Extramöte torsdag 24/4 19:00 (Skype)

Instruktioner: Lägg till peter.iwanek som kontakt i Skype, så hjälper vi dig.

Ett principbeslut har inte fattats i frågan och vi behöver fatta det inför lanseringen. För att diskussioner och framtida beslut ska vara förankrat är det viktigt att så många som möjligt deltar i mötet.

Det är förmodligen givet var alla medlemmar i Aktiv Demokrati står i den här frågan, så det kanske tycks märkligt att lyfta frågan här, men vi behöver ha en tydlig och gemensam linje så att det inte är några tveksamheter i press, marknadsföring och övriga kanaler.

Eftersom kompromissen gällande kommunalt självstyre i frågan endast gällde kommuner är det hög tid att fatta beslut i frågan på riksnivå.

Instruktioner för hur man installerar och använder Skype finns här:

http://aktivdemokrati.se/kalendarium/

Du hittar kalendern här. Det finns även länkar under “Vårt parti” och “Medlem”.

Några anteckningar:

• Vad menar vi med demokrati?
  • Etym.def. Demos (folk) Kratein (makt).

Fem förslag

1. (a) Alla får komma till tals och bli lyssnade på tills personen är klar. (b) En klar beslutsprocess från åsikt till beslut. (c) Stöd för att fortsätta sin önskan.
2. En icke hierarkisk struktur.
3. Den enskildes rätt att vara med och bestämma i samhället.
4. En beslutsprocess där berörda i ett visst område får vara med och fatta beslut, i de frågor de vill vara med och påverka i.
5. Konsensus, konfliktlösning, majoritet, dialog, fri åsiktsbildning och att få tala och tänka fritt. Summan är större än alla enskilda åsikter sammanslaget.

Gemensamma rättigheter i en Demokrati

• Rätten att få rösta
• Rätten att få ge förslag
• Rätten att få debattera
• Följa majoritetsprincipen vid oenighet.

Vad är det som skiljer mellan demokrati och representativ demokrati?

Man måste vara folkvald representant för att ha fullständiga demokratiska rättigheter i en representativ demokrati.

Vad är det som skiljer mellan demokrati och direkt demokrati?
Direktdemokratirörelsen möttes i Gnesta
Direkt demokrati uppfyller rättigheterna för alla medborgare. Inga representanter finns.

Vad är flytande demokrati?

Direkt demokrati med möjlighet att delegera sin röst.

Se även mer om Demokrati i vår ordlista.

En journalist ringde upp mig får någon månad sedan och ville göra en intervju om direktdemokrati och Aktiv Demokrati för Fria Tidningen. Vi träffades och genomförde intervjun. Efter intervjun sade journalisten att det är “sällan man skriver om något helt nytt.”

Artikeln är nu live, både i papperstidningen och onlinevarianten. Jag saxar lite:

Direktdemokrati ska bryta passiviteten

Samtidigt som många traditionella partier tappar medlemmar skapas det nya sätt att förhålla sig till demokratin. Runtom i världen startas partier, internetcommunitys och föreningar som vill ge den enskilda medborgaren ett ökat inflytande i politiken. I Sverige har tre direktdemokratiska partier börjat samarbeta med sikte på höstens val.

Peter Iwanek kom först i kontakt med partiet för ett år sedan när han träffade några representanter som informerade om partiet på Järntorget i Göteborg. Han fastnade direkt.

– De sa att “vi vill att människor ska tänka själva”. Jag insåg att man kan samlas kring sakfrågor och stänga av ideologierna i de fall där de fungerar mest som politiska tvångströjor.

I somras samlades de tre svenska direktdemokratiska partierna i Gnesta och pratade om att samarbeta. Nu ser det ut som att de kommer att slå sig ihop till ett gemensamt parti. Arbetet växer fram sakta av respekt för hela reformen och de vill börja med att satsa på att få inflytande i mindre kommuner för att ge systemet tid att mogna och växa. Att skapa möjlighet att testa brister, utveckla systemet och se vad som fungerar.

Hela artikeln finns här. Kommentera gärna i kommentarsfältet.

God fortsättning vänner!

“Årets första dag 2014 fick jag veta att AD hade röstat för att inte byta namn till Direktdemokraterna. Jag blev ledsen när jag fick höra det. Demoex bytte namn till Direktdemokraterna för att kunna gå samman med AD och andra direktdemokrater i landet.

Vi har mycket att vinna på att gå samman. Framför allt får vi en starkare organisation som kan skynda på demokratiutvecklingen i landet. I augusti 2013 arrangerade AD en tvådagarskonferens i Gnesta. Jag var med på konferensen som kändes historiskt därför att vi blev så eniga. Vi insåg att det inte finns några ideologiska skillnader mellan oss.

Delegering och “ren” direktdemokrati utesluter inte varandra. På lokal och kommunal nivå får man besluta demokratiskt om man vill ha delegering eller inte. På EU- och riksnivå lär delegering behövas om vi vill ha in andra partier i våra demokratisystem, så att demokratin sker öppet på nätet istället för i slutna rum.

