Då var ännu en dag av samtal och flygbladsutdelande om starkare demokrati avklarad. Vi var ute i Hammarkullen igår. När vi kom dit var det ganska folktomt och jag var lite orolig att vi dragit en nitlott vad gäller val av dag, men efter samtal med affärsidkare förstod vi att det brukade bli lite mer rörelse senare under eftermiddagen.

Dagen började med att jag fick träffa Erika, aktiv medlem i Aktiv Demokrati, för första gången. Jonas Liljegren, Erika och jag hade ett givande samtal om vad som skulle kunna vara eventuella mål och delmål inför valet nästa år. Vägen fram till valet 2014 blev tydligare för egen del.

Bland annat är möjligheten att söka pengar från organisationer, fonder och stiftelser för att utveckla demokratin något vi kanske behöver se över och som skulle kunna hjälpa oss att nå ut bättre, med tydligare och mer målinriktad kommunikation.

Eftersom vi redan beslutat att vi tänker informera om AD nästa lördag, när den årliga Hammarkullekarnevalen inträffar, såg vi gårdagen som lite “för-scoutning.”

Det framstår ganska tydligt, åtminstone för mig, att människor i gemen är missnöjda med dagens politik och den riktning den har. Samtidigt är det missnöje som framkommer ett tecken på att människor tycker att det är viktigt med politik, men att de känner sig frustrerade över att deras röster inte blir hörda. En vanlig kommentar är att man “struntar i politiken.” Men när man skrapar på ytan av den tanken inser man att folk inte alls struntar i politik, de har mängder med åsikter och tanker kring vad som brister, men även hur man kan förändra och förbättra.

Det som även framkommer tydligt är att människor känner sig missnöjda och frustrerade med att den “lilla” människans röst ignoreras av politiker: Politiker som verkar ha ”missuppfattat sin roll” och istället för att representera folkviljan har tagit på sig en förmyndarroll och bedriver en politik som har mer till syfte att stärka den egna positionen än att förvalta och vårda folkets förtroende.

Och lösningar borde väl vara något av intresse för alla. Det gäller att skapa en plattform där människor känner att deras åsikter inte blir ignorerade och där vi tar till vara på den idérikedom som finns om vi bara tar oss tid att lyssna.

Vi hade kanske 200-300 informationsblad med oss till Hammarkullen. När dagen var slut hade vi ett tiotal kvar. Så ur det perspektivet var dagen framgångsrik. Ett möte som värmde mitt hjärta extra var en kioskinnehavare som när han förstått varför vi var i Hammarkullen och informerade – bad om ett flygblad och efter en kort sammanfattning från mig tackade för att vi var där och bjöd på en kopp kaffe. “Det är viktigt med demokrati!” konstaterade han leende. “Ja, det är det!” var mitt svar med ett lika brett leende.

Människor offrar dagligen sina liv runtom i världen för rätten att kunna påverka sin egen livssituation. Det är något jag försöker komma ihåg när vi är ute och informerar. Det vi tar för givet i Sverige är ingen självklarhet i många andra länder.

“Det där kommer aldrig att bli verklighet. De kommer aldrig tillåta det” var en kommentar jag hörde under dagen. “Om vi inte ens försöker är det med all sannolikhet som du säger” var mitt svar.

I slutet av dagen fick vi även besök av en kommunpolitiker som sett att vi skulle vara i Hammarkullen på Facebook och tog sig dit för att hen var nyfiken på våra idéer om hur vi kan utveckla och stärka demokratin. Samtalet böljade mellan alltifrån innevarande systems brister, EU-centralisering, banksystemet, till visioner om hur en framtida demokrati skulle kunna se ut. Vi fick en inblick i hur partipolitik fungerar idag på ett sätt som nog inte går att läsa sig till någonstans, eftersom det kom direkt från “hästens mun”, så att säga.

