Redaktionen verkar ha drabbats av någon slags total härdsmälta där man tydligen glömt bort vem det är som bestämmer i det här landet.

Martin Peterson verkar ha klurat ut ett alldeles eget sätt att lösa problemet med att väljare ibland inte gör som etablissemanget vill. Han föreslår att de “riktiga partierna”, dvs de som styrt landet de senaste decennierna helt enkelt ska skapa ett antiparti som ska rösta tvärt emot  i alla frågor det oönskade partiet röstar, han drar paralleller med det kvittningssystem som partierna skapats för att inte äventyra maktbalansen vid sjukdom och liknande partierna emellan.

Även om ändamålet kanske kan se sympatiskt ut, om man inte gillar SD, så är det förbluffande hur en redaktion för en av landets största opinionsbildare kan släppa igenom ett sådant alster.

Det är rent ut sagt korkat att inte förstå att sådana här metoder enbart bidrar till att reta upp redan ursinniga medborgare som upplever att ingen lyssnar på dem!

Skulle detta bli en antagen strategi vill folk nog veta det före valet, så att de kan taktikrösta på partier som istället kan erbjuda verklig förändring. Än en gång ser vi de representativa partierna krampaktigt försvara redan vunna privilegier, i sanning en dödsryckning av rang.

Skribenten som med tanke på publiceringen säkerligen har kontakter med ett flertal partier i maktens korridorer avslutar med några lugnande ord:

Låt mig avslutningsvis påpeka att det förslag jag förespråkar på intet sätt är odemokratiskt. Att flera partier samarbetar för att minska ett litet partis inflytande är helt i enlighet med de demokratiska spelreglerna.

Jotack, det är ju allmänt känt att etablissemanget tror de vet vad demokrati är numera och att helga medlen med ändamålet aldrig kan vara fel.

Men vi som har lite mer insikter i vad demokrati är och vem som (iaf tills nu) egentligen har makten i landet kan nu i god tid inför valet dra våra slutsatser och en gång för alla kasta ut dessa parasiter som kallar sig för demokrater och försvarare av de mänskliga rättigheterna och allt annat fint de ändå inte tror på när kamerorna släckts ned. (Valstugereportaget kommer sent att glömmas)

Just nu tävlar riksdagspartierna om att avfärda förslaget, men det kan mycket väl vara tomma ord, kanske skrevs hela förslaget för att ge dem denna konstlade poäng i ämnet demokrati.

Det är dags för helt andra tag nu, ge inte makteliten 4 år till att förstöra det här landet utan rösta in ett parti som du själv kan kontrollera, det har du nämligen (än så länge) rätt till! Det finns bara ett sådant parti som ställer upp i riksdagsvalet 2010, och det heter Aktivdemokrati! Ta en titt i vårt partiprogam nu, och fundera på om det inte är hög tid att tänka utanför lådan!

Magnus Gustavsson,

Som inte ger ett vitten för SD och deras unkna fascist-retorik, men som är beredd att göra allt för att ta makten tillbaka till medborgarna. Demokrati är trots allt viktigare än att ett småparti inte ska få tillåtas göra bort sig när det synas i riksdagsarbetet!

Pingat på Intressant.se

Andra bloggar som också skrivit om förslaget:Knuff

Följ min blogg med bloglovin

Vad kännetecknar egentligen ett gammelparti och de strukturer som dessa upprätthåller och vaktar som en ilsken bandhund?

Och är det verkligen vad vi vill ha? George Washington varnade i sitt avskedstal för följderna av ett partisystem han troligen redan tyckte sig ana på hemmaplan och i Europa.

Jag citerar en annan blog rakt av, för detta är bra:

Partisanship is natural for humans. We seek out and align ourselves with others who share our views. Through them, we hone our ideas and gain courage from the knowledge that we are not alone in our beliefs. Partisanship gives breadth, depth and volume to our voice. In and of itself, partisanship is not only inevitable, it is healthy.

