Demokratisk förnyelse

Det är dags att bekänna en sak som demokrat. Ibland känner vi i AD oss rätt ensamma om våra insikter och vårt synsätt på hur demokrati bör vara och vilken potential det finns i att våga erkänna bristerna i det flerhundraåriga system som infördes i en annan tid än vår. En tid när häst och vagn var de enda sätten att frambringa sin åsikt mer eller mindre. En tid när de flesta var analfabeter och än mindre hade några som helst möjligheter att kunna fatta väl avvägda och genomtänkta politiska beslut.

Det är därför glädjande att kunna konstatera att demokratins spelregler och funktion i Sverige idag trots allt börjar att ifrågasättas och att flera vågar debattera ämnet på de politiska bloggarna.

Opassande har funderat en hel del på partiernas kräftgång och kommit fram till att ideologierna är på väg att dö ut, till förmån för just, sakpolitk, precis vad vi i AD förespråkar.

Vårt samhälle går mot en tid av delad kunskap. Dvs — man hjälper varandra att få reda på så mycket som möjligt i olika frågor. Alla och envar kan delta i dialogen, och gör det också. Partierna själva rör sig mot mer slutenhet och förbud mot öppna dialoger. Man pratar om entreprenörer som passar på när det gamla och etablerade vägrar förändra sig i fildelningsdebatten, och så sker naturligtvis också inom politiken.

Det börjar bli mindre viktigt med hela paketlösningar, och helpaketspartierna har ofrivilligt bidragit med den sortens utveckling själva med sina “valfokusfrågor” och bortglömda ideologier. Inte sällan handlar det om ganska små skillnader i ställningstaganden mellan blocken, men de säljs som om det vore avgrundsskillnader. En taktik som vanliga väljare börjar märka mer och mer, och inte sällan blir det en tävling i popularitet snarare än något annat.

Kunde inte sagt det bättre själv..Undrar förresten om det inte var undertecknad som först använde begreppet gammelpolitik…

Buddy jesus har liknande ideer :

Öppen Källkod som politisk modell

Jag har länge funderat på att omsätta tanken bakom Öppen källkod i politisk drivkraft, lite som Barack Obama har gjort i sin presidentvalskampanj på senare tid, fast på riktigt.

Min tanke var att starta ett parti som hade alla sina omröstningar via internet, som förenade alla människor oavsett ålder och bostadsort och hade ett partiprogram som uppdaterades ofta, utifrån vad medlemmarna vill åstadkomma.

Tanken var att alla skulle vara delaktiga och kunna driva sina egna intressen. Var man intresserad av utrikespolitiska frågor så skulle man få grotta ner sig i dessa, inte behöva ta omvägen om kommunalpolitiska myntvändar-kommittéer där all ideologisk drivkraft förlorats.

Grundidén kunde stavas Empowerment och uttydas att möjliggöra.

Jag har sneglat mycket på Linuxvärlden och dess sätt att lösa saker och ting. Alldeles nyss läste jag bloggen Att dricka liberalt som lyfte fram fördelarna med att jobba enligt öppen källkods-modell, och jag kan bara rekommendera en läsning.

Jesus…får jag bara ödmjukast upplysa dig om att partiet redan finns, men det heter AD…inte PP, än iallafall..

Roligt att notera att det tydligen finns många funderingar om direktdemokrati även i Piratpartiet.

Kanske herr Falkvinge blir tvungen att lyssna på medlemmarna till slut…?

Visst kan enfrågepartier spela en roll också i framtidens demokratiska samhälle, men hur många kommer som sagt att vilja rösta in potentiella politiska vildar vilka man omöjligen kan kontrollera de närmaste 4 åren?

Eller om de skulle komma att till fullo följa PP:s utlovade strategi att lägga ned sina röster i alla andra frågor än de upphovsrättsliga och medborgerliga frågorna, vem vill då låta den övriga majoriteten avgöra resten, helt utan demokratiskt mandat från sig själv?

Detta är frågorna som fortfarande står obesvarade, men som så enkelt skulle kunna få sin lösning om de nya partierna bara kunde släppa drömmen om vågmästarrollen till förmån för rejält och hederligt sakpolitiskt arbete inom och utom parlamentet.

Magnus Gustavsson,

medlem av Aktivdemokrati, det enda direktdemokratiska partiet på riksplanet i Sverige!