Vi pratade även om vad som kan vara en bra sätt att nå ut i media och få en trovärdighetsmarkör på AD. Att prata med en politiker som brinner för en starkare demokrati och en tydligare transparens kändes väldigt upplyftande och ingav hopp om att systemförändring är möjlig.

När politkern först kom, öppnade hen med att säga att hen funderar på att bli medlem i Aktiv Demokrati. I slutet av samtalet skrev hen på vår namninsamling och bad om information om hur man blir medlem i Aktiv Demokrati, eftersom hen bestämt sig för att bli medlem.

Sammanfattningsvis tyckte jag personligen att dagen var väldigt lyckad, med intressanta samtal, intresse från “systemet” och ett vänligt, intresserat bemötande från människorna i Hammarkullen.

Tack för igår och vi ses på Hammarkullekarnevalen nästa vecka!

// Peter Iwanek

A) Kloka och kunniga proffs, som har som jobb att fatta beslut, gör det.
B) Du och jag och många andra vanliga människor, fattar beslutet. Visserligen kloka och kunniga, men ändå amatörer i beslutsfattande och inte särskilt pålästa.

Om vi nu utgår från att våra politiker faktiskt är kloka och kunniga proffs, och bättre inlästa än oss på området de ska fatta beslut om, är det då inte bättre att de gör det utan inblandning av oss? Nej, jag tror faktiskt att vi ofta luras av ett tankefel här. Klokhet och kunskap behöver inte bindas vid samma person som fattar beslutet, det går ju att istället använda klokheten och kunskapen för att upplysa andra människor som sedan kan fatta informerade och kloka beslut. Eller hur?

Och kanske tvärtom också? Alltså: ett beslut blir bättre om den kloke och kunnige beslutsfattaren får influenser från fler perspektiv, fler människor som kan se tänkbara konsekvenser som ingen tänkt på innan.

Det finns saker som gör att proffsens beslut tappar kvalité, oavsett hur kloka de är. Exempel på sådana faktorer är partitaktik och ”partipiska”, där allianser skapas med andra syften än bästa möjliga kvalité i besluten. En annan faktor är så kallat groupthink, en gruppsykologisk process som stänger ute influenser utifrån, tonar ned eller släcker ut intern självkritik och främjar tankar som gynnar den egna gruppens homogenitet. När sådant drabbar styrelser i näringsliv eller politik brukar det gå riktigt, riktigt illa. Direktdemokrati motverkar sådana processer, genom att beslutsfattandet förläggs utanför den lilla ”proffsgruppen”.

Min vision är ett samhälle som tar de politiska besluten genom direkt demokrati, inte bara av rättviseskäl, utan helt enkelt för att besluten kommer att hålla högre kvalité. Ett samhälle där kloka och kunniga människor tar fram ett bra beslutsunderlag, som sedan vi medborgare tar ansvar för att besluta om. Delar du min vision? Hör av dig! Hoppa in i Aktiv Demokrati´s forum och bolla dina tankar med oss. Kommentera direkt här i bloggen, eller skriv bara ”Aktiv Demokrati” på en blank valsedel i september. Ditt budskap är vår mat.

/Rikard Tordön

Riksdagsledamöterna uppmanas skriva på avtal. Solveig Ternström i Centerpartiet menar att detta skulle vara ett tydligt bevis på partipiskan och ett stort hål i vår demokrati. Jag ser hennes frustration. Jag anser att partisystemet och valsystemet vi har i dag leder till detta.

Om jag ser partieternas intresse av samarbete genom blockpolitik så blir avtalen logiska som ett slags blockeringspolitisk åtgärd mot verklig demokrati. Partierna tar i detta perspektiv mer hänsyn till ledningens valstrategi och samarbetspartners.

Lösningen heter naturligtvis personval och/eller mer direktdemokratiska inslag, som ex. folkomröstningar i de frågor som delar partierna. Aktiv Demokrati har redan stakat ut framtidens demokrati och väntar endast på fler uppvaknande medlemmar som kan snabba på denna utveckling så att Sverige kan gå om Schweiz i kvalitet och mängd demokrati.