On the other hand, partisans have a penchant for denigrating those who think differently, often without considering the salient parts of opposing points of view. They seek the power to impose their views on those who don’t share them, while overlooking their own shortcomings. Communism and National Socialism showed these tendencies. Both had features that attracted broad public support throughout a national expanse and both degenerated into destructive forces because their partisans gained control of their governments.

The danger in Communism and National Socialism was not that they attracted partisan support; it was that the partisans gained control of government. In general, partisanship is healthy when it helps us give voice to our views. It is destructive when it achieves power. All ideologies, whether of the right or the left, differ from Communism and National Socialism only in the extent to which their partisans are able to impose their biases on the public.

Our first President was keenly aware of the dangers factionalism posed for our new nation. In his 1796 Farewell Address, George Washington said (in part):

“I have already intimated to you the danger of parties in the State, with particular reference to the founding of them on geographical discriminations. Let me now take a more comprehensive view, and warn you in the most solemn manner against the baneful effects of the spirit of party generally.

This spirit, unfortunately, is inseparable from our nature, having its root in the strongest passions of the human mind. It exists under different shapes in all governments, more or less stifled, controlled, or repressed; but in those of the popular form it is seen in its greatest rankness and is truly their worst enemy….

It serves always to distract the public councils and enfeeble the public administration. It agitates the community with ill-founded jealousies and false alarms; kindles the animosity of one part against another; foments occasionally riot and insurrection. It opens the door to foreign influence and corruption, which finds a facilitated access to the government itself through the channels of party passion. Thus the policy and the will of one country are subjected to the policy and will of another.

There is an opinion that parties in free countries are useful checks upon the administration of the government, and serve to keep alive the spirit of liberty. This within certain limits is probably true; and in governments of a monarchical cast patriotism may look with indulgence, if not with favor, upon the spirit of party. But in those of the popular character, in governments purely elective, it is a spirit not to be encouraged. From their natural tendency it is certain there will always be enough of that spirit for every salutary purpose; and there being constant danger of excess, the effort ought to be by force of public opinion to mitigate and assuage it. A fire not to be quenched, it demands a uniform vigilance to prevent its bursting into a flame, lest, instead of warming, it should consume.”

Partisanship is a vital part of society … provided it is always a voice and never a power. The danger is not in partisanship, it is in allowing partisans to control government.

Our political infrastructure is controlled by the very factionalism Washington decried. If we are to, as Dr. Junn said, “… strive to improve our democratic system of institutions and structures.” must we not examine the effect of the partisanship which controls our nation’s politics?

Fred

Så vad är det egentligen vi röstat in sedan den “fria rösträtten”  infördes i de flesta “demokratiska” länder i slutet av 18- och början av 1900-talet?

Vi väljer helt enkelt mellan olika lojalitets-klubbar. Det blir mkt tydligt när vi ibland får titta in bakom kulisserna på riskdagsgruppsmöten och regeringsförhandlingar.

Lojalitet är vad som premieras över allt annat. Fråga vilken riksdagsman du vill, nog är hans första prioritet att likrikta sig med sitt parti, nästan alla har ju tom skrivit på papper den dagen de blev invalda i vårt kära parlament, få känner dock till detta utan tror att en enskild riksdagsledamot inte har några problem att rösta efter eget huvud.

Lojailitet är också vad som är totalt nödvändigt när det gäller en regeringsbildning. Från den stund man gjort upp om en regering ska det väldigt mkt till för att man ska lämna den inslagna kursen och börja uttala sig negativt om en annan regeringsmedlem eller dennes ideer. Nej sådant ska bara riktas mot oppositionen, eller den närstående lobbygrupper, annars hotar ju hela regeringen att falla i bitar, det har vi sett många exempel på.

Lojalitet, lojalitlet, överallt denna förlamande lojalitet!

Utan ett tribe-tänkande, utan en mysig grupp att tillhöra som man kan kriga tillsammans emot illvilliga, dumma oppositionen skulle många goda ideer kanske kunna växa fram och prövas på sina egna meriter istället för utifrån VEM som är upphovet till ide’n!