Jag skriver “vi” för jag ser oss som en gemensam rörelse även om ni röstade nej till att heta Direktdemokraterna, det namn som för övrigt Aktiv Demokrati skulle ha haft från början om inte webbadressen redan hade varit upptagen. Vill du underlätta samarbetet över partigränser, förbättra demokratin och göra korruption svårare? I så fall vill vi samma sak.

Jag är livrädd för att mina barnbarn om 40 år ska fråga “varför gjorde ni ingenting?” och jag ska behöva svara att vi inte kunde enas. Många har goda idéer och god vilja men om vi motarbetar varandra hjälps det inte. Därför vädjar jag till er att begrunda Sally Santessons kloka ord: Det går inte att bromsa sig ur en uppförsbacke!

Hur tänker jag mig då att sammanslagningen mellan våra tre partier (AD, Direktdemokraterna och ÄD, Äkta Demokrati) ska gå till? Som jag ser det har arbetet redan börjat och alla är välkomna att delta i våra möten på Skype mm. De mest aktiva personerna driver utvecklingen, tar fram stadgar för organisationen och förbereder en rikskongress. Förslaget är att vi har den första rikskongressen den 22-23 mars, utser en styrelse samt beslutar om stadgar. Vi hoppas då på ett ordentligt genomslag i media.

För att förlöjliga de hierarkiska systemen kan vi kanske göra som någon i AD föreslog; skriva in i stadgarna att alla medlemmar är ordförande. Styrelsen bör dock bestå av ett fåtal personer från samtliga partier för att kunna arbeta effektivt. Den bör underlätta för direktdemokrater som vill ställa upp i kommunal- och landstingsval och i övrigt låta dem vara så självstyrande det bara går. Vi skulle behöva växa underifrån och få flera mandat för att få en gemensam budget för riksorganisationen. Direktdemokraterna har via sitt enda mandat i Vallentuna 180 000 kronor i partikassan genom partistöd.

Styrelsen bör dessutom samordna aktiviteter, arbeta med PR, ekonomi samt knyta kontakter med andra partier även internationellt. En direktdemokratisk partigrupp i EU vore inte omöjlig. Mycket stimulerande arbete och nej – jag ser mig inte som självklar styrelsemedlem. För två år sedan kollapsade jag av överansträngning och jag vill inte hamna i det läget igen. Jag vill ha en driftig och energisk styrelse som får saker gjorda, inga bromsklossar.

Hälsningar,

Per Norbäck
Ordförande Demoex/Direktdemokraterna”

2007

“Stiftelsen Fria Media är en väl dold maktfaktor som stödjer publicistisk verksamhet med hjärtat nära moderaterna. Dessutom ger man bidrag direkt till moderaterna.

I kassan finns minst 81 miljoner kronor men Resumés granskning visar att det snarare rör sig om 100 miljoner kronor efter försäljningar av flera radiostationer till SBS.

Affärsmannen Jarl Mared är stiftelsens överhuvud.

Jarl Mared bekräftar att stiftelsen ger bidrag till olika politiska partier men vill inte gå in mer i detalj på vilka de är.

Vilka skänker ni pengar till?
- I augusti har vi ett styrseminarium om vad som blir nästa stora stödobjekt.

Skänker ni pengar till politiska partier?
- Ja.

Vilka då?
- Det får du fråga dem om.

Hur mycket pengar skänker ni?
- Kommer ej ihåg hur mycket vi har skänkt till partier.

Ställer ni krav på partierna?
- Ja. Det ska vara till särskilda projekt och redovisas för oss.

Som till exempel?
- Bland annat när tokigheterna kring sändningstillstånden för kommersiell radio uppmärksammades. Man får ju bara sända åtta minuter reklam per klocktimme. Lagstiftningen är inte modern.

Vad har de gjort?
- Det finns inget allmänintresse vad de har gjort med pengarna. Men bland annat har de gått till kursverksamhet för politiker.”

Resumé 2007

Socialdemokraterna vet inte vilken fot de ska stå på

2011

“Johansson (S) [justitieutskottets ordförande]  menar att det alltid finns en risk när ett parti tar emot pengar från privata företag eller stiftelser.

 Det finns alltid en risk att man skapar hållhakar på politiker, speciellt när det görs utan insyn för medborgare, säger Johansson.
Det var så sent som i förra veckan som det röstades om partibidrag ska lagstiftas och göras offentliga. Trots tidigare krav sa Socialdemokraterna då nej i frågan.”

Expressen 2011

2013

“Regeringen förslag för hur partierna ska redovisa bidragen sågas av Socialdemokraterna som nu kräver att justitiedepartementet innan den 15 oktober lägger fram en proposition som även skulle tvinga redovisning av anonyma gåvor.

Socialdemokraterna kommer annars att själva ta ett utskottsinitiativ.

Det berättade partisekreterare Carin Jämtin och gruppledare Mikael Damberg på en presskonferens i dag.

Alla som går och röstar ska veta vem som har intresse av ett eventuellt förslag som ett parti lägger. Det kan handla om någon som ger pengar och som vill ha en gentjänst, helt enkelt. Som väljare ska man själv kunna få bedöma sådant, säger Carin Jämtin.”

