DN konstaterar 2maj att enligt en enkät vill många rösta hemifrån.

Mer än var tredje svensk skulle vilja lägga sin röst i höstens val via internet eller sms, i stället för att gå till en vallokal. Det visar en undersökning från Sifo. 38 procent svarar att de skulle föredra att rösta via datorn eller mobilen, om det var möjligt.

Estland införde som första land i världen möjligheten att rösta via internet 2007. Flera andra länder har också gjort försök med elektronisk röstning, däribland Storbritannien och Nederländerna, men har lagt ner dem.

– I Sverige har det inte ens varit på tal att införa e-röstning, säger Vivan Nilsson på valmyndigheten.

Man kan undra varför, Sverige ligger alltså flera år efter en ny demokrati som Estland!

Enligt enkäten på DNs egen blogg, så är det närmare 70% som skulle vilja ha möjligheten att utöva sina demokratiska rättigheter över internet, och under 30% som inte vill ha möjligheten.

Frågan är hur en folkomröstning om saken skulle utfalla, men det får vi förstås aldrig uppleva, etablissemanget aktar sig noga för att sätta sig i en omöjlig situation.

Reaktionerna hos politrukerna runt om i bloggosfären lät inte vänta på sig.

Hån mot demokratin tycker gester.se ..jojo, att distribuera valsedlar till mer än 3000 vallokaler under flera veckor är naturligtvis inget som bekommer en företrädare för ett etablerat parti med sitt på det torra!

Nätverket mot politisk korrekthet ser problem med påtryckningar i hemmen i liknande och talar om risken för diktatur tom… samtidigt verkar skribenten iaf ha fått upp ögonen för det svenska odemokratiska systemet så som det ser ut idag:

I en artikel på webbplatsen Second Opinion skriver forskningsledaren Jørgen Elklit:

”Resultatet av vår genomgång visade, häpnadsväckande nog, att de svenska valen visserligen är fria, men på en rad punkter inte fair, det vill säga, rättvisa, särskilt inte när det gäller små och nya partiers möjligheter att ta sig in i riksdag och andra beslutande församlingar. Det svenska valsystemet borde därför ändras för att fullt ut bli demokratiskt”

Men när Elklit försökte få den internationella studien uppmärksammad i Sverige fick han smaka på ett annat nationellt särdrag i det ur dansk synvinkel allt märkligare grannlandet: Den svenska mediacensuren.

”Vi skrev en debattartikel om det svenska valsystemets brister som dock refuserades i såväl DN, SvD, Aftonbladet som Expressen. Argumenten var oftast platsbrist, men också ämnets karaktär. Däremot var danske Politiken intresserade och publicerade artikeln (23-2-2010). I anslutning till detta behandlade PJ Anders Linder frågan i sin blogg. Det är allt, även om det också skrevs kommentarer från åtskilliga svenskar på Politikens elektroniska debattsida.

Varför anser man i Sverige att problemet inte behöver behandlas – i år är det dessutom valår – här vill vi inte spekulera.”

Sverige skämmer alltså ut sig på hemmaplan samtidigt som man skickar “skickliga” valobservatörer till Afghanistan och annorstädes där man tydligen inte fattat detta med demokrati så bra som vi i Sverige.

Lagändring nödvändig – annars valobservatörer från OSSE

Jørgen Elklit menar att en lagändring innan riksdagsvalet 2010 är den enda möjliga lösningen för Sverige att undkomma en pinsam internationell uppmärksamhet. Det brådskar naturligtvis med att ändra lagen, menar Elklint, men kanske kan man med lite god vilja åstadkomma en lagändring före valet i september.

Alternativet torde nämligen vara än mer skrämmande för det svenska politiska etablissemanget. En av de danska medlemmarna i Europaparlamentet, Morten Messerschmidt från Dansk Folkeparti, har nämligen ifrågasatt om de svenska valen uppfyller internationell standard när det gäller att skydda valhemligheten. Därför krävde han att internationella observatörer skulle granska det kommande svenska riksdagsvalet, vilket också är upprinnelsen till Elklits internationella studie.

Jørgen Elklit, professor i statskunskap vid Aarhus Universitet fortsätter på Second opinion vidare:

Mycket av det som sker före valdagen (registrering, valkampanjer, information till väljarna och så vidare) anser vi således vara oproblematiskt, och detsamma skulle även internationella observatörer göra.

Hanteringen av valsedlar och genomförandet av valet innebär dock att nya och mindre partier i Sverige möter problem på tre fronter:

(1) Av ekonomiska skäl har de svårt att trycka tillräckligt antal valsedlar,

(2) De har av samma skäl svårt att få valsedlarna distribuerade till samtliga vallokaler, och

(3) De har inte tillräckligt antal medlemmar för att dela ut valsedlar vid vallokalerna i de kretsar där de har kandidater.

Effekten av det svenska valsystemet skulle därför kunna karakteriseras som ett systematiskt (och kanske medvetet?) hinder för dessa partiers potentiella väljare att rösta, något som alla valobservatörsorganisationer (som EU:s EOM och OSCE/ODIHR) naturligtvis genast skulle kritisera. Om den administrativa myndigheten i Sverige, som ansvarar för valet, inte lyckats åstadkomma att alla väljare får möjlighet att rösta på sitt parti/kandidat, då är det något som inte fungerar och valet kan inte karakteriseras som fair!