Den för mig helt självklara slutsatsen är att utan ideologi-stammar så skulle ideerna ha en chans, och kunna tävla emot varandra på lika villkor, inte kunna dödas direkt pga ursprung. Direktdemokrati är helt enkelt en drivbänk för ideer, och ett sätt att värdera dem utifrån varje relevent aspekt för att slutligen låta de som har makten avgöra, dvs medborgarna.

Varför är detta så skrämmande för etablissemanget kan ju var och en räkna ut med lilltån.

Magnus Gustavsson

medlem av Aktivdemokrati

Aktivdemokrati har kämpat emot politruck-välde sedan länge och det är bra att det hela nu lyfts fram i gammelmedia.

Exempel där var och en får bilda sig en om uppfattning om vilken bias vissa självutnämnda redigerare har i känsliga ämnen som rör demokrati och gammelpartiernas dominans:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskussion:Representativ_direktdemokrati

http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskussion:Direkt_demokrati/Arkiv_1

http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskussion:Direkt_demokrati/Arkiv_2

Att frågan är känslig belyses ju också av det märkliga svaret en herr Guldbrandsson presterar , där förstås journalister inte begriper ngt om hur WP fungerar.

Problemet är nog lite större än så om jag får säga min mening.

Ovanstående gäller ju redigeringar gjorda av hängivna wikipedianer, reportaget handlar om redigeringar gjorda av anonyma användare, jag vet inte vad som är värst.  Dagen rapporterar korrekt om Ella Bohlins borttagna medlemsskap i Livets ord, vilket hedrar dem trots allt.

Magnus Gustavsson,

medlem av Aktivdemokrati

Alla de som tidigare tvingats välja mellan sju partier för att deras röst ska påverka balansen i riksdagen kan, om Demokratiskt Initiativ blir verklighet, välja mellan ca 20 partier som dessutom kommer ha stor chans att få mandat i riksdagen efter valet.

Alla partierna kan denna gång välja att diskutera och vara ute i god tid innan sina kongresser, vilket kan garantera ett lyckat genomförande. Hur många av de som tidigare tvekade att rösta på ett litet parti kommer nu känna sig fyllda med förtroende att äntligen rösta på ett litet parti?

Feminism, fildelning, integritet, pensioner, EU och sjukvård har länge retat upp folk. Den splittring som finns i kombination med 4%-spärren ger oss inte demokrati, den saboterar demokratin.

Hur många av de som röstar blankt eller ligger på sofflocket kommer finna stort nöje i att rösta om vi kan ge dem fler alternativ?

Kanske Sverige kan komma så högt som 90% med denna strategi? De stora partierna har de senaste valen skapat fler vallokaler, vilket gör det extra besvärligt för de mindre partierna att placera ut valsedlar och Piratpartiets valsedlar kastades t.o.m. bort i strid mot vallagen.

Samarbete för att komma fram med folkets vilja blir därför en logisk följd.

Gudrun Schyman ur Feministiskt Initiativ uttalar sig negativt om demokratin i sin blogg: ”Vem värnar demokratin?”

Valmyndigheten kontrar: ”Schyman har fel om valsedlar”

…men det är klart som korvspad att valmyndigheten är politiskt allierad med sittande makt och att vallagen gynnar de sittande partierna. De vill inte ha konkurrens, helt enkelt och glömmer medvetet bort det viktigaste som finns, nämligen demokratin.

De stora partierna har partistöd. Det har inte de små partierna, därför har de inte haft en rimlig chans fram tills nu. Hur demokratiskt är detta egentligen?

Medborgarna tillåts inte prioritera mellan partierna på ett demokratiskt sätt. Alla partier borde givetvis uppmärksammas i proportionerlig andel till medlemsantalet, samt ges proportionerlig andel partistöd.

Om man ska ha en 4%-spärr ska folket givetvis kunna rangordna sina röster mellan stora och små partier så att inte deras röst är bortkastad om förstahandsvalet och andrahandsvalet inte kommer in.