Dagens Opinion 2013

Sverige är fortfarande en av ett fåtal demokratier som tillåter anonyma partibidrag.

Hur kan det vara acceptabelt i en demokrati värd namnet?

Under mötet håller vi en presentation som kort sammanfattar Aktiv Demokrati:s verktyg och vad vi står för.

Det var en medlem som undrade varför presentationen inte var tillgänglig att ladda ner och dela. När jag fick frågan skrattade jag till.

-  Ja, det kan man ju undra. Har helt enkelt inte tänkt på det.

Så här är presentationen för den som vill ta del av den eller dela den till intresserade.

Presentationen är uppdelad i följande delar:

1. Introduktion till flytande demokrati
2. Hur ska det gå?
3. Medborgarförslag
4. Varför gör Aktiv Demokrati det här?

Presentationen är gjord av mig, Hedy och Jonas. Tycker ni att något är helt uppåt väggarna – är vi självklart öppna för återkoppling.

Länk till PDF: Presentation av Aktiv Demokrati

Omröstningen hittar du här.

Omröstningen är det första steget i ett eventuellt sammangående. Om det blir ett positivt utfall kommer omröstningar om bland annat stadgar, namn och partiprogram att följa.

Diskussionstråd för omröstningen finns här.

Just nu pågår en intressant diskussion om hur vi bäst kommunicerar AD:s budskap.

I filmen säger Steve Jobs vid ett tillfälle:

- Vi säljer inte datorer. Vi säljer resultatet av datorer.

Senare i filmen visades den oerhört framgångsrika reklamfilmen från 1984.

På samma sätt tänker jag att AD inte säljer flytande demokrati. Vi säljer resultatet av flytande demokrati.

Resultatet, tänker jag är frihet, medbestämmande, förståelse, gemenskap och minskad rädsla. För att nämna några.

På söndag är det ett kommunikationsmöte planerat som kommer behandla hur vi kommunicerar vårt budskap. Välkomna!

När: Måndag 19:00
Var: Google Hangout (du behöver ett Google-konto)
Mer info Google
Mer info Facebook

projektledare för utvecklingsteamet bakom Estlands e-röstnings-system

Jag befinner mig just nu i Estland på en kombinerad nöjes- och arbetsresa. Arbetet jag hade tänkt uträtta är att skriva vidare på en bok om flytande demokrati, som förhoppningsvis når hugade läsare någon gång före valet nästa år.

Att just Estland blev målet för min resa är ingen slump. Estland är förmodligen det land i världen som har kommit längst vad gäller röstning över internet, eller som åtminstone har gjort det fullskaligt under längst tid, sedan valet 2005. Eftersom jag just skulle påbörja kapitlet om Det Elektroniska Valsystemet i en flytande demokrati var jag nyfiken på att se landet där det händer på riktig på nära håll. Att Estland dessutom ska ha huvudstaden med världens bästa luftkvalite var en bonus för mig som inte direkt är någon bilfantast.

Jag visste ganska lite om Estlands valsystem när jag började min research, men jag sprang snabbt på namnet Sven Heiberg, som visade sig vara projektledaren för utvecklingsteamet bakom Estlands elektroniska valsystem, ända sedan starten 2004. Honom vore det intressant att prata med! Några e-mail och en busstur till Tartu, Estlands andra stad, senare, satt vi på Svens kontor, som han hade vänligheten att bjuda in mig till trots att det var mitt i semestern. Det som följer är en resumé av vårt samtal, som kom att bli ganska tekniskt, två datanördar emellan.

Han började med att berätta lite om e-demokratins historia i Estland:

2001 började projektet att utreda möjligheterna att införa elektronisk röstning, som ett komplement till traditionell förtidsröstning i Estland.

2002 infördes digitala signaturer för alla medborgare, vilket är en viktig förutsättning för säker röstning över internet.

2003 kom Svens företag in i bilden som ett av flera företag som tävlade om uppdraget att utveckla valsystemet. Under tiden utvecklades arkitekturen i en kommite där representanter från Svens företag också deltog.

2004 vann företaget upphandlingen och implementationsarbetet, utifrån en då utarbetad kravspecifikation och arkitektur, började.

2005 hölls den första fullskaliga omröstningen med systemet på kommunnivå, två år senare på riksnivå. Drygt 9000 väljare, eller över en procent av väljarkåren, valde e-röstning då. Sedan dess har det växt från val till val och nu använder cirka 25% av väljarna e-röstning.

Det är viktigt att notera att e-röstning är en form av förtidsröstning och ersätter inte traditionell pappers-röstning på valdagen. E-röstningen är öppen dag 10 till dag 4 före valet.

E-röstningen går till ungefär såhär:

1) Väljaren loggar in och identifierar sig med hjälp av sin autentiseringskod som är kopplad till sim-kortet i mobilen.

2) Listan av kandidater i det aktuella valet, sorterade per parti, hämtas och presenteras för väljaren. (Applikationen kan för övrigt hantera upp till tre samtidiga val och då väljer man vilket val man vill rösta i först.)