De avtal som Aktiv Demokrati har med riksdagsrepresentanterna fungerar bättre. De låser visserligen representanterna att rösta som folket vill, i proportionerlig andel, men partiets interna valsystem ger alla partimedlemmar exakt lika vikt och inflytande på politiken oavsett om man väljer att delegera till sin favoritpolitiker eller väljer att rösta själv.

Utvecklingen går framåt med stormsteg i framtiden!

MVH

MrPerfect72
Balanserad direktdemokrat, balanserad socialist, balanserad kapitalist, balanserad feminist, f.d. miljöpartist, balanserad pirat, politisk-flykting-invandrings-positivist, mass-invandrings-negativist och givetvis medlem av valsamarbetet Aktiv Demokrati

Vad kännetecknar egentligen ett gammelparti och de strukturer som dessa upprätthåller och vaktar som en ilsken bandhund?

Och är det verkligen vad vi vill ha? George Washington varnade i sitt avskedstal för följderna av ett partisystem han troligen redan tyckte sig ana på hemmaplan och i Europa.

Jag citerar en annan blog rakt av, för detta är bra:

Partisanship is natural for humans. We seek out and align ourselves with others who share our views. Through them, we hone our ideas and gain courage from the knowledge that we are not alone in our beliefs. Partisanship gives breadth, depth and volume to our voice. In and of itself, partisanship is not only inevitable, it is healthy.

On the other hand, partisans have a penchant for denigrating those who think differently, often without considering the salient parts of opposing points of view. They seek the power to impose their views on those who don’t share them, while overlooking their own shortcomings. Communism and National Socialism showed these tendencies. Both had features that attracted broad public support throughout a national expanse and both degenerated into destructive forces because their partisans gained control of their governments.

The danger in Communism and National Socialism was not that they attracted partisan support; it was that the partisans gained control of government. In general, partisanship is healthy when it helps us give voice to our views. It is destructive when it achieves power. All ideologies, whether of the right or the left, differ from Communism and National Socialism only in the extent to which their partisans are able to impose their biases on the public.

Our first President was keenly aware of the dangers factionalism posed for our new nation. In his 1796 Farewell Address, George Washington said (in part):

“I have already intimated to you the danger of parties in the State, with particular reference to the founding of them on geographical discriminations. Let me now take a more comprehensive view, and warn you in the most solemn manner against the baneful effects of the spirit of party generally.

This spirit, unfortunately, is inseparable from our nature, having its root in the strongest passions of the human mind. It exists under different shapes in all governments, more or less stifled, controlled, or repressed; but in those of the popular form it is seen in its greatest rankness and is truly their worst enemy….

It serves always to distract the public councils and enfeeble the public administration. It agitates the community with ill-founded jealousies and false alarms; kindles the animosity of one part against another; foments occasionally riot and insurrection. It opens the door to foreign influence and corruption, which finds a facilitated access to the government itself through the channels of party passion. Thus the policy and the will of one country are subjected to the policy and will of another.

There is an opinion that parties in free countries are useful checks upon the administration of the government, and serve to keep alive the spirit of liberty. This within certain limits is probably true; and in governments of a monarchical cast patriotism may look with indulgence, if not with favor, upon the spirit of party. But in those of the popular character, in governments purely elective, it is a spirit not to be encouraged. From their natural tendency it is certain there will always be enough of that spirit for every salutary purpose; and there being constant danger of excess, the effort ought to be by force of public opinion to mitigate and assuage it. A fire not to be quenched, it demands a uniform vigilance to prevent its bursting into a flame, lest, instead of warming, it should consume.”

Partisanship is a vital part of society … provided it is always a voice and never a power. The danger is not in partisanship, it is in allowing partisans to control government.