Styrelser och medlemmar i de inblandade partierna kan nu diskutera saken fram till sina kongresser och lägga förslag till dem samt utse representanter till samarbetet.

Det ska bli intressant att se hur valet kommer se ut när effekten av av att vara en stor grupp ges även till de mindre partierna att rida på.

Votera nedan!

Att gammelmedia på detta sätt vädrar ut det hela bloggosfären kokar av sedan iaf ett år tillbaka är mkt uppfriskande! Det ska bli mkt intressant att se hur resten av mediasverige kommer att bemöta detta utspel. Förmodligen kommer horder av traditionalister att försöka mena att Anders drabbats av solsting där ute på Visbys gratissprit-fester.

Aktivdemokrati är inte i Visby i år. Heller.

Aktivdemokrati vill ha precis den deltagardemokrati  som Anders skriver om. Vi vill inte jobba genom de etablerade kanalerna och trängas med alla stekar-lobbyister som tillsammans med sprittörstiga politiker gör slut på våra skattepengar under en slapp cirkus på behörigt avstånd från insyn av medborgarna. (Vem har möjlighet att avlyssna vilka kontakter och beslut som fattas mellan drinkarna och snittarna i sommarnatten i ett Visby som knappt går att nå om man inte bokat flyg eller båt i månader i förväg?)

Eminente Mikael Zackrisson på VA är inne på  precis samma spår!  De flesta under 40 sägs det, jag skulle vilja höja till 45 med tanke på min egen ålder…förstår att internet är något mer än en samling tjänster.

Åsa Torstensson är långt över 45 uppenbarligen.

Det har börjat bli lite löjligt helt enkelt. Och Anders var den som vågade skriva om det i gammelmedia.

Tack Anders Mildner!

Magnus Gustavsson

www.aktivdemokrati.se

Jag gör det enkelt för dig istället!:

• Till miljövänner: Läs här och byt ut PP mot AD, och var säker på att även miljöfrågorna kommer att belysas så som DU vill.
• Till liberaler: Läs här och inse att allt inte är som det verkar hos de liberala. Ska vi även räkna in Centern till de liberala så ser det ju inte mkt bättre ut.
• Till socialister: EU är ett gigantiskt socialistiskt projekt säger en del. OK, så varför handlar det mesta inom EU om att fördela våra pengar till jordbruket och om att bekämpa “organiserad brottslighet”? Jag tror arbetarrörelsen skulle ha en hel del att vinna på att börja driva sina egna frågor istället för att låta CIA och främmande makt sätta agendan hela tiden. När man har parlamentariker i Bryssel som snällt tar upp och driver ideer som dessa istället för socialism, då är det dags att agera.
• Till borgerliga:I Sverige har vi Calle Bildt, mannen som var nära nog först med att inse kvaliteerna hos ett världsomspännande datanät. Det kan ingen ta ifrån honom. Förra årets övervakningsdebatt när man efter något år villigt plockade upp det Bodström dragit igång visade dock att det även hos borgerlighetens frontalfigurer finns en helt annan agenda än liberala och integritetsvärnande ideal. Bildt har genom sin blogg-serie “”FRI med FRA” tappert försökt försvara det hela utifrån ett UD- och försvarsperspektiv, men det gick inget vidare, eller vad tycker ni? Nej, vill man ha bra villkor för entrepenörer och företagande, då är det nog nödvändigt att slå vakt om brevhemlighet och fria kommunikationer.  Som Karl Sigfrid kanske…
• Till de som oroar sig för att den svenska värdegrunden, vad nu den innebär, snart kommer att gå under i det muslimska korståget: Ja, i bloggosfären är väl SD:s framfart det som omskrivits mest näst efter FRA-debaclet antar jag, exemplen är ju oändliga, men här ser vi kanske en sansad debatt, var och en får ju bilda sig en uppfattning..  SD är ett enfrågeparti och är fö enligt mig bara pga det diskvalificerat.

Slutsatsen blir att det inte finns ett enda etablerat parti som förtjänar våra röster i årets EU-val.