3) Väljaren klickar på en kandidat. (I Estland väljer man bara en kandidat, inte ett parti med eventuell kryssning av kandidater som hos oss.)

4) Rösten krypteras och signeras med väljarens digitala signatur (vilket motsvarar bruket av ett slutet kuvert med rösten i ett annat slutet kuvert med väljarens röstkort vid till exempel poströstning)

5) Den krypterade och signerade rösten skickas till en server som verifierar användaren. Rösten skickas vidare till en annan server som sparar rösterna. Här någonstans separeras användarens digitala signatur från den krypterade rösten på server-sidan, vilket ska garantera att det inte går att bryta valhemligheten.

6) En QR-kod (en tvådimensionell streckkod) som motsvarar väljarens röst, fast obfuskerad (inte längre läsbar), visas för väljaren.

7) Väljaren scannar QR-koden med sin telefon och skickar bilden till röstservern.

8) Genom att testa att obfuskera var och en av de möjliga alternativen och jämföra med QR-koden som väljaren skickade kan nu servern verifiera för väljaren att den lagrade kandidaten är samma som den väljaren valde, utan att själv veta vad väljaren röstade på – det är så verifiering av rösten i kombination med valhemlighet fungerar, på ett ungefär.

9) När valapplikationen har verifierat att den röst som skickades också är den som lagrades avslutas transaktionen.

Vi pratade också om det Norska systemet som är under utveckling. Svens företag var med och tävlade om även det kontraktet bland cirka 50 företag och var kvar bland de sista tre, men i slutändan var det ett spanskt företag som fick uppdraget.

Det Norska systemet löser säkerhet och valhemlighet lite annorlunda mot det Estniska, med en annan krypteringsteknik, MixNet. Den går ut på att mixa alla röster så att de enskilda rösterna inte längre är identifierbara, men om man räknar samman dem så får man samma resultat som innan mixningen. Det här går att göra flera gånger i rad för att ytterligare minska risken att man från de mixade rösterna kan härleda vem som röstade hur. Varje mixning ger ett bevis på att mixningen gick rätt till (så att inga röster läggs till eller tas bort till exempel), vilket loggas och kan granskas senare.

Generellt sett så har forskningen inom e-röstning gått framåt under de ca 10 åren sedan det Estniska systemet designades och det norska systemets tillförlitlighet kan bevisas i högre grad än det Estniska. Men Sven påpekade att även om MixNet i teorin ger en högre säkerhet än det Estniska systemet så innebär det faktum att all mixning genomförs i samma serverhall att det i praktiken räcker med att de ansvariga för Serverhallen korrumperas för att säkerheten ska kompromissas. I slutändan bygger säkerheten mycket på att systemoperatörerna inte korrumperas och eftersom både Estland och Norge är väldigt centralistiskt styrt (liksom alla representativa demokratier) så räcker det i princip att en instans korrumperas för att systemet ska bryta samman. Men om staten blir så pass korrumperad har vi nog större problem än så menade Sven.

Jag frågade hur han såg på valhemlighet och han började med att säga att han har blandade känslor inför det. Problemet är att valhemligheten gör systemet så mycket mer komplicerat och att verifierbarheten av resultatet och därmed valsäkerheten inte kan garanteras till 100%, åtminstone inte med någon nu känd teknik.

Verifiering kan för övrigt delas upp i tre nivåer, varav det Estniska och det Norska systemet klarar de första två:

1) Verifiering att rösten mottogs

2) Verifiering att rätt röst lagrades

3) Verifiering att alla och endast de lagda rösterna räknades med i resultatet

Den tredje är som sagt inte 100% verifierbar och här får man lita till olika procedurer och dataloggar som gör det extremt svårt att fuska.

Utan valhemlighet skulle systemet däremot kunna göras extremt enkelt och alla skulle kunna följa rösterna och verifiera att de blev korrekt omhändertagna och räknade.

Å andra sidan är risken för att väljaren påverkas om vi inte har valhemlighet högst reell. Sven nämnde tre konkreta fall i Estland på senare tid om just hur väljare påverkats att rösta på ett visst sätt där valhemligheten inte varit tryggad, till exempel inom ett av Estlands högerpartier. Så slutsatsen han drog var att valhemligheten trots allt är nödvändig.

Tillbaka till frågan om e-röstningens säkerhet. Den allmänna uppfattningen är att e-röstning i okontrollerad miljö (till exempel hemma vid datorn) aldrig kan bli lika säker som pappersröstning i vallokal. Dels för att så länge det finns kvar en koppling mellan röst och väljare så kan människor som har tillgång till den informationen gå samman och härleda hur en viss person röstade. Dessutom finns risken att någon får tillgång till väljarens kontouppgifter eller står bakom ryggen och kollar. Därför måste det alltid finnas en möjlighet att ersätta e-rösten med en traditionell pappersröst på valdagen, som avläggs i ett privat bås och inte har någon koppling till den röstande när den väl har lagts i valurnan.