Our political infrastructure is controlled by the very factionalism Washington decried. If we are to, as Dr. Junn said, “… strive to improve our democratic system of institutions and structures.” must we not examine the effect of the partisanship which controls our nation’s politics?

Fred

Så vad är det egentligen vi röstat in sedan den “fria rösträtten”  infördes i de flesta “demokratiska” länder i slutet av 18- och början av 1900-talet?

Vi väljer helt enkelt mellan olika lojalitets-klubbar. Det blir mkt tydligt när vi ibland får titta in bakom kulisserna på riskdagsgruppsmöten och regeringsförhandlingar.

Lojalitet är vad som premieras över allt annat. Fråga vilken riksdagsman du vill, nog är hans första prioritet att likrikta sig med sitt parti, nästan alla har ju tom skrivit på papper den dagen de blev invalda i vårt kära parlament, få känner dock till detta utan tror att en enskild riksdagsledamot inte har några problem att rösta efter eget huvud.

Lojailitet är också vad som är totalt nödvändigt när det gäller en regeringsbildning. Från den stund man gjort upp om en regering ska det väldigt mkt till för att man ska lämna den inslagna kursen och börja uttala sig negativt om en annan regeringsmedlem eller dennes ideer. Nej sådant ska bara riktas mot oppositionen, eller den närstående lobbygrupper, annars hotar ju hela regeringen att falla i bitar, det har vi sett många exempel på.

Lojalitet, lojalitlet, överallt denna förlamande lojalitet!

Utan ett tribe-tänkande, utan en mysig grupp att tillhöra som man kan kriga tillsammans emot illvilliga, dumma oppositionen skulle många goda ideer kanske kunna växa fram och prövas på sina egna meriter istället för utifrån VEM som är upphovet till ide’n!

Den för mig helt självklara slutsatsen är att utan ideologi-stammar så skulle ideerna ha en chans, och kunna tävla emot varandra på lika villkor, inte kunna dödas direkt pga ursprung. Direktdemokrati är helt enkelt en drivbänk för ideer, och ett sätt att värdera dem utifrån varje relevent aspekt för att slutligen låta de som har makten avgöra, dvs medborgarna.

Varför är detta så skrämmande för etablissemanget kan ju var och en räkna ut med lilltån.

Magnus Gustavsson

medlem av Aktivdemokrati

Folkpartiets Annika Beijbom försöker på något underligt vis framhålla att fp skulle ha en chans att komma på banan till 2014, rädda vad som räddas kan, andas väl den slutsatsen..:

Det är odemokratiskt att ett litet politiskt engagerat fåtal inom klubbar för inbördes beundran ska ha all makt när det gäller att utse riksdagskandidaterna för 2010 års val. Senaste nytt från PP:s Mikael Nilsson är att i provvalet nu får medlemmarna i Piratpartiet sätta ihop sin helt egen lista. Alltså en lista per medlem. Alla dessa listor vägs sedan ihop till sammanlagt fem listor med hjälp av en Condorcet-metod. Jag hoppas vi kommer se fler kreativa lösningar för att sammanställa framtidens listor mera demokratiskt. För gammelpartierna, inklusive mitt eget, är valet 2010 för tidigt men till 2014 ska vi vara på banan!

Tyvärr, Annika, det är helt andra “grepp” som måste till för att attrahera ungdomen idag, och samma individer 2014, när de som andragångsväljare  blivit än mer politiskt besvikna.

Och tyvärr, mp och alla ni andra gammelpartister:

Man kan inte lappa och laga på en förlegad demokratimodell, det är den representativa demokratin det är fel på, nomineringsprocessen må vara hur rutten som helst, folk går inte på era lögner, misstag och ursäkter mkt längre.

Folket kommer snart att kasta ut er allihop ur maktens korridorer, ni har tydligt visat att ni inte är vare sig mogna uppgiften, eller ens besitter förmågan att erkänna det för er själva.