Ekonomin spelar en avgörande roll för de små och nya partierna då de måste betala sina valsedlar själva. I valet till Europaparlamentet förra året hade det nya partiet Feministiskt Initiativ inte råd att trycka tillräckligt med valsedlar. Räddningen kom då från Björn från ABBA som bekostade deras valsedlar!

Det andra huvudproblemet under valdagen som vi vill lyfta fram är det selektiva utdelandet av valsedlar, som sker utanför många vallokaler. Oavsett vilken princip som ligger bakom partirepresentanternas närvaro, så är det självklart att några väljare inte tar alla valsedlar. Ofta har endast de stora partierna möjlighet att ställa upp med röstsedelsutdelare, då de mindre partierna saknar resurser att representeras i samtliga vallokaler under hela valdagen.

Detta innebär att det är lätt att skaffa sig ett intryck av vilket parti en väljare inte röstar på. Därför kan väljare som tar emot valsedlar från nya och eventuellt kontroversiella partier automatiskt misstänkas av andra väljare – och av de andra närvarande partirepresentanterna – för att sympatisera med ett av dessa.

Det är nog primärt denna del av förfarandet som många utlänningar har svårt att acceptera därför att de ser den som en kränkning av principen om hemlig röstning och som ett subtilt sätt att utöva valtryck. Det är också detta förhållande som betyder, att det är svårt att godkänna det svenska valet som helt fair i relation till väljarna.

Enligt vår uppfattning är det dock i högre grad själva systemet för utdelning av valsedlar som är problematiskt, eftersom detta i princip åstadkommer en oacceptabel och systematisk snedvridning av valet som missgynnar små och nya partier.

Vår slutsats är därför att det är partierna som äger problemen, problem som handlar om produktionen och distributionen av valsedlarna. Genom att partierna har tagit över ansvaret, kan de svenska valen därför inte sägas vara ”free and fair” – visst är de fria men i varje fall inte helt fair.

En lösning på detta skeva förhållande kunde, enligt vår mening, vara att låta Valmyndigheten och länsstyrelserna få i uppdrag att utforma en för alla partier gemensam valsedel i varje krets, det vill säga det som sker i de flesta andra länder. Då blir det ointressant på vilket sätt valsedlarna överlämnas till väljarna, och väljaren behöver överhuvudtaget inte ta ställning till vilken valsedel hon tar emot – alla i samma valkrets får nämligen samma röstsedel.

Det betyder att valsedeln kan bli ganska omfattande, men vad gör det? I länder som Danmark, Bosnien-Hercegovina och Den Demokratiska Republiken Kongo kan väljarna utan svårigheter hantera stora valsedlar. Det kan naturligtvis inte förhålla sig så, att frågan om valsedelns storlek och antalet namn på denna, avgör om Sverige skall genomföra sina val på ett sätt som överensstämmer med internationell standard på området – eller hur?

Det brådskar naturligtvis med att ändra lagen, men kanske kan man med lite god vilja åstadkomma en lagändring före valet i september.

Feministerna har samma problem som alla andra småpartier i bananrepubliken Sverige, och vill givetvis se en förändring.

Nuvarande system gör att många röstar på ett annat parti än de skulle önska. De som förlorar mest på detta är väljarna. De förlorar sin grundläggande rättighet att få lägga sin röst på det parti de själva skulle vilja. Jämtlänningarna är rätt ute som vill förändra valsystemet och jag hoppas att nuvarande riksdagspartierna kan se bortom sina egna intressen och rösta igenom ett nytt valsystem.

Yeah…tell us about it…Någon lagändring lär vi inte få se 2010 iaf. “Detta är ju ingen stor fråga” enligt etablissemanget.

Men varför ska ni vara så aviga till samarbete över partigränserna, Fi?? Det ekar ihåligt att bara gnälla och be gammelpartierna att rasera sina “patriarkat”…

Kritikerna skräms av att ngn i hemmet kan titta över axeln när man röstar, eller att rösterna ju måste registreras av myndigheterna och att därför valhemligheten är röjd för oss alla.

Allt det här är problem som givetvis måste (och kan!) adresseras, men man kan ju till att börja med fråga sig varför Sverige inte sedan länge är bland de länder som kritiserar Estland för bristande demokrati. Men det kanske kommer om gammelmedia slutar mörka hela frågan. Aktiv Demokrati har sedan förslag om ytterst säkra system, där varje väljare i princip skulle ha ett krypterat valkonto, som bara denne själv skulle kunna se innehållet i. Detta är tänkt för ADs interna direktdemokrati, men principen kan givetvis även användas för att säkerställa valhemligheten i allmänna val till minst lika hög nivå som hos de internetbanker som nära nog alla idag accepterar som säkra. Allt handlar om vilja.

Som alternativ kan man som nämnts ovan förstås i de allmänna valen trycka upp för alla partier gemensamma valsedlar, varav alla enbart får en enda, där man kryssar det parti man vill rösta på. Det blir ett stort papper om alla småpartier vill vara med, men detta fungerar bra i andra länder så det kan knappast vara ett argument emot. Totala mängden tryckta valsedlar skulle dessutom minska kraftigt till förmån för skattebetalarnas pengar och miljön, samt då förstås demokratin (inte helt oväsentligt..).

Magnus Gustavsson

medlem av partiet Aktiv Demokrati