När jag tänker på hur vi skulle lösa det här i en flytande demokrati inser jag att det inte är möjligt att ha röster som saknar koppling till väljaren, eftersom flytande demokrati innebär att vi måste tillåta ”tills vidare-röster”, både vid delegering, som gäller tills väljareen byter delegat, och vid kontinuerliga omröstningar, som kan pågå under obegränsad tid. Antingen behöver nya forskningsframsteg göras på området för elektronisk röstning, eller så får vi klara oss med en något svagare valhemlighet i en flytande demokrati – något som jag personligen inte ser som ett större problem.

Mot slutet av samtalet kom vi in just på flytande demokrati. Sven hade hört talas om begreppet men visste inte närmare vad det gick ut på, så jag förklarade konceptet i korthet:

Flytande demokrati innebär att man har rätt att rösta i alla sakfrågor och alla andra frågor som avgörs politiskt, precis som i en fullständig direktdemokrati (vilket för övrigt inte existerar annat än som idé). Men ovanpå direktdemokratin har väljaren också rätt att delegera sin röst till någon organisation eller person som väljaren litar på. Det är så flytande demokrati löser de klassiska problemen med direktdemokrati – väljare har inte tid, intresse, kunskap, och så vidare att rösta i alla frågor. Därför ska hon kunna delegera sin röst, precis som i en representativ demokrati. Men hon är inte tvingad delegera när hon inte vill, till skillnad mot representativ demokrati. En viktig konsekvens av den flytande demokratins principer är att det inte finns något parlament, eller partier i traditionell mening, och att tillsättning av alla de högsta politiska posterna sker genom kontinuerligt personval, vilket innebär att den med störst stöd får uppdraget och innehar det tills den har förlorat det nödvändiga stödet.

Några saker som Sven reagerade på var:

Vi ”flytande demokrater” har tanken att man ska kunna se hur resultatet fluktuerar under hela omröstningsperioden, i kontinuerliga omröstningar av nödvändighet, men även i vanliga tidsbegränsade omröstningar. Han menade att detta var “strängt förbjudet” enligt forskare inom Social politics eftersom det skulle påverka utfallet av det som man vill mäta med omröstningen (folkets politiska vilja). Jag invände att man kanske inte ska betrakta valet som en mätning, utan snarare som en del av en politisk konversation väljare emellan, och mellan väljare och staten. Att visa hur oppinionen svänger under valperioden adderar information till det demokratiska samtalet vilket gör det rikare.

En annan sak som Sven kommenterade var möjligheten att ta tillbaka sin röst och lägga den på en annan kandidat när som helst, vilket är en fundamental princip för delegering inom flytande demokrati. Det här hade han funderat på och diskuterat en del i relation till representativ demokrati. Detta anses också vara något förkastligt bland forskarna eftersom det anses leda till populism: En kandidat som försöker genomföra obekväma men långsiktigt nödvändiga reformer blir bortröstad till förmån för en som lovar ”gratis glass till alla”, är tanken, vilket omöjliggör långsiktighet i politiken.

Jag höll med om att så är det säkert i en representativ direktdemokrati där väljarna inte behöver ta eget ansvar utan kan skylla allt på politikerna. Men i flytande demokrati ligger ansvaret alltid hos väljaren att rösta och delegera ansvarsfullt, eller ta konsekvenserna av sina misstag. Då är det inte lika säkert att möjligheten att byta delegat eller återta rösten leder till populism och kortsiktighet. Han höll med om att det kan ligga något i det.

Ett tredje problem han såg var säkerheten: Eftersom man alltid ska kunna ändra sin röst så måste alltid länken mellan rösten och väljaren finnas i systemet. Det innebär att om “fel” personer samarbetar så kan de härleda hur en person röstade. Den svagheten finns inte i dagens e-röstningssystem där man alltid i slutändan kan ersätta e-rösten med en pappersröst vars identitet omöjligt kan härledas i efterhand. Detta är mycket riktigt, och som vi redan varit inne på, en svaghet med flytande demokrati som det ser ut idag.

Men på det hela taget verkade sven positiv till idén om flytande demokrati. Han trodde att det skulle innebära en väldigt omvälvande förändring i folks sätt att tänka kring politik, vilket jag höll med om.

Jag beskrev också Aktiv Demokrati’s strategi att införa flytande demokrati genom ett parti. Då berättade han om några fall där nya partier som från början hade ett gräsrotsperspektiv korrumperades av systemet och blev som alla andra maktmaskiner till partier (min tolkning, inte hans ord), till exempel Estlands gröna parti. (Känns det igen?!) Han menade att detta nästan är oundvikligt. Jag hävdade då att Aktiv Demokrati’s icke-politiska, noll-frågeparti inriktning är en avgörande skillnad som borde skydda partiet från att bli korrumperade när det väl kommer in i riksdagen, men han verkade inte helt övertygad.

Sedan ringde Svens fru och påminde om att han var sen till kvällsmaten så därmed var intervjun slut.

Paneldeltagarna verkar vara skapligt överens att svaret på frågan är ja.

Några citat:

“De flesta tror inte att blockpolitiken kommer finnas kvar.”