Bland de nya finns det bara två val som jag ser det, PP eller AD, de enda gräsrotspartierna värda namnet, som ställer upp.

PP har två problem;

1.  Man vägrar införa direktdemokrati och kommer oavsett hur  välmenande de styrande i ledningen är, oundvikligen förr eller senare råka in i svårigheter, svekdebatt osv.

2. Man är och förblir ett få frågeparti. Man vägrar att ha en politik för annat än medborgerliga rättigheter, iofs ngt av det viktigaste man kan intressera sig för. Men det räcker inte för det betyder att man lämnar walkover på alla de andra frågorna där man kommer att låta den partigrupp som har turen att få PP som valboskap, besluta allt utan närmare motivering.

Det betyder att alla andra frågor kommer att förvärras eller fortsätta på samma spår som nu. Jag tror få svenska väljare tycker det är OK, svensken är kritiksk till EU med all rätt och t.ex. det nya Lissabonfördraget innebär starten för ett lättkontrollerat EU med USA som förebild (jag gillar mkt med USA, men maktkoncentrationen till presidenten är mkt farlig), och detta kommer tyvärr att öka i betydelse, det har både övervakningsdebatten, terrorism”kriget” och finanskrisen visat tydligt de senaste åren.

Återstår då ett enda alternativ: Aktivdemokrati.

Endast detta parti kan bidra till att lösa ovanstående problem. Endast detta parti kan på sikt öppna ögonen hos majoriteten så att vi börjar kräva riktig demokrati, transparens och medbestämmande istället för dagens despotiska styre.  Låstasdemokratins dagar är räknade, allt annat skulle innebära katastrof, och jag är en okuvlig optimist i grunden.

Min röst kan väl inte göra någon skillnad, det blir väl de gamla vanliga betonghäckarna som åker till Bryssel iaf?

Fel, gammelpartierna håller på att tappa greppet, och det syns och märks först i EU-val där väljarna är mer öppna för att testa nya lösningar. Tom de traditionella opinionsinstituten ser med häpnad nu hur den politiska kartan håller på att ritas om.

Vad är det då som skiljer ett gräsrotsparti från ett gammelparti? Ja, gammelmedia och etablissemanget brukar ju försöka ignorera själva existensen av något annat än det traditionella partiet i form av en vanlig förening, med styrelse, stadgar så som gemene man tror att alla organisationer fungerar.

Men nu växer motståndsrörelsen ute i stugorna. Du är inte ensam om att vilja förändra!

Magnus Gustavsson

EU-kandidat för www.aktivdemokrati.se

Ett besök på riksdagens hemsida säger tyvärr inte så mkt om den saken, dels orkar få tränga igenom de torra rapporterna och propositionerna, vilka med vilje verkar skrivas så krångligt det bara är möjligt, dels saknas det möjlighet att få reda på speciellt mkt om hur just din riksdagsrepresentant sköter sig.

En lösning vore en site som på ett överskådligt sätt kunde presentera statistik om just detta. Pether Sörling heter mannen som skapat just detta, tack Peter!:

http://www.rod.se/intervjun/cia-haller-koll-pa-riksdagsledamoterna

http://cia.sourceforge.net/

På siten kan man se hur ofta samtliga ledamöter ens behagat delta i voteringar, hur de röstat och om de ev.  gått emot sin partilinje någonsin.

En liknande site på EU-nivå finns också:  http://votewatch.eu/

För den som trodde att vi hade självständigt tänkande och ansvarskännande riksdagsledamöter i Sverige blir det hela nog en besvikelse dock.

T.ex. så är det endast 19 riksdagsledamöter som gått emot sitt partis instruktioner mer än 3 gånger det senaste året. Inte speciellt imponerande med tanke på att man faktiskt är vald på personligt mandat.

Med den principen kunde man förvänta sig lite mer tycker jag. Det framgår tydligt att partierna finns till för att “hjälpa” riksdagsledamöterna att bestämma hur de skall rösta.

