionella opinionsinstituten ser med häpnad nu hur den politiska kartan håller på att ritas om.

Vad är det då som skiljer ett gräsrotsparti från ett gammelparti? Ja, gammelmedia och etablissemanget brukar ju försöka ignorera själva existensen av något annat än det traditionella partiet i form av en vanlig förening, med styrelse, stadgar så som gemene man tror att alla organisationer fungerar.

Men nu växer motståndsrörelsen ute i stugorna. Du är inte ensam om att vilja förändra!

Magnus Gustavsson

EU-kandidat för www.aktivdemokrati.se

Ett besök på riksdagens hemsida säger tyvärr inte så mkt om den saken, dels orkar få tränga igenom de torra rapporterna och propositionerna, vilka med vilje verkar skrivas så krångligt det bara är möjligt, dels saknas det möjlighet att få reda på speciellt mkt om hur just din riksdagsrepresentant sköter sig.

En lösning vore en site som på ett överskådligt sätt kunde presentera statistik om just detta. Pether Sörling heter mannen som skapat just detta, tack Peter!:

http://www.rod.se/intervjun/cia-haller-koll-pa-riksdagsledamoterna

http://cia.sourceforge.net/

På siten kan man se hur ofta samtliga ledamöter ens behagat delta i voteringar, hur de röstat och om de ev.  gått emot sin partilinje någonsin.

En liknande site på EU-nivå finns också:  http://votewatch.eu/

För den som trodde att vi hade självständigt tänkande och ansvarskännande riksdagsledamöter i Sverige blir det hela nog en besvikelse dock.

T.ex. så är det endast 19 riksdagsledamöter som gått emot sitt partis instruktioner mer än 3 gånger det senaste året. Inte speciellt imponerande med tanke på att man faktiskt är vald på personligt mandat.

Med den principen kunde man förvänta sig lite mer tycker jag. Det framgår tydligt att partierna finns till för att “hjälpa” riksdagsledamöterna att bestämma hur de skall rösta.

Synd då att partierna i sin tur styrs av kanske ett tiotal personer i resp . parti, och inte  av partimedlemmar eller ens de väljare som personröstat på resp. kandidat.

Var det det här som var så viktigt att få till när personvalsreformen drevs igenom av de stora partierna?

Ett billigt sätt att kunna säga att man “utvecklat demokratin”, tycks det.

Nej, ska vi ha knapptryckare i riksdagen så krävs det att de styrs av folket, de som faktiskt betalar kalaset. Men det är ju inget ngt etablerat parti är intresserat av av naturliga skäl.

Nej, de vill ju fortsätta som förut, som sittande fåglar för lobbyisters och andra mörka krafter och bekvämt kassera in partistöd så man kan köpa propaganda för nästa val igen och fortsätta att konservera sin maktställning.

Dags alltså att rösta in ett nytt sorts parti, där ingen partistyrelse eller annan elit kan avgöra voteringarna i förväg, ett direktdemokratiskt parti!

Aktivdemokratis parlamentledamöter kommer aldrig att rösta eller agera i strid med hur partiets medlemmar direktdemokratiskt beslutat, endast så kan makten föras tillbaka till folket, där den enligt de flesta länders konstitution hör hemma. Endast så kan vi få ett slut på elitism, hemlighetsmakeri och uppgivet politikerförakt.  Endast så undviker vi att än mörkare krafter tar sig in med få röster i parlamenten i avsaknad av vettiga alternativ.

Varför inte prova konceptet i söndagens EU-val?

Magnus Gustavsson,

EU-kandidat för www.aktivdemokrati.se