“Jag tror att det är bra för Sverige också, att vi får slut på blockpolitiken. Det finns många stora politikområden där blockpolitiken lett till att man inte tagit tag i frågor. Energipolitiken, skolpolitiken är exempel där regeringen inte lyckats sy ihop majoriteter i Riksdagen.”

“Samförståndslösningar är ju bra på centrala områden.”

Vad tycker ni?

Inslaget är cirka 8 minuter.

Då var ännu en dag av samtal och flygbladsutdelande om starkare demokrati avklarad. Vi var ute i Hammarkullen igår. När vi kom dit var det ganska folktomt och jag var lite orolig att vi dragit en nitlott vad gäller val av dag, men efter samtal med affärsidkare förstod vi att det brukade bli lite mer rörelse senare under eftermiddagen.

Dagen började med att jag fick träffa Erika, aktiv medlem i Aktiv Demokrati, för första gången. Jonas Liljegren, Erika och jag hade ett givande samtal om vad som skulle kunna vara eventuella mål och delmål inför valet nästa år. Vägen fram till valet 2014 blev tydligare för egen del.

Bland annat är möjligheten att söka pengar från organisationer, fonder och stiftelser för att utveckla demokratin något vi kanske behöver se över och som skulle kunna hjälpa oss att nå ut bättre, med tydligare och mer målinriktad kommunikation.

Eftersom vi redan beslutat att vi tänker informera om AD nästa lördag, när den årliga Hammarkullekarnevalen inträffar, såg vi gårdagen som lite “för-scoutning.”

Det framstår ganska tydligt, åtminstone för mig, att människor i gemen är missnöjda med dagens politik och den riktning den har. Samtidigt är det missnöje som framkommer ett tecken på att människor tycker att det är viktigt med politik, men att de känner sig frustrerade över att deras röster inte blir hörda. En vanlig kommentar är att man “struntar i politiken.” Men när man skrapar på ytan av den tanken inser man att folk inte alls struntar i politik, de har mängder med åsikter och tanker kring vad som brister, men även hur man kan förändra och förbättra.

Det som även framkommer tydligt är att människor känner sig missnöjda och frustrerade med att den “lilla” människans röst ignoreras av politiker: Politiker som verkar ha ”missuppfattat sin roll” och istället för att representera folkviljan har tagit på sig en förmyndarroll och bedriver en politik som har mer till syfte att stärka den egna positionen än att förvalta och vårda folkets förtroende.

Och lösningar borde väl vara något av intresse för alla. Det gäller att skapa en plattform där människor känner att deras åsikter inte blir ignorerade och där vi tar till vara på den idérikedom som finns om vi bara tar oss tid att lyssna.

Vi hade kanske 200-300 informationsblad med oss till Hammarkullen. När dagen var slut hade vi ett tiotal kvar. Så ur det perspektivet var dagen framgångsrik. Ett möte som värmde mitt hjärta extra var en kioskinnehavare som när han förstått varför vi var i Hammarkullen och informerade – bad om ett flygblad och efter en kort sammanfattning från mig tackade för att vi var där och bjöd på en kopp kaffe. “Det är viktigt med demokrati!” konstaterade han leende. “Ja, det är det!” var mitt svar med ett lika brett leende.

Människor offrar dagligen sina liv runtom i världen för rätten att kunna påverka sin egen livssituation. Det är något jag försöker komma ihåg när vi är ute och informerar. Det vi tar för givet i Sverige är ingen självklarhet i många andra länder.

“Det där kommer aldrig att bli verklighet. De kommer aldrig tillåta det” var en kommentar jag hörde under dagen. “Om vi inte ens försöker är det med all sannolikhet som du säger” var mitt svar.

I slutet av dagen fick vi även besök av en kommunpolitiker som sett att vi skulle vara i Hammarkullen på Facebook och tog sig dit för att hen var nyfiken på våra idéer om hur vi kan utveckla och stärka demokratin. Samtalet böljade mellan alltifrån innevarande systems brister, EU-centralisering, banksystemet, till visioner om hur en framtida demokrati skulle kunna se ut. Vi fick en inblick i hur partipolitik fungerar idag på ett sätt som nog inte går att läsa sig till någonstans, eftersom det kom direkt från “hästens mun”, så att säga.

Vi pratade även om vad som kan vara en bra sätt att nå ut i media och få en trovärdighetsmarkör på AD. Att prata med en politiker som brinner för en starkare demokrati och en tydligare transparens kändes väldigt upplyftande och ingav hopp om att systemförändring är möjlig.

När politkern först kom, öppnade hen med att säga att hen funderar på att bli medlem i Aktiv Demokrati. I slutet av samtalet skrev hen på vår namninsamling och bad om information om hur man blir medlem i Aktiv Demokrati, eftersom hen bestämt sig för att bli medlem.

Sammanfattningsvis tyckte jag personligen att dagen var väldigt lyckad, med intressanta samtal, intresse från “systemet” och ett vänligt, intresserat bemötande från människorna i Hammarkullen.

Tack för igår och vi ses på Hammarkullekarnevalen nästa vecka!

// Peter Iwanek

Att nyttja folkets gemensamma intelligens ger oftare bättre resultat än att låta yrkespolitiker styra.