Färre och färre politiskt engagerade vill koka kaffe i 10 år till det gamla gardet för att på nåder kanske bli nominerad på ålderns höst när man “byggt” sitt nätverk.

Det håller inte längre.

PP må ha nya friska ideer om hur en mer rättvis nomineringsprocess ska gå till, men till syvende og sist, kommer även PP:s riksdagsledamöter att sitta där på kammaren och bestämma själva i varje liten votering. Kanske än mer, eftersom en partipiska i PP kan ställa till med betydligt mer oreda än i ett traditionellt uppbyggt parti, med hållhakar till höger och vänster på alla med något som helst inflytande.

Politiska vildar från PP skulle därför kunna våga mer än från andra partier. Bra kanske en del tycker, men vad är det som säger att det är partimedlemmarnas vilja som kommer att råda?

Grundproblemet är att man koncentrerar alldeles fär mkt makt till den enskilde riksdagsledamoten. Gammelpartierna håller god kontroll på detta genom vuxenmobbing och “nätverk”, men det kan ju knappast rubriceras demokratiskt.

Istället är det direkt styrda “knapptryckare” vi borde ha i plenisalen. Folk som skrivit på lydnadskontrakt som skulle ge kännbara civilrättsliga straff om de bröts.

Dessa knapptryckare ska åläggas att handla som partiets medlemmar beslutar, och om vem som helst med rösträtt i Sveriges allmänna val kan bli medlem – ja då kan man tala om verklig demokrati.

Demokrati i betydelsen folkstyre.

Det här börjar folk inom Piratpartiet att förstå, men jag tvivlar på att de styrande vill ge så mycket makt till enskilda medlemmar inom PP -  troligen kommer PP att utvecklas till ett mer traditionellt parti, vilket kommer att marginalisera dem på liknande sätt som skedde med t.ex Nydemokrati. Man kan bara tänka sig frustrationen hos alla PP:s engagerade ungdomar…

Jag har sagt det förut, och jag tvingas upprepa det:

Det finns inga andra fullvärdiga demokratiska partier som kandiderar till Sveriges riksdag än Aktivdemokrati.

Endast Aktivdemokrati vågar låta sina medlemmar ha sista ordet, och detta kommer att bli det enda folket accepterar, fortare än gammelpartierna anar.

Varför vill inga gammelpartister debattera direktdemokrati?

Magnus Gustavsson

Medlem i Aktivdemokrati.se

Att gammelmedia på detta sätt vädrar ut det hela bloggosfären kokar av sedan iaf ett år tillbaka är mkt uppfriskande! Det ska bli mkt intressant att se hur resten av mediasverige kommer att bemöta detta utspel. Förmodligen kommer horder av traditionalister att försöka mena att Anders drabbats av solsting där ute på Visbys gratissprit-fester.

Aktivdemokrati är inte i Visby i år. Heller.

Aktivdemokrati vill ha precis den deltagardemokrati  som Anders skriver om. Vi vill inte jobba genom de etablerade kanalerna och trängas med alla stekar-lobbyister som tillsammans med sprittörstiga politiker gör slut på våra skattepengar under en slapp cirkus på behörigt avstånd från insyn av medborgarna. (Vem har möjlighet att avlyssna vilka kontakter och beslut som fattas mellan drinkarna och snittarna i sommarnatten i ett Visby som knappt går att nå om man inte bokat flyg eller båt i månader i förväg?)

Eminente Mikael Zackrisson på VA är inne på  precis samma spår!  De flesta under 40 sägs det, jag skulle vilja höja till 45 med tanke på min egen ålder…förstår att internet är något mer än en samling tjänster.

Åsa Torstensson är långt över 45 uppenbarligen.

Det har börjat bli lite löjligt helt enkelt. Och Anders var den som vågade skriva om det i gammelmedia.

Tack Anders Mildner!

Magnus Gustavsson

www.aktivdemokrati.se