Synd då att partierna i sin tur styrs av kanske ett tiotal personer i resp . parti, och inte  av partimedlemmar eller ens de väljare som personröstat på resp. kandidat.

Var det det här som var så viktigt att få till när personvalsreformen drevs igenom av de stora partierna?

Ett billigt sätt att kunna säga att man “utvecklat demokratin”, tycks det.

Nej, ska vi ha knapptryckare i riksdagen så krävs det att de styrs av folket, de som faktiskt betalar kalaset. Men det är ju inget ngt etablerat parti är intresserat av av naturliga skäl.

Nej, de vill ju fortsätta som förut, som sittande fåglar för lobbyisters och andra mörka krafter och bekvämt kassera in partistöd så man kan köpa propaganda för nästa val igen och fortsätta att konservera sin maktställning.

Dags alltså att rösta in ett nytt sorts parti, där ingen partistyrelse eller annan elit kan avgöra voteringarna i förväg, ett direktdemokratiskt parti!

Aktivdemokratis parlamentledamöter kommer aldrig att rösta eller agera i strid med hur partiets medlemmar direktdemokratiskt beslutat, endast så kan makten föras tillbaka till folket, där den enligt de flesta länders konstitution hör hemma. Endast så kan vi få ett slut på elitism, hemlighetsmakeri och uppgivet politikerförakt.  Endast så undviker vi att än mörkare krafter tar sig in med få röster i parlamenten i avsaknad av vettiga alternativ.

Varför inte prova konceptet i söndagens EU-val?

Magnus Gustavsson,

EU-kandidat för www.aktivdemokrati.se

Dessa kandidater är enligt direktdemokratiskt beslut i Aktivdemokrati:

Magnus Gustavsson, ingenjör

Martin Gustavsson, ingenjör

(Kandidaterna är ej släkt)

Kandidaterna förbinder sig att agera helt enligt besluten som fattas i Aktivdemokratis direktdemokratiska system, något som är helt unikt inom hela EU. De kommer i huvudsak att koncentrera sig på att föra ut informationen om de förestående besluten i god före de ska fattas, på ett sätt som journalister inte har möjlighet pga sekretess och andra hindrer. Detta ger alla i Sverige en unik insyn och vid behov möjlighet att bli medlem i Aktivdemokrati, för att kunna styra partiets ledamöter på det sätt de finner bäst.

Inget annat land kommer att ha denna möjlighet, och inget annat parti i Sverige vågar ge sina medlemmar denna makt!

Även om endast en enda ledamot väljs in ifrån Aktivdemokrati, så kommer hela EU:s befolkning att kunna få stor nytta av denna trojanska häst (i positiv betydelse), eftersom det stora problemet idag inom EU är den bristande transparensen och insynen bakom de stängda dörrar där EU-parlamentarikerna tyvärr fattar de flesta besluten efter eget huvud.

Dessutom skulle ett inväljande av ett direktdemokratiskt parti i EU-parlamentet att skapa en betydligt större kunskap om vad riktig demokrati innebär, och varför det är så viktigt att medborgarna tar makten åter från den politiska adeln som allt för länge tillskansat sig både egna personliga fördelar, men, och vad faktiskt värre är, även i sin tur lämnat över det mesta av makten till välbetalda lobbyister och främmande makt. Ett enda exempel på detta är utvecklingen på integritetsområdet.

Stora delar av dagens EU-parlamentariker har röstat för flera inskränkningar i den personliga integriteten, och tyvärr ser vi ju att attackerna återkommer gång efter gång (via medlemsländernas ministermöten) tills direktiven från främst USA är införda. Det handlar tyvärr inte bara om upphovsrättsproblematiken, detta är bara ett välkommet argument för att öka kontrollen av informationsflödet över internet, ngt som etablissemanget yrvaket nyligen konstaterat i praktiken skulle kunna hota deras egna maktstrukturer.

I dagens riksdagsdebatt har ännu inte ett enda ord om detta problem nämnts i skrivande stund ( kl 11:55), vilket ju med all önskvärd tydlighet visar vilka dåliga alternativ de etablerade partierna är som våra representanter i EU. Reinfeldt käbblar med Mona om budgetunderskott i Sverige, arbetsrätten och liknande, och Peter Eriksson påpekar bristerna hos regeringens klimatpolitik, Björklund vill bygga ny kärnkraft för att på det sättet lösa hela Europas klimatproblem. Han vill också införa ett europeiskt FBI… Den organiserade brottsligheten skulle vara så svårbemästrad att Björklund vill skapa en underavdelning direkt till USA:s övervakningscentral, en viktig pusselbit i det internationella nätverket för att skydda oss medborgare emot oss själva. Mönstret blir tydligare och tydligare.

Man pratar om EU som ett fredsprojekt och som en lösning på den ekonomiska krisen och för miljön. Visst, men man nämner givetvis inget om alla de inskränkningar för medborgarna som i praktiken hotar demokratin och den fria åsiktsbildningen. Dessa ska vi tydligen vara tacksamma för i rädslans namn. Det är därför hög tid att ta makten åter från dessa elitister som för länge sedan tappat kontakten med sina arbetsgivare, medborgarna. Utvecklingen går nämligen allt snabbare, de åtgärder som införts i kriget mot terrorismens namn, finns ju kvar, och det tillkommer gradvis mer och mer. Vad spelar då arbetsrätten, miljön eller Eurofrågan för roll?

Det brukar heta att utan ekonomiska förutsättningar kan inga andra saker heller skapas. Sant, men vad kan vi göra utan demokrati? Ett nytt Stasi kommer knappast att ge oss medborgare något alls mer än större rädsla, tom för våra egna grannar. En upphävd brevhemlighet är första spiken i kistan för i princip hela samhället som vi ser det idag. Det är övervakningssamhället som etablissemanget inte vill prata om, alla medborgare i EU bör fråga sig varför de kandiderande partierna inte vill nämna, som är den viktigaste frågan samt hur man kan komma bort i från beslutsordningen som tagit oss dit vi är idag, ett systemfel ligger tydligt runt halsen i form av den lättledda och korrupta representativa demokratin.

Den enda vägen ut från detta träsk av lobbyister och raka rör från främmande makts övervakningscentraler är därför att byta ut de lättstyrda representativa paralmentarikerna mot oss själva.

Utnyttja därför din rätt innan det är försent, och välj in ett parti som kan göra en verklig skillnad; ett medlemsstyrt parti, utan möjlighet för korruption och korridorsnack utan insyn! Endast på det sättet kommer det att bli möjligt att bryta den nuvarande utvecklingen där allt färre beslut fattas av medborgarna själva till förmån för industri, lobbyism och främmande makt.

Aktivdemokrati har inte de ekonomiska resurser som i sann maktkonserverande anda normalt krävs, för att kunna bekosta upptryckning av miljontals valsedlar att utdelas flera ggr om till alla Sveriges hushåll.

Man måste därför använda en blank valsedel om man vill rösta på Aktivdemokrati.

Gör så här:

Ta en blank valsedel och skriv exakt detta:      www.aktivdemokrati.se

Vill du sedan personrösta ritar du en ruta under, som du kryssar i, följt av namnet på kandidaten du vill rösta på.

OBS att det är viktigt att man skriver exakt ovanstående, inga stavfel eller förkortningar eller tillägg till ovanstående accepteras, din röst förklaras då ogiltig!!

Efteråt kommer du att känna stor tillfredställelse med att du iaf gjorde vad du kunde för att rädda demokratin. Tala sedan om för släkt och vänner vad du tycker om dagens EU, och hur man som enskild medborgare kan få mer makt medans tid är.

Är du inte redan medlem i Aktivdemokrati så bli det så snart du känner att du vill ha ett ord med i laget, alla medborgare med rösträtt i Sverige har rätt att bli medlem i Aktivdemokrati!

Magnus Gustavsson, kandidat till EU-parlamentet 2009

Medlem i partiet www.aktivdemokrati.se