Från Almedalsveckan 2012 i Visby, tisdag den 3e juli.

Det nuvarande systemet är som politisk snabbmat där du måste välja mellan några i förväg sammansatta alternativ. Aktiv Demokrati är mer som en livsmedelsbutik där du får mycket större möjlighet att komponera din måltid. Och då blir den ofta godare och nyttigare.

Från Almedalsveckan 2012 i Visby, tisdag den 3e juli.

Hur kommer en flytande demokrati att fungera i verkligheten? Hur påverkar den svensk politik? Vad kommer det att ge för effekter på samhället? Hur står den sig mot andra direktdemokratiska inslag? Hur kan den användas av partier, organisationer och intressegrupper?

De ser framåt, uppåt och bortåt.

Många kritiserar mig för att se alltför positivt på allting.

Man måste se bakåt också, påstår de och försöker vrida mitt huvud 180 grader.

Aj, kvider jag och stretar emot.

Men kalkylen då, svarar Förnuftet, planerna, beräkningarna, var har du dom.

Här, säger jag och knackar mig på huvudet, härinne finns det, precis som det här jag skriver nu, det finns inuti huvudet ända tills jag skriver ner det, då finns det här, på dataskärmen eller utskriften och inte längre i mitt huvud, bara som fragment.

Ordning och Förnuft vägrar att acceptera det. De vill ha allt på papperet, långt innan det finns i huvudet och långt innan tankarna har kretsat klart.

Därför blir väldigt mycket som planeras inte så bra.

Entusiasterna har lämnar bordet, de gillar inte långsamhet och den naturliga tröghet som alltid är en naturlig del av planeringen.

Men det som Ordning och Förnuft aldrig har förstått, det är att utan Entusiasterna så avstannar allt arbete, alla idéer dör ut och kvar finns bara en massa små kolumner och streck hit och dit som skall förklara vad som skall ändras.

De människor som måste tänka om sätter effektivt alla sina käppar i alla tänkbara hjul och kvar finns en massa papper och en massa människor som aldrig får vara med om det fantastiska att få se en verklig förändring eftersom deras käppar bildar en stabil och ogenomtränglig pallisad, det som skall ändras omges av ett minfält skapat av fördomar, förakt och misstro.

Skolan är ett sådant exempel.

Vår så kallade demokratiska utveckling är ett annat.

Men nu, äntligen, så finns det en chans att lösa upp detta stillestånd.

Att förändra, att skapa en hållbar demokratisk spännande utveckling.

Men först måste Entusiasterna, Ordning och Förnuft tillsammans enas om vilka regler som alla måste följa och vilka villkor som skall utgör själva grunden för den byggnad som vi allesammans skall betrakta som vår gemensamma egendom och som vi allesammans skall värna som om den vore vår privata.

Vid varje ideologisk nydanande omvälvning så står vi inför gigantiska problem.

Ett av de allra största och ofta det som får ideologierna att störta samman är att ganska omgående så går det att urskilja olika grupperingar av människor som har det gemensamt att de, och inga andra, sitter inne med den absoluta sanningen.

Entusiasterna har den i början, Ordningen har de tvärsäkert efter ett tag och Förnuftet har haft den hela tiden.
En grupp som är svår att upptäcka och nästan omöjlig att stoppa är Psykopaterna.

De kliver alltid in på scenen en bit in i tragedierna och tar med den paranoida självsäkerhet som är typisk för dem över rodret på den virrande skutan och påstår sig vara de enda som kan säkra färden över okända vatten.

Många är de exempel som jag har studerat, allt från grannskapsprojekt i Fagersjö på 50-talet till stora historiska händelser som Ryska Revolutionen, från små föreningar i byar till diktaturers uppkomst utifrån en demokratisk valprocedur.

Det finns bara ett sätt att motverka en sådan utveckling.

Det är att aldrig backa undan för odemokratiska utvecklingsskeenden.

Att aldrig tillåta att någon blir tystad.

Att aldrig tillåta att någon inte har rätt att ifrågasätta utvecklingen.

Att aldrig lita på att någon enskild person är ensam bättre än ett kollektiv.

Demokrati är en långsam process, en process där alla känner sig delaktiga och alla har samma rätt att uttrycka sig.

Sedan kan man inte garantera att alla skall få sin vilja igenom, att alla kan bestämma.

Men ingen ska behöva somna på kvällen och känna sig förbigången, överkörd eller nonchalerad.

För det är när vi handlar så mot varandra som vi omedvetet driver utvecklingen mot ett odemokratiskt, slutet samhälle där ett fåtal vältaliga och psykopatiska människor tar ifrån oss den makt som vi av naturen är ämnade att hantera själva.

Därför måste vi lita på varandra, lita på att vi vågar säga vad vi tycker, att vi vågar kritisera varandra och ha åsikter som inte alltid stämmer överens med alla andras.

Det är så vi ska skapa det demokratiska samhälle som de flesta av oss redan har färdigt.
I huvudet.

Bild: (CC BY-ND) USDAgov

Vi ska bli smalare, fetare, röra på oss, lugna ner oss, göra sånt vi sagt att vi ska, inte göra så mycket, älska varandra, göra slut, gå upp tidigt, slappa mer, skaffa ett arbete, cykla dit, i alla fall ta tåget, läsa böcker, tidningar, se mindre på tv, sluta gnälla, säga ifrån, vara glad och sluta klaga.

Listan kan bli ganska diger och visar egentligen bara på en enda sak, den att det aldrig är för sent att ge upp.

De allra flesta av oss har nog slutat att lova en massa saker. Vi gör dem istället.

Vad jag tänker göra kommer ni nog att märka och om ni inte gör det så har ni i alla fall ingen aning om vad det är som är i görningen och lika bra är ju det.

Då kan ju jag göra lite som jag vill och ni kanske bara ser beundrande på mig och tänker att tänk så mycket han hinner med.

Eller tvärtom.

I alla fall så ser jag denna nya tid, som då alltså är nästa år, an med tillförsikt, som vanligt.

Det har ju så här i slutet på året plötsligt blivit ganska intressant att försöka skåda in i framtiden.

Jag har ju kastats ut ur ett parti, ett ganska märkligt och odemokratiskt sådant men tack vare att de inte ville ha mig med så fick jag ändan ur vagnen och lusläste igenom webben för att utröna om det fanns några politiskt intresserade människor i vårt avlånga land som var intresserade av demokratiska beslutsprocesser.

Det fanns det.

Även ett parti, Aktiv Demokrati.

Lite fräscht, kanske nytt och ganska spännande.

Därför skall jag nu ifrångå mina idéer om att det är onödigt att påstå att man skall göra något bestämt det kommande året.

Jag tänker nämligen göra det.

Jag tänker arbeta lite för det som jag tror är något av det viktigaste som finns för det mänskliga släktet.

Nämligen demokrati och jämlikhet.

Jag vet att ordet demokrati har många tolkningar och jämlikhet ännu fler men jag vill ändå försöka arbeta för att dess innebörd skall betyda att varje människa, varje levande varelse, varje plats på jorden skall få finnas och leva under trygga och bestående former.

Nu är jag nyfiken på att få veta vad ni har för idéer om ert kommande liv, vilka storverk skall ni åstadkomma och hur är era önskemål med tanke på arbetet inom Aktiv Demokrati.

Aktiv Demokrati vill erbjuda alla dessa människor ett sätt att kunna påverka i sina hjärtefrågor direktdemokratiskt. Alla ska kunna välja hur aktiva de vill vara. Vi kan utveckla och erbjuda webbverktyg som förenklar arbetet och gör det mer demokratiskt och tillåter alla att vara med, oavsett om de fått en plats i kommunfulmäktige eller inte.

Aktiv Demokrati har alltså en stor potential att spridas över hela Sverige. Då det handlar om direktdemokrati finns det ju ingen nödvändighet att de måste gå med i en central organisation eller anpassa sig. Alla direktdemokratiska kommunpartier kommer att fortsätta vara självständiga.

Men om vi samarbetar kan vi tillsammans införa den direktdemokratiska andan från kommunpartierna raka vägen in i landsting, Riksdag och EU. Om vi sedan också har samma namn på alla valsedlar vore det också ett plus. Så låt oss gå samman och öppna politiken för en verklig demokrati.

Egypterna ockuperade torget och vägrade att ge sig av. Under ett par veckor bildades ett helt samhälle på torget, komplett med sjukvård, renhållning, förnödenheter, säkerhet, och med dagliga möten på direktdemokratiskt vis.

Människor från hela världen inspirerades av den positiva andan från demonstranterna i Egypten. Liknande demonstrationer uppstod snart i många fler arabiska länder och fortsatte sedan att spridas till Europa i bland annat Grekland och Spanien.

I Spanien demonstrerade man bland annat under parollen “En verklig demokrati Nu!”, som utvecklades till ett globalt upprop för en verklig demokrati som inte ska styras av folket och inte av de som kan betala mest.

I september 2011 tog demonstrationerna ytterligare fart i USA med “Occupy Wall Street” som i sin tur inspirerade till ännu fler liknande ockupationer över hela världen.

Här hemma i Göteborg demonstrerades det på Järntorget den 15e Oktober som en del av en global revolution för en verklig demokrati.

Det utgjorde startskottet för samtidiga ockupationer i över tusen städer från världens alla hörn, inklusive flera svenska städer.

I Göteborg samlades stora skaror människor varje dag mitt i Nordstan för att bjuda till uttryck för önskemål och synpunkter på samhället.

Den 5e november ordnades åter igen en större demonstration på Gustaf Adolfs Torg där alla bjöds till att diskutera med varandra och uttrycka sina åsikter. Jag tog tillfället för att berätta om Aktiv Demokrati.

Dagen blev lyckad. Alla var glada. Polisen blev bjuden på Cop Cakes.

Ockupationerna fortsätter. Idag demonstrerar tiotusentals människor i New York.

Aktiv Demokrati har ett koncept som snabbt kan leda till en verklig förändring för äkta